Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Klas Gustafson: ”Fantasten Per Oscarsson”

Per Oscarsson tillbringade livet på löpsedlarna och blev tidigt utnämnd till en av våra största skådespelare.
Per Oscarsson tillbringade livet på löpsedlarna och blev tidigt utnämnd till en av våra största skådespelare. Foto: Sören Karlson
Biografi

Klas Gustafson
”Fantasten Per Oscarsson”
Leopard Förlag

Skådespelaren Per Oscarsson har alltid varit ett kärt barn med många namn. Knäppgök och geni. Vegetarian och köttbonde. Trashank och godsägare. Gudsman och fritänkare. Titeln på Klas Gustafsons biografi fångar in hela registret: ”Fantasten Per Oscarsson”. Från det tidiga genombrottet som Hamlet i Göteborg till den tragiska branden som tog hans liv den 31 december 2010. Även den som trodde sig ha hört det mesta om den där magra sexprofeten som strippade i ”Hylands hörna” julen 1966 får här veta åtskilligt som kan förklara de växlingsrika turerna i Per Oscarssons liv.

Efter en rad biografier om bland andra Monica Zetterlund och Gösta Ekman behärskar Klas Gustafson konsten att levandegöra kändisskapets mer dolda sidor. Per Oscarsson är både ett lättare objekt och ett svårare. Lättare därför att han tillbringade hela livet på löpsedlarna, tidigt utnämnd till en av våra största skådespelare, så tidigt att han aldrig mer behövde bevisa att det var sant.

Svårare därför att hans många offentliga eskapader har en tendens att likna varandra. Att läsa om dem i efterhand blir en smula monotont, även i Klas Gustafsons trivsamma prosa. Det första uppbrottet har dock bevarat sin komiska stjärnglans. 1953 gör han riksbekant succé som Hamlet och försvinner efter 55 utsålda föreställningar plötsligt från sin publik på Göteborgs stadsteater. De svarta rubrikerna jagar honom genom Europa: ”Tysk och dansk polis söker Oscarsson febrilt”, tills det kommer lugnande besked: ”Hade ingen tanke på att bli munk.”

Efter ytterligare framgångar, i Göteborg och på Dramaten, där han spelar poeten Eugene Marchbanks mot Inga Tidblad i George Bernard Shaws ”Candida”, tar han äntligen avsked från teatern. Nästan.

Själv såg jag honom aldrig på scenen. De som gjorde det är alla överens om att det var en avgörande upplevelse. Sven Wollter, Thommy Berggren, Iwar Wiklander och stora skaror av beundrare vittnar om hans trollkraft, spontanitet och kompromisslösa sanningskrav.

Mest givande i Gustafsons bok är de inledande avsnitten om barndomen och uppväxten. En mamma som dog tidigt (hon blev 33 år), en pappa som var framgångsrik byggmästare innan han förlorade fotfästet, började dricka och använde nävarna mot barnen.

Kanske var det något där, i detta tomrum, som formade Per Oscarsson och fick honom att – om vi ska vara uppriktiga – slarva bort sin begåvning på dåliga filmer (med undantag av ”Svält” och ytterligare några titlar) och på livsprojekt som samtliga gick i stöpet.

Att han fortsätter att fånga vårt intresse beror nog på att hans konstnärliga gärning speglar folkhemmets dolda historia, det man helst inte talade om. Medan Ingmar Bergman ägnade sig åt den själsliga nöden förkroppsligade Per Oscarsson den fantasi och den galenskap som vi bara tillät oss i våra mest obevakade ögonblick.

Som den där annandagskvällen i ”Hylands hörna” 1966 då tv-chefen Nils Erik Bæhrendtz kastade sig i en taxi och rasande infann sig i studion, för att senare avkunna sin dom om programmet: ”Det var i högsta grad smaklöst. Jag kan inte annat än beklaga det inträffade. Det var ett olycksfall i arbetet.”