Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Einar Már Gudmundsson: ”Kungar av Island”

Turistmålet Blå lagunen fem mil utanför Reykjavik. Island var den globala finanskrisens första offer 2008. Efter krisen har turismen slagit nya rekord.
Turistmålet Blå lagunen fem mil utanför Reykjavik. Island var den globala finanskrisens första offer 2008. Efter krisen har turismen slagit nya rekord. Foto: Magnus Kristenson

Einar Már Gudmundsson blev under krisen på Island språkrör för motståndet mot regeringens politik. Nu har hans roman om maktens brott översatts till svenska. Ulrika Milles läser en svart komedi om självutnämnda kungar.

Roman

Einar Már Gudmundsson
”Kungar av Island”
Övers. Inge Knutsson Natur & Kultur

Kungarna av Sverige – vilka är det i dag? De numera före detta lyxlirarna i SCA? Riskkapitalisterna c/o Skatteparadis? Etablissemanget med kungahus och miljardärer på gästlistan? Eller politikerna som vandrar mellan regeringsmakt och pr-uppdrag med ideologierna som passerkort?

Den isländska författaren Einar Már Gudmundsson skulle nog svara att de alla hänger ihop i ett informellt kungarike, osynligt för oss andra i dagsljus.

Under den isländska finanskrisen 2008 blev Einar Már Gudmundsson något av ett språkrör för de stora demonstrationerna som krävde en ny regering. Då hade en extrem nyliberal politik skapat en ekonomisk bubbla som gick sönder med en smäll. Hela nationens guldreserv – de isländska fiskekvoterna – hade pantsatts, bankerna gick i konkurs och skulderna slog ner i hushållen som katastrofer som fortfarande detonerar i isländska liv.

I sin ”vitbok” från 2009 skrev Einar Már Gudmundsson om en tid då politiker talar om ansvar men inte vet vad det innebär. I romanen som nu översatts till svenska, ”Kungar av Island”, som utkom 2012, samma år som han mottog Svenska Akademiens stora nordiska pris, har Einar Már Gudmundsson förvandlat sin stridsskrift till svart komedi.

”Kungar av Island” handlar om släkten Knudsens två århundraden långa maktinnehav i det lilla isländs­ka kustsamhället Tangavik. Hur de bygger imperier av fabriker, flottor, skolor, politiska partier och köper och säljer. Medborgare inkluderade som lösöre.

Den som har läst Einar Már Gudmundsson förut känner igen hans stil. Här förenas den oskuldsfulla tonen i barndomsskildringarna i den så kallade Reykjaviktrilogin, och en hårt tuktad lakonism som skruvat den isländska sagan med sarkasmer.

Det är en manlig burlesk sedeskildring som har långa rötter i Norden. Tänk traditionen Mikael Niemi, Arto Paasilinna och Jonas Jonassons hundraåring. Fast bättre. Med det menar jag att denna skälmaktiga skrönetradition med sina ständigt nya bihandlingar, sina platser för skratt och sitt ofta auktoritära avvisande av alla auktoriteter, kan bli ett tröttsamt manér.

Men denna släkt av ”de mest osannolika och sagoaktiga människor”, får sina brott berättade av en man som tröttnat på maktens krumbukter och övergått till att bokföra släktträden i överklassen. Kanske är det snarare i den magiska realismen han ska placeras, eller bland Thomas Manns svindlare. För Einar Már Gudmundsson vill beskriva ett samhälle som blivit som en saga efter att ha varit ett samhälle med en dröm. Från välfärdsstat till coachsamhälle, med nya blå dunster marknadsförda av bedragare och trixare, av män som ser världen som sin egendom, vare sig det står visthusbod eller bank på dörren: de självutnämnda kungarna av Island.

”Folk som tidigare trodde på alver och spöken tror nu på konjunkturparametrar och inflationsbarometrar. Och nu är det fullt möjligt att pantsätta fiskarna i havet och ta lån på dem. Därigenom har vår ekonomi blivit mystik, stort trolleri är i svang, kanske magisk realism.”

Muntrare framförd samhällskritik får man leta efter.