Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Jenny Colgan: ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”

Jenny Colgan låter den gamla och den nya världen mötas i ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”.
Jenny Colgan låter den gamla och den nya världen mötas i ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”. Foto: Charlie Hopkinson

Räddad av en bra hobby. Konkurser, arbetslöshet och en by som ­håller på att gå under. Det borde inte vara så ­oemotståndligt charmigt, men Jenny Colgan berättar med lätt hand och mycket humor.

Lotta Olsson: Receptet för en bra feel good-bok
Det är lätt att göra sig lustig över feel good-romaner. De är så enkla!
Det brukar börja med att livet är hemskt. Huvudpersonen blir fråntagen något viktigt, gärna ekonomi eller partner, och måste sedan försöka klara sig under nya och värre omständigheter. (Här brukar det vara ganska socialrealistiskt: sånt vi alla kan råka ut för. En otrohet följd av skilsmässa. Uppsägning från jobbet. Ekonomisk ruin.)
Huvudpersonen förtvivlar en stund, men gaskar upp sig (ofta med hjälp av en vass sanningssägare i omgivningen) och vågar sig på något alldeles nytt. Gradvis återfår huvudpersonen självförtroendet och inser ett och annat som varit fel tidigare. Är huvudpersonen en kvinna (och det är det oftast) så brukar det dyka upp en man som läsaren direkt ser är en kommande partner, medan huvudpersonen själv inte fattar nånting på trehundra sidor. Sen faller hon plötsligt pladask, och vips blir allt överraskande bra.
Sånt kan väl inte vara så svårt att få ihop? Varför skriver man inte själv några inkomstbringande, enkla historier á la Bridget Jones och blir rik som ett troll?
Men skrämmande många författare misslyckas, genom att på något sätt halka ur rytmen, få fel ton eller lägga in ett inslag som råkar bryta illusionen. Det är hjärtskärande att bevittna, som att se en akrobat missa trapetsen. God underhållning handlar framför allt om tajmning. När det lyckas är det oemotståndligt elegant.
Det går inte att jämföra med några andra böcker. Feel good-böcker ligger närmare den romantiska filmkomedin. De ska vara som en gammal Frank Capra-komedi med Cary Grant, eller, ni arma sena tiders barn som har missat dem: som Hugh Grants bästa komedier.
Och så är det nästan alltid en fråga om humor. Det kan man diskutera i evigheter och aldrig komma fram till någon hållbar slutsats. Vi skrattar åt olika saker, helt enkelt.

 

Honorärkyckling?
Genrerna feel good och chick lit handlar oftast om kvinnor och läses av kvinnor. På nätet hittar jag en äldre man som kallar sig ”honorary chick”, för han läser ju sånt.
Kul, men lite märkligt. En av poängerna med böcker är ju att man kan sätta sig in i hur någon annan tänker.

Jenny Colgan
”Det lilla bageriet på strandpromenaden”
Övers. Birgitta Karlström
Massolit
Chris och Polly hade ett eget litet företag i den grafiska branschen, en nybyggd lägenhet och dyra vanor. Tyvärr startade de lite för sent för att lyckas. Den tekniska utvecklingen slog ut större delen av den grafiska branschen och deras ganska välbeställda liv: plötsligt en dag fanns det bara skulder kvar, och Chris tyckte inte ens att de behövde bo ihop längre.

Alltså flyttar Polly absurt långt bort, till den lilla ön Polbearne utanför Cornwalls kust. Hon hittar en lägenhet ovanför ett nedlagt bageri, men huset är näst intill fallfärdigt.

Byborna är trumpna, på kajen nedanför hennes hus står en hoper stirrande fiskare och kvinnan som driver det enda bageriet är inte bara otrevlig; hon bakar även gräsligt bröd.

Ja, det är klart att Polly tar upp sin gamla hobby och börjar baka. Snabbt bygger hon upp vad som bara kan kallas för en langningsverksamhet med illegalt bröd.

Jenny Colgan skriver om vår tids stora teknikomvandling och begynnande massarbetslöshet, om den gamla världen och den nya världen som båda går på knäna. Men hon gör det med mycket lätt hand. Det är drömmen om att lyckas leva på sin hobby, utan några större komplikationer. Trots det undviker hon det alltför sockersöta genom att beskriva en verklig katastrof för byn: stormen som hela byns fiskeflotta råkar ut för.

Samtidigt berättar Jenny Colgan också om ett nytt Cornwall, dit de nyrika kommer och där de gamla bortglömda byarna får ett nytt liv genom dagens turism.

Den viktigaste personen i ”Det lilla bageriet på strandpromenaden” är dock inte en människa. Den skadade lunnefågeln är en oemotståndlig bekantskap, och någonstans där börjar jag skratta högt. Sen går det ju inte att släppa boken.

 

8 x FEEL GOOD-BÖCKER:

Katarina Bivald
”Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt”
Forum
Ensamstående Anette Grankvist i den lilla hålan Skogahammar ser sin dotter flytta hemifrån till ett nytt liv med universitetsstudier, och själv går Anette till sitt jobb på Mat-Extra. Fritiden är oändlig och går inte att fylla med teveserier. Arbetskamraterna säger åt Anette att skaffa ett liv, men hur gör man det? Hon börjar ta motorcykellektioner. Det här har jag inte ens sett förut: en svensk feel good-roman som beskriver vanlig svensk lågbudgetvardag med mycket humor.

Martina Haag
”Det är något som inte stämmer”
Piratförlaget
Det är lite för konstruerat till en början, om författaren som åker till fjällen som stugvärd i september, för att få lugn och ro att skriva en ny roman. Men så börjar Martina Haag berätta om en skilsmässa så att jag tappar andan: få kan beskriva känslor som hon. Sorgen, ångesten, självförtroendet som bara försvinner. Delar av den här boken är bättre än allt annat Martina Haag har skrivit, och det vore intressant att se hur bra hon kan bli om hon släpper ambitionen att vara rolig.

Jojo Moyes
”Arvet efter dig”
Övers. Pia Printz
Printz förlag
Fortsättningen på succén ”Livet efter dig” där Lou förälskade sig i den svårt sjuke Will. Nu är Will borta. Lou bor i London, har ett halvtaskigt jobb på en sunkig pub och är så deprimerad att hon i stort sett bara dricker. Varpå hon genom en synnerligen märklig katastrof träffar en ambulansförare och en missanpassad tonårstjej. Stökig och med helt osannolika förvecklingar, men Jojo Moyes lyckas ju på något sätt nästan alltid vara rolig och intressant i alla fall.

Anna Fredriksson
”Tisdagsklubben”
Forum
Karin och Sten har varit gifta länge, de har barn och barnbarn, en nära vänkrets och inbitna vanor. Men när Sten får en stroke förändras allt för Karin, som dessutom förlorar sin bästa vän under det inledande kaoset. Och det blir inte riktigt som man tänker sig. Karin börjar på en matlagningskurs för att fylla det gigantiska tomrum som uppstår. Anna Fredriksson är en lågmäld författare, men hon låter Karin göra sånt som inte alls ingår i omgivningens bild av hur den lojala hustrun ska vara.

Carrie Snyder
”Löparflickan”
Övers. Birgitta Wernbro-Augustsson
Albert Bonniers förlag
Intelligent roman som egentligen inte hör hemma i den lättare underhållningen: den är bara lättläst. ­Kanadensiska Aganetha Smart är född i början av 1900-talet och har hunnit bli 104 år. Som ung var hon en löpare som nådde olympiska höjder, men hennes liv handlar också om fattigdom och sjukdomar, om kärlek och krig. En stor, lågmäld roman om vad kvinnor förväntades vara och vad deras liv till slut blev i en tid när deras möjligheter var ­ytterst begränsade.

Rainbow Rowell
”Komma fram”
Övers. Anna Thuresson
Gilla
Georgie borde vara nöjd, hon har man och två döttrar, och ett jobb som hon älskar. Kanske lite väl mycket. Hon skriver manus till teveserier och när familjen ska resa bort över julen hinner hon inte ens följa med. Håller äktenskapet på att gå överstyr? En kväll ringer hon sin man och tror att hon håller på att bli galen: den som svarar är hennes man – men från en annan tid i livet. Ojämn berättelse (som verkar lite för självbiografisk), men Rowell skriver bra.

Jonas Jonasson
”Mördar-Anders och hans vänner”
Piratförlaget
Det är roligt att en av huvudpersonerna heter Per Persson (särskilt när det anklagas för att vara ett fantasilöst sätt att döpa ett barn: som att heta Jonas Jonasson). Men skrönan om Mördar-Anders som finner Gud (och en hel del nattvardsvin) och prästen som inte tror på Gud når tyvärr inte längre än att vara en stundtals välformulerad, men alldeles för omständligt berättad historia om några bondfångares snåriga väg, jagade av en synnerligen indignerad undre värld.

Jean-Paul Didierlaurent
”Mannen som läste högt på 6.27-tåget”
Övers. Marianne Tufvesson
Norstedts
Det kommer allt fler böcker som handlar om böcker eller kärleken till läsandet, i takt med att bokläsandet minskar. En man läser högt på vägen till jobbet, när han varje dag åker tåg. Mannen, Guylain Vignolles (ett olyckligt valt namn på franska), visar sig arbeta med att förstöra böcker på en återvinningsstation, men enstaka sidor räddar han. Givetvis kommer en romantisk historia – via ett usb-minne.