Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

K.D.: ”Headless”

2010 deltog Goldin+Senneby i modernautställningen på Moderna museet i Stockholm med ett ”apberg”: installationen ”Headless: each thing seen is the parody of another, or is the same thing in a deceptive form”.
2010 deltog Goldin+Senneby i modernautställningen på Moderna museet i Stockholm med ett ”apberg”: installationen ”Headless: each thing seen is the parody of another, or is the same thing in a deceptive form”. Foto: Moderna Museet/Albin Dahlström

Metadeckare mot huvudlös kapitalism. Konstnärerna Simon Goldin och Jakob Senneby har sedan 2007 arbetat med konst­projektet ”Headless”. Det har nu genererat en internationellt uppmärksammad thriller.

Roman

K.D.
”Headless”
Sternberg Press

Jag brukar ha svårt för deckare. Känslan av att det är upp till mig att lösa fallet känns precis lika spännande som ett 9 till 5-jobb där man måste betala för att få jobba. Men det finns alltid undantag. Min favorit är och förblir Edgar Allan Poes ”Det stulna brevet” från 1844. Ingen hittar brevet, eftersom det ligger där man minst anar det - på bordet. Det mest synliga blir osynligt.

Nu har osynlighetens mästare, konstnärsparet Goldin + Senneby (som inte ens brukar dyka upp på sina egna vernissager), producerat en dokufiktiv deckare som handlar om konst, pengar, mystiska apor och hemliga sällskap, men framför allt om skatteparadisens skoningslösa mekanismer.

Handlingen är till en början mycket enkel. John Marlow är en avdankad författare som brukar tillbringa dagarna i ända med att tycka synd om sig själv. En dag får han i uppdrag av konstnärerna Simon Goldin och Jakob Senneby att skriva en roman, utifrån några strikt givna regler, där den viktigaste av dem alla går ut på att åka till Bahamas.

Där förväntas Marlow att göra undersökningar om ett mystiskt offshorebolag vid namn Headless som kan ha kopplingar till den surrealistiska författaren George Batailles hemliga sällskap Acéphale (som betyder huvudlös på grekiska). Marlow accepterar denna ­marionettdocksliknande position och kastar sig så småningom in i ett strapatsrikt äventyr som påminner om Dan Browns ”Da Vinci-koden” i sina sämsta stunder och Umberto Ecos ”Foucaults pendel” i sina bästa.

Men här har genren dammats av något, och istället för konspiratoriska frimurare har vi att göra med raffinerade skattesmitare. Författarna, vilka de nu är, för signaturen K.D. kunde lika gärna stå för ett helt kollektiv, en kroppsmassa utan huvud, handlar kort om gott om den globala kapitalismens fulaste tricks – undandragandet, som kristalliseras i offshoreföretagets dekapitering av kapitalet. Det låter snurrigt och det är det också.

”Headless” är en undanglidande roman, en roman som reflekterar över både sig själv och omvärlden. Vi får inte glömma att många multinationella företag ägnar sig åt skattefusk. Vi får heller inte glömma att cirka 30 trillioner euro cirkulerar inom offshoreekonomin.

Men om vi återkommer till romanens kärna, så tycks författarna vara mer intresserade av att titta på hur saker och ting fungerar i stället för att sabotera dem. Vi är med andra ord rätt så långt borta från en aktivistisk litteratur som både pekar på problemen och försöka hitta lösningar på dem. I stället lämnas vi med en rad rebusliknande scener och berättartrådar och en spegelvänd konklusion som skulle kunna reduceras till formeln: pengar är fiktion och fiktion är pengar.

Som metadeckare är den helt klart läsvärd och unik i sitt slag. Men hur hade den kunnat bli mer aktivistisk?

Ja, kanske genom en demonstration av det intellektuella respektive ekonomiska kapitalets farliga förbindelser. En transparent självanalys. Goldin + Senneby valde nämligen 2012 att ställa ut på auktionsföretaget Bukowskis, i curatorn Maria Linds omdebatterade utställning ”Abstract Possible”. Samma Bukowskis som ägs av familjen som ägde Lundin Oil, nuvarande Lundin Petroleum, som kritiserats av bland andra Amnesty international för sina affärer i Sudan.

Ja, konsten är den perfekta samvetstvätten. Och ibland måste man dra lärdom av Edgar Allan Poe, och titta på det mest uppenbara, det egna ansvaret för att världen ser ut som den gör.