Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: Sällsynt rolig barnbok om sorg

Jenny Jägerfeld skriver med omsorg och kärlek om svåra ämnen, tycker Pia Huss.
Jenny Jägerfeld skriver med omsorg och kärlek om svåra ämnen, tycker Pia Huss. Foto: Paul Hansen

Sashas mamma tog livet av sig, och Sasha vill inte bli som hon. Hon tänker bli precis tvärtom: en sån som får folk att skratta. Pia Huss läser en säreget uppmuntrande berättelse.

BARNBOK

Jenny Jägerfeld

”Comedy Oueen”

Rabén & Sjögren, från 9 år.

Varför läsa? För lust, för kunskap, för glädje men allra mest för att vidga världen och som bibliotekens slogan lyder, ”ge själen vingar”, förstås. Men långt ifrån alla böcker förmedlar den känslan. Därför ger de där riktiga läskickarna en sådan eufori. Som till exempel Jenny Jägerfelds senaste ung-roman ”Comedy Queen”, en bok som vidgar världen och dessutom drar oss ner i sorgens bråddjup för att stunden därefter svinga läsaren högt upp mot skrattets himmel. Stor konst, med andra ord.

Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld gjorde litterär debut 2006 och tilldelades sedan Augustpriset 2010 för sin andra bok, ”Här ligger jag och blöder”. En skräll förstås, då manuset först hade refuserats. Senare kom också bland andra ”Jag är ju så jäva easy going” (2013), även den en berättelse som går utanpå mycket. 

Var och en av Jenny Jägerfelds böcker är sig själva nog och behöver alls inte sinsemellan mätas och jämföras. Men sällan har jag känt mig så bekväm i en text som nu i berättelsen om Sasha vars mamma tagit sitt liv endast 36 år gammal. Det låter paradoxalt att känna sig bekväm här, eftersom ”Comedy Queen” beskriver något av det värsta en människa, ett barn, kan råka ut för. Detta att en älskad närstående begår självmord. Men det finns inga ämnen som är för svåra att tala eller skriva om under förutsättning att det görs med insikt, empati och en i ögonblicket förlösande humor. Och – inte minst viktigt – att skildringen är rättfram och ärlig. Det är först då också det outhärdligt smärtsamma blir enkelt och möjligt att ta in. När vi vågar sätta ord på verkligheten och inte smyger bakom omskrivningar.

Läs mer: Jenny Jägerfeld har skrivit barnbok om självmord

Som när snart tolvåriga Sasha ilsket tänker, varför snackar folk om att mamma ”gått bort”? Hon har inte gått bort, hade hon det skulle hon ju kunnat komma tillbaka, men det kan hon inte för hon är död! 

Jenny Jägerfeld möter själv barn och vuxna som råkat ut för det svåra. Hon vet vad hon skriver om och hon gör det med omsorg och kärlek.

Sashas mamma var svårt deprimerad, gick längre och längre ner i självförakt, grät och grät och till slut orkade hon inte mer. Sasha bepansrar sig. Hon gråter inte, det gör pappa. Sasha vill göra allt för att muntra upp sig själv, hon ska bli en Comedy Queen, hon ska bli stå-upp-artist och få pappa att skratta. Detta står på hennes överlevnadslista. Sasha har listat allt som går tvärt emot vad mamma gjorde. Som att klippa, ja snagga, av sitt långa hår – det som har samma chokladbruna ton som mammas. Som att låta bli att ta hand om något levande – mamma försökte ta hand om Sasha men ”det gick ju åt helvete”. Låta bli att läsa böcker – mamma bara läste och läste men gjorde det henne gladare? Låta bli att tänka – helst inte alls. Så där fortsätter det. 

Sasha bygger sina egna mentala skyddmurar. Låt ingen komma åt. Låt ingen säga något nedsättande om mamma. Låt tiden bara gå, var oberörbar och sikta mot målet, bli Comedy Queen. Och det blir hon, men resan dit ska inte avslöjas. Inte heller hur Sashas tjocka pansar småningom krackelerar och släpper fram gråten, livskänslan och värmen.

Jenny Jägerfeld möter själv barn och vuxna som råkat ut för det svåra. Hon vet vad hon skriver om och hon gör det med omsorg och kärlek. Jenny Jägerfeld har också med ett osvikligt öra för en samtida ung vokabulär, möjligen en styrka som samtidigt är en akilleshäl eftersom detta pinfärska riskerar att datera texten. Men va fan! som Sasha skulle ha utropat med sin, i engagerade ögonblick, så sprattligt fnittriga nervighet, NU är NU! Jenny Jägerfelds bok förmedlar en helt fysisk närhet till de huvudpersoner som gestaltas. Texten bubblar, fräser, skrattar och gråter och stannar inom mig som pepp, tröst och livselixir.