Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-teveserien-skam-i-bokform-ar-bade-irriterande-och-befriande/

Bokrecensioner

Bokrecension: Teveserien ”Skam” i bokform är både irriterande och befriande

Bild 1 av 2 Julie Andem skrev manus och regisserade Skam.
Foto: Daniel Nilsen McStay
Bild 2 av 2

Manuset till första säsongen av norska teveserien ”Skam” har kommit i bokform, och ytterligare tre böcker väntar. Mellan pärmarna finns också bortklippta scener, sådant som aldrig spelades in och ofärdiga idéer skrivna i grått för att eventuellt strykas. Det är råmanuset som ges ut – med inkluderade felskrivningar, luddiga scenanvisningar och interna kommentarer.

Rätta artikel

Författaren Julie Andem har själv påpekat att utgivningen varit på gränsen till vad hon känner sig bekväm med, men både NRK och norska förlaget Armada menar att manuset har så pass litterära kvaliteter att det kan stå på egna ben.

Så gör manuset det? För den som sögs in i första säsongen av SKAM (som sändes hösten 2015 i Norge, ett år senare i Sverige) ramlar man här tillbaka till Evas flickrum, gymnasieskolan Nissens korridorer och de ölstinna, svettiga vardagsrumsfesterna. Jag slås (igen) av hur bra dialogen är, hur verklighetstrogen den känns, med eller utan samtidsmarkörer. Att ungdomar om tio år kommer att betrakta detta som daterat är i princip ett faktum, men det är nästan också poängen. Hela produktionen kring SKAM kretsade kring att ligga så nära samtiden som möjligt, genom att engagera unga via sociala medier. Man kunde följa karaktärerna på Instagram och extramaterial i form av chattkonversationer mellan dem släpptes i realtid. Serien blev ett enda stort NU. Att släppa manuset i bokform såhär ett par år senare kan ses som ett försök att mjölka ur en succé som redan mattats av.

Boken skulle fungera som kurslitteratur till en manusutbildning.

Sandra Beijer har översatt, vilket är ett smart drag av svenska förlaget; förutom författare av ungdomsböcker är hon också bloggare med ett stort antal följare. Hon lyckas fånga tonfallet och stämningen. Men jag tänker på hur många lager av felskrivningar det blir i ett okorrigerat manus som inte ska korrigeras och därtill: ännu fler korrekturfel. Det är något både irriterande och befriande med detta – poängen med boken är inte att den ska vara ren, korrekt. Däremot funderar jag på hur angelägen den är i tryckt form, och även om den är det – hur länge?

Men trots att läsaren blir skriven på näsan med karaktärernas inre, är berättelsens kvalitet intakt. Och det är roligt att läsa hur Julie Andem resonerat, hur hon uppmuntrar improvisation. Det ger känslan av att serien skapats med stora marginaler, generositet och tillit. Boken skulle fungera som kurslitteratur till en manusutbildning, just för att den demonstrerar hur det kan gå till att skapa något som förutsätter samarbete. 

Läs mer: ”Skam”-Sana har tagit värvning i norska försvaret