Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: ”Öppna era hjärtan” driver med cynism

I sin nya roman driver Niklas Ekdal med både genomkorrupta finansmän och genusmedvetna självförsörjare. Men god satir kräver också empati, skriver Philip Teir. 

Roman

Niklas Ekdal

”Öppna era hjärtan”

Brombergs, 269 sidor

Jag kan hålla med författaren Niklas Ekdal om en sak: vi lever i en skruvad tid. 

Ibland får man intrycket av att det inte heller är riktigt okej att skratta åt eländet.

Därför är det – åtminstone i teorin – välkommet med en roman som ställer samtiden framför en skrattspegel.

Läs ett utdrag ur författaren Niklas Ekdals politiska satirroman ”Öppna era hjärtan” 

Året är 2018 och det är valår i Sverige. Två rivaliserande politiska läger har seglat upp och svept med sig en tredjedel av väljarna: populistiska partiet ”Sverige först”, och feministiska ”Rättvisepartiet”.

Bakom det första står tre medelålders män. En offentligt förnedrad bankir, en luspank vänsterjournalist och en före detta riksdagsman som fått sparken efter att ha porrsurfat på kontoret.

Männen tänker ”hoppa bomben i ankdammen” och går ut med ett råpopulistiskt manifest på DN Debatt.

Snabbt får de motstånd av ett nystartat, Fi-liknande parti som leds av tre kvinnor som också råkar vara deras ex-fruar, chefer och döttrar.

Könskriget är ett faktum och – om vi ska tro Niklas Ekdal – älskar väljarna det.

Men hur är det med läsaren?

Låt oss säga så här: det här är den typen av svensk roman som fylls av meningar som: ”Farnia Arash betalade för Ubern, gav föraren näst högsta betyg och greppade sin Louis Vuitton-väska”. Det dricks trippelespresso, det sexmissbrukas, det pratas till leda som sociala medier, algoritmer och väljarbeteenden.

Ekdal gör det förstås till sitt ärende att driva både med genomkorrupta finansmän och genusmedvetna självförsörjare. Den feministiska bloggaren Gustaf Steen har till exempel förberett sig under graviditeten genom att bära en femkilos attrapp på magen, finansierat med jämställdhetsbidrag från Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällefrågor.

Ekdal greppar efter allt som ligger i luften: Svenska Akademiens skandal, Björn Wahlroos-citat, och förstås – vilket gett namn åt boken – Fredrik Reinfeldts gamla sommartal.

När Ekdal beskriver den avdankade vänsterjournalisten John Galois använder han en formulering som - så vitt jag förstår - är ett lån ur Per Hagmans senaste bok: ”Sveriges äldsta tonåring hade blivit Sveriges yngsta pensionär”.

Men om jag saknar något i ”Öppna era hjärtan” kan det nog bäst beskrivas som en… själ. 

För vem är den tänkta läsaren? Ekdal gör en hantverksmässig miss när han inte inser att också satir kräver empati. Man kan sparka åt alla håll men då måste det finnas lite hjärta också.

Eller så måste man vara på jakt efter sanningen. 

Ekdal verkar inte vara ute efter något annat än att driva med vår tids cynism. Tyvärr finns det en stor risk att också själva romanen kan förväxlas med den cynismen.

Böcker

Niklas Ekdal

”Öppna era hjärtan”

Brombergs, 269 sidor