Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

”En förtrollande saga” – Recension av Anne Swärds ”Vera”

Anne Swärd behärskar de stora känslorna, skriver Anna Hallberg om Anne Swärds ”Vera”.

Roman

Anne Swärd

”Vera”

Albert Bonniers förlag, 344 sidor

Inledningsscenen ger återsken över hela romanen. Isande vinter i Stockholm 1945. Korsetten dras åt, bokstavligen, runt sjuttonåriga Sandrine: flyktingflickan som står i färd att giftas in i den högborgerliga familjen Ceder.

Brudgummen Ivan är trettioett år och äldst av de fem Ceder-bröderna. Ingen begriper hur det här äktenskapet kommit till. De blivande svägerskorna pudrar och friserar. Korsetten snöras hårdare, midjan smalnar, brösten skjuts fram. ”Den specialsydda klänningen har just levererats, en liljevit kreation som skurits till av stans skickligaste tillskärare på order av svärmodern.” Specialsydd, för att dölja det faktum att Sandrine bär inom sig det barn som givit romanen dess namn. Vera, av latinets ”verus”, det vill säga sann.

Likt en ballerina på en speldosa i ett lånat smyckeskrin står hon där, Sandrine, och Anne Swärd vrider upp maskineriet koncentrerat och långsamt. Musiken spelar, dockan dansar, världen snurrar som en vintergata omkring henne. ”Känner mig märkligt lugn. Allt är över nu, mitt gamla liv utplånat.” Tänker Sandrine. Nürnbergrättegångarna hörs från en radio i rummet intill. Officersbrodern Karl har lyckats ordna fram en isbrytare som ska bana väg för sällskapet ut i skärgården. Allt är vitt och stelfruset. Men har man pengar kan man köra genom isen.

Anne Swärd har med bara tre romaner bakom sig kommit att bli en av våra mest uppburna prosaister. Översatt till arton språk, mångfaldigt prisbelönad och redan förärad en samlingsvolym med den passande titeln ”Akta dig för kärleken”.

Hon har ett format som känns främmande i svensk samtidsprosa. Skriver stort och episkt, klart och intrigdrivet, kan använda de starka känsloorden utan att skämmas. Att hon inte blygs, tänker min inneboende norrlandsjante. Skriva om passion och krig, män och kvinnor, lidelse och längtan på det där storstilade sättet. Men Swärd behärskar kombinationen av värme och kyla. Just när det börjar dra iväg åt sockrat kostymdrama, kommer en blixtsnabb vändning. Det kan vara ett adjektiv som bryter av. Ett perspektivbyte eller en plötslig inzoomande fördjupning. Visst är man trygg när man läser Swärds prosa (lätt att följa, inga experimentella utsvävningar) men helt säker är man inte. Vilket är bra.

”Vera” är en släktroman där vi går med Sandrine både framåt och bakåt i tiden. Hennes familjehistoria rymmer hemligheter precis som familjen Ceders gör. Mellan dessa båda släkter flätar romanen en väv där sanningen, likt den ofödda Vera, till varje pris ska snöras in och hållas dold. Naturligtvis spricker det.

”Vi författare andas och lever ju samma samtid under arbetets gång och det avspeglas i våra böcker. Vilka frågor som bränner just nu i samhället blir väldigt tydligt.” Säger Anne Swärd som svar på den idiotiska frågan ”varför kommer dessa böcker, med så olika perspektiv på temat flykt, just nu?”.

Det är Bonnierägda Selma Stories som intervjuar, i en krönika som uppmärksammar att många nya romaner tematiserar flykt och migration. Jerker Virdborg, Golnaz Hashemzadeh Bonde, Soran Ismail och Hakan Günday är de författare som förutom Anne Swärd nämns i artikeln. Ser man utanför Bonnierförlagen kan man lägga till aktuella författarnamn som Elisabeth Hjorth, Johannes Anyuru, Torbjörn Flygt och Sigrid Combüchen.

Givetvis skrivs det om flykt just nu, med olika pennor och i skiftande stilar, allt annat vore konstigt. Anne Swärds bidrag tillför inte så mycket till den makropolitiska förståelsen, men väl till den enskilt existentiella. Hur långt är vi beredda att gå för att överleva? Vilka konsekvenser får våra brott över tid? Måste en mamma älska sina barn?

Tre gånger i romanen nämns ordet ”saga”, vilket inte är en slump. Kanske är ”Vera” på gott och ont en förtrollande saga, vars grundtanke formuleras på sidan 261: ”Allt jag gjorde för att få leva. Utan att tänka på att jag sedan också måste leva med det.”