Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: Nyanserat om rädslan för att hamna utanför

Iben Akerlies debut ”Lars är LOL” är sällsynt lyckad och trampar inte snett i fördomsträsket.

BARNBOK
Iben Akerlie

”Lars är LOL”
Översättning: Sabina Söderlund
Lilla Piratförlaget, från 9 år

I sexan får alla i Amandas skola ett fadderbarn: en liten förstagluttare som kan behöva känna sig trygg med en äldre elev. Men läraren talar speciellt med Amanda, för det ska komma en ny elev i sexan som också behöver en fadder.

Lars visar sig ha Downs syndrom, och Amanda vill inte alls vara fadder till honom. För henne är det till en början som om hon blir stigmatiserad av hans funktionshinder, hon blir rädd för vad de andra i klassen ska tycka. Men hon kan inte säga nej, för det finns förstås inget vettigt skäl ens för henne själv.

Skådespelaren Iben Akerlies skönlitterära debut med barnboken ”Lars är LOL” har blivit en jättesuccé i Norge, och det är lätt att se varför. Hon lyckas berätta så att Amandas rädsla blir begriplig, utan att trampa snett i fördomsträsket. I stället blir känslorna ett enda trassel, allt mer vartefter tiden går och Lars visar sig vara en rolig kompis med fantasi och humor, som aldrig sneglar ängsligt på vad andra tycker.

”Lars är LOL” utspelar sig i samtiden, där klasskompisarna har instagramkonton och bloggar. De coolaste tjejerna, Anna och Christina, fnissar allt mer åt Lars och filmar honom uppenbarligen. Men Amanda hittar inte filmerna när hon letar på nätet. Finns det en ny blogg? Ett annat konto? Varför får hon inte veta något om den?

Naturligtvis är det en moralisk historia, på ett plan. Grupptryck är dumt, utanförskap är hemskt, man får inte håna kamrater, och så vidare. Men Iben Akerlie berättar ovanligt nyanserat om jobbiga, motstridiga känslor och om hur eländigt svårt det är att göra det som är rätt ens när man är övertygad. Hon berättar inte bara grundhistorien om Amandas relation till Lars, utan också om förälskelser, vänskapsproblem och skolliv.

Det går att invända mot en del lite för enkla utvägar och några alltför fyrkantiga personskildringar, men det är marginalanmärkningar. På det stora hela är ”Lars är LOL” en sällsynt lyckad sammansmältning av pedagogik och poesi.