Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-19 11:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-snall-julsaga-om-en-bla-utomjording/

Bokrecensioner

Bokrecension: Snäll julsaga om en blå utomjording

Ur boken (beskuren bild).
Ur boken (beskuren bild). Illustration: Per Gustavsson

I Ingelin Angerborns och Per Gustavsson underhållande julkalendersaga får Rutan oväntat besök: Otto från planeten Klurius står plötsligt i hennes rum. Hur ska han hitta hem? 

Lotta Olsson
Rätta artikel

Varje jul sedan sju år ger förlaget Rabén & Sjögren ut en julkalenderbok: tjugofyra kapitel tänkta för högläsning varje dag fram till jul. Varje år skrivs boken av en ny kombination av författare och illustratör, och det är påfallande ofta mycket kända namn.

I år är inget undantag. Författaren Ingelin Angerborn har blivit ofantligt älskad för sina spökhistorier för mellanåldern, och den extremt produktiva och skickliga illustratören Per Gustavsson blev bland annat Augustnominerad för två olika böcker förra året.

Förväntningarna är med andra ord skyhöga när de två slår sig ihop för att skriva årets julberättelse, och oron likaså. Ibland tar begåvningar liksom udden av varandra, och julberättelser tenderar ju att gulla ihjäl sig. Det är ett svårt uppdrag, och det är verkligen inte alltid det lyckas.

”En klurig jul” börjar med att saker försvinner hemma hos Rutan och hennes familj: saxen, osthyveln, hänglåset och vispen. Så småningom dyker Otto upp, en vilsen blå utomjording som äter metall och vill hem till planeten Klurius i tid för att fira gnöl, för det gör man hemma hos honom. Fast han har glömt formeln för hur man tar sig hem.

Det finns förstås åtskilliga ekon av andra berättelser i texten: ”ET” ligger närmast till hands, men lite känns det också som Astrid Lindgrens ”Peter och Petra” när Rutan tar med sig sin bekymrade utomjording till skolan gömd av en osynlighetsformel. Ingelin Angerborn är en av de författare som kan få en text att flyta lekande lätt, så självklart att det ser ut som om hon inte har ansträngt sig alls. Vilket förmodligen betyder, precis som med alla riktigt bra författare, att det ligger ett hårt precisionsarbete bakom.

Per Gustavsson använder sig av alla tillgängliga juldekorationer för att skapa stämning i bilderna, och julens stjärna får en annan betydelse när Otto och Rutan tittar upp på vinterhimlen för att få syn på planeten Klurius. Rutans vardagliga storstadsvärld är en värld av mjuka, vänliga färger, men den ständiga utomjordingsnärvaron ger idyllen en lagom skruvad, humoristisk ton (till och med en av pepparkakorna får en antenn på huvudet, precis som Otto).

”En klurig jul” är riktigt god underhållning, varken mer eller mindre. Det är en snäll berättelse utan komplikationer, vilket kan låta som ett nedlåtande omdöme. Men god underhållning är rätt sällsynt.