Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Jörn Donner: ”Sverige – resor i ett främmande land”

Vilse i Sverige. En vemodig landskärlek som går på tomgång.

Fackbok

Jörn Donner

”Sverige – resor i ett främmande land”

Albert Bonniers förlag

Den österrikiske författaren Jean Améry beskriver i sin bok om tiden, åldrande och död – ”Über das altern. Revolte und resignation” – dessa processers obarmhärtighet. I essäer med rubriker som ”Främling inför sig själv” och ”Att inte längre förstå världen” analyserar han den obevekliga alienation som åldrandet medför.

När han ser sig i spegeln känner han inte igen sig längre – han har blivit som en främling inför sig själv. När han läser tidningen, ser på tv, lyssnar på radio känner han inte igen världen – också inför världen har han blivit som en främling. Ingenting är sig likt, och ändå är allt som det brukar. Är det han, Jean, som förändrats eller är det världen?

Amérys text om åldrande kommer för mig flera gånger under läsningen av Jörn Donners bok ”Sverige – resor i ett främmande land”.

Donners bok kan bäst beskrivas som en personligt hållen essä om Sverige och svenskhet, men utgör också någon sorts bokslut. Jaha. Så här är det. Det var så det blev: Mitt liv. Donner är, precis som Améry, resignerad – men han fortsätter, trots sin numera höga ålder, att revoltera.

Donner är välkänd i svensk offentlighet. Han är den finlandssvenske provokatören som både rökte och söp i tv. Han var bästis med en annan gossen Ruda, Harry Schein, ingick i kretsen runt Bergman, levde ihop med skådespelerskan Harriet Andersson och hade otaliga andra vackra kvinnor.

Donner återger korta minnesbilder från tiden som vd för Filminstitutet, interiörer från filmfestivalen i Venedig, skrönor och anekdoter från ett liv som har varit både kreativt och glamoröst, men också understundom arbetsamt på olika sätt.

Läs också: Jörn Donner återvänder med ny Sverigebok full av sisu

”Sverige – resor i ett främmande land” har dock inte som främsta ambition att dväljas i minnena och historien, nej, Donners självpåtagna uppdrag är att ta tempen på Sverige och dess folk just nu. Han vill befinna sig i ett bultande nu, leverera en analys och blicka framåt.

1973 publicerade han ”Sverigeboken” i vilken han skarpt och med viss talang för ironi nagelfor det land som kommit att bli hans andra hemland. Han häcklade byråkratin, ironiserade över råd från Socialstyrelsen och skojade med svenskarnas ängslighet och vuxna människors fäbless för smågodis.

Förebilden då var Heinrich Heines ”Tyskland. En vintersaga” i vilken Heine driver med tyskarnas lydnad inför auktoriteter, landets snåriga och stelbenta byråkrati och det som han beskriver som ”despotism”. Heines vintersaga är, precis som Donners ”Sverigeboken”, bitvis mycket underhållande.

Donners senkomna uppföljare är dock inte lika underhållande. Den svarta humor och de skarpa iakttagelser som fanns i boken från 1973 är inte lika frekventa 42 år senare. På frågan vad som är den största skillnaden mellan då och nu, 1973 och 2015, svarar Donner ”42 år. Hans liv och Sveriges liv.” Donners analyser är, liksom han själv, tröttare, kanske ödmjukare, i alla fall mindre tvärsäkra.

Därmed inte sagt att hans bok saknar värde – tvärtom. Det är en vemodig text, ett kärleksförhållande som går på tomgång. Passionen är sedan länge försvunnen, men ömheten och tillgivenheten består. Det är gott så.