Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Ison Glasgow och Emil Arvidson: ”När jag inte hade nåt”

Rapparen Ison Glasgow tar oss från New York till Bredäng.
Rapparen Ison Glasgow tar oss från New York till Bredäng. Foto: ANDERS WIKLUND / TT

Ömsint om mamma. Ison Glasgows tuffa uppväxt berör.

Biografi

Ison Glasgow och Emil Arvidson
”När jag inte hade nåt”
Brombergs

Det förvånar mig inte att en så ömsint mammaskildring som Ison Glasgows ”När jag inte hade nåt” kommer från en berättare med rötter i hiphoppen. Varenda rapartist värd namnet har minst en mammalåt i sin repertoar, från Tupac Shakurs ”Dear mama” till Kanye Wests ”Hey mama” och Snoop Doggs ”I love my momma”.

Gemensamt för rapmödrarna är att de inte uppfyller ett traditionellt mammaideal: de är unga, urbana, ensamstående fattiga mammor som skaffat barn utan vare sig utbildning/jobb eller parrelation. Mammor som i den breda kulturen kanske skulle kallas för ansvarslösa. Centralt för hiphoppens syn på moderskap är i stället kampen: att oavsett utgång – om barnet blev knarklangare eller gängmedlem – så gjorde mamman sitt bästa, hon försökte.

Det är denna tradition långtifrån mammauppgörelser à la Kerstin Thorvalls söner som Ison Glasgow skriver in sig i med sin uppväxtskildring, en skildring som tar oss från Queens, New York till Bredäng i Stockholm. I dag är han en av Sveriges mest hyllade rapartister, han har varit programledare i Sveriges Radio och jurymedlem i tv-programmet ”X-factor”.

Men berättelsen börjar i New York, där Ison föds 1980 och växer upp i Queens med sin mamma och mormor. Det är 80-tal och Meatpacking District är fortfarande ett ställe för slaktare och prostituerade. Mamma Glasgow jobbar på bokföringskontor på Manhattan och drömmer om att slå igenom som dansare. På gatorna går unga männi­skor klädda i benvärmare för att se ut att vara på väg någonstans. I klyftan mellan mormor och mamma hittar vi ett stycke amerikansk nutidshistoria: mormor tillhör en generation afro-amerikaner som tror på integration, hennes ideal är de judiska medelklasskvinnorna hon tidigare arbetat för, medan hennes dotter – Isons mamma – upptäcker Black power-rörelsen, har dreadlocks och intresserar sig för afrikansk kultur och tal om ”ursprung”.

Isons pappa är rastaman från Barbados och när han flyttar till Sverige följer mor och son efter, till mormors förtret. Men relationen blir kortvarig, och mor och son hamnar på gatan. Dagarna går ut på att skaffa pengar till mat och sovplats till kvällen. De sover på parkbänkar och i trappuppgångar. Mamman, en charmig excentriker som männi­skor lätt anförtror sig åt, utvecklar strategier för att bli hembjuden till folk utan att verka desperat. De må vara hemlösa men de kompromissar inte om sin värdighet.

”Hemma i Queens hade jag mitt eget rum. Jag hade mina leksaker. Nu stod vi på gatan medan enkronorna plingade omkring oss”, skriver Ison och den naturliga frågan är förstås varför de inte återvänder hem. En crackvåg sköljer då över USA:s städer och Queens erbjuder inte mycket till framtid, men framför allt handlar det om en vägran att återvända med svansen mellan benen, att ha misslyckats. Det är en stolthet och revanschlusta som känns igen från andra migranthistorier. Jag vet en vietnamesisk familj från Kristianstad som brukade åka till Ikea och fotograferas i utställningsrummen för att sedan skicka bilderna till släktingar i hemlandet. Se vad fint vi har det i Sverige. Det var värt att lämna allt.

Från utsatthet till framgång; det ligger nära till hands att dra paralleller till försäljningssuccén ”Jag är Zlatan”, men det är en ytlig jämförelse. För Zlatan var ett relativt ensamt barn som paradoxalt nog saknade den typ av känslomässig omsorg som Ison – trots liv på gatan – upplever. I stället går tankarna till Åsa Linderborgs fantastiska ”Mig äger ingen”, en kärleksfull skildring av en strulig alkoholiserad pappa som man skulle kunna anklaga för vanvård och ansvarslöshet men som på grund av sin villkorslösa kärlek och omtanke om barnets själva person i stället utgör grunden för en gripande berättelse.