Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Lotta Olsson tipsar om nio nya relationsromaner

Lotta Olsson: Var finns Jane Eyre i dagens litteratur?

Kommer ni ihåg Jane Eyre, huvudperson i romanen med samma namn av Charlotte Brontë? En klassiker, läs den när ni har chansen (och läs om den många gånger).

Det ovanliga med Charlotte Brontës hjältinna är att hon ser rätt vanlig ut. Hon är inte strålande vacker.

”Jane Eyre” kom ut första gången 1847, och det är fortfarande, 171 år senare, väldigt ovanligt med romanhjältinnor som inte är vackra. Åtminstone i underhållningslitteraturen.

De senaste åren har det i alla fall dykt upp några hjältinnor som får vara överviktiga, men det är fortfarande absolut vanligast att kvinnorna glömmer att äta och magrar våldsamt under en kris. Då blir väninnorna jätteimponerade och tycker att huvudpersonen har blivit snyggare än någonsin.

Sånt kan man reta sig på, precis som man retar sig på alla förmögenheter, framgångsrika karriärer och lyckade liv. Men det är grundformeln i underhållningen: ett sätt att skala bort flera av våra vanliga problem ur ekvationen, så att man kan koncentrera sig på det viktiga.

Och det är förstås relationerna. I dagens underhållningsromaner är problemen ofta ganska allvarliga. Det handlar om skilsmässor, någon får barn och vet inte vem pappan är. Många barn är olyckliga. Ganska många vuxna är också olyckliga. Det är igenkänningsromaner för de flesta: för ensamma och övergivna och för dem som bara tycker att förhållandet har blivit tråkigt.

Relationsromanerna levererar tröst, där det alltid mirakulöst ordnar sig på slutet när alla förlåter varandra och blir som en enda glad familj, om än lite skamfilad. Så är det sällan i verkligheten, och givetvis inte i alla romaner. Men till och med i Winnie M Lis verklighetsbaserade ”Ett mörkt kapitel” finns ett slags motsvarighet. Nej, det går inte att laga allt som går sönder. Men man blir glad igen så småningom.

Och det är någonstans även underhållningsromanernas undertext, under allt socker. 

 

Lotta Olsson tipsar här om nio relationsromaner:

Winnie M Li

”Ett mörkt kapitel”

Övers. Amanda Svensson

Norstedts

Vivian vandrar utanför Belfast när hon möter en tonårsgrabb som börjar förfölja henne. Winnie M Li berättar en otäck historia med verklighetsbakgrund.

Detta är, enkelt uttryckt, en berättelse om en våldtäkt. Vivian älskar att vandra, så det är självklart för henne att leta upp en känd vandringsled när hon befinner sig i Belfast. Vandra ensam? Ja, det brukar aldrig vara några problem. Man får vara försiktig så att man inte ramlar, bara.

Men så kommer den där tonårsgrabben. Irriterande, först, hon vill ju ha sin ensamma vandringsupplevelse. Hon avböjer sällskap, vänligt men bestämt, och går vidare uppför backen. Tittar bakom sig. Ser hans vita tröja. Ser hur han försöker gömma sig för henne. Ser att han förföljer henne.

Winnie M Lis debutroman är skrämmande stark, och berättar envist, noggrant och med hundraprocentig närvaro om tiden före och efter våldtäkten. Det handlar om Vivian, men det handlar också om Johnny, irländsk och dessutom resande.

De blir båda obehagligt synliga när medierna får tag i historien. En kinesisk-amerikanska är inget vanligt inslag i Belfast. De resande finns det tillräckligt många fördomar om; de är en grupp som alltid pekas ut.

”Ett mörkt kapitel” bygger på Winnie M Lis egen upplevelse av ett övergrepp. En sann historia, men det är framför allt en stark roman där även Johnnys perspektiv får utrymme. Han kommer från en nästan obegripligt svår bakgrund, uppvuxen i en miljö av våld och kriminalitet som gör att han knappt ens förstår anklagelsen. Vadå, sånt här är väl inte så allvarligt?

Kraftcentrum i berättelsen är förstås själva våldtäkten, en otäckt detaljerad skildring. Är det nödvändigt? Det är det: läsaren får inte en chans att relativisera, mildra eller bortförklara det som händer. Inte heller att undfly det som drabbar väldigt många.

Det finns faktiskt poänger med våldsskildringar. Vi som sällan har stött på våld i våra liv behöver förstå hur fruktansvärt det faktiskt är.

Charles Dickens

”Historien om två städer”

Övers. Lily Åhlund

Modernista

Klassikern från 1859 är fortfarande fullständigt lysande. Charles Darnay blir dömd till giljotinen under franska revolutionen, trots att han är världens hyggligaste kille (och ganska trist). Hans själs älskade, Lucie Manette, förtvivlar. Men som tur var får de hjälp av fylltratten och juristen Sydney Carton. Ingen annan än Charles Dickens kan berätta en sån historia så att man hisnar, gråter floder, skrattar och njuter om vartannat. Nyutgåva (förr hette den bara ”Två städer”).

Julie James

”Grejen med kärlek”

Övers. Christina Mansicka

Lovereads

Två FBI-agenter avskydde varandra under utbildningen, men ramlar naturligtvis på varandra sex år senare när de spelar investerare för att förhoppningsvis kunna sätta dit en korrupt borgmästare. Det låter som ett mycket enkelt Hollywoodmanus och visst är det bara ren underhållning, men som vanligt är det handlaget som avgör. Julie James är snärtigt pigg, lagom rolig och stundtals också befriande allvarlig. Första titeln från Lovereads, det nya romanceförlaget.

Jane Green

”Mannen i mitt liv”

Övers. Birgitta Karlström

Printz förlag

Intressant romantisk historia om fyrtiotreåriga Gabby som träffar en yngre och definitivt intresserad kille när hon är ute med sina tjejkompisar. Inte så bra, eftersom hon redan är lyckligt gift och har två döttrar. Utvecklingen är bitvis förutsägbar och inte så lite amerikansk, men det finns också ett allvar här: livet blir kaos ibland, och alla kan bete sig som idioter. Äktenskapskatastrofer leder till socialt utanförskap, men i bästa fall går det att lappa ihop tillvaron ändå.

Andy Jones

”Problemet med Henry och Zoe”

Louise Bäckelins förlag

Egentligen är det den sorgliga delen som är mest intressant. Henry skulle just gifta sig med sin barndomskärlek i sin lilla brittiska småstad när allt gick åt skogen så till den milda grad att han flyttade till London och bytte yrkesliv nästan helt och hållet. Hem kan han nog aldrig åka mer. Han träffar så småningom Zoe, som har varit sambo med Alex. Det slutade också i katastrof. Men hur lyckas ett nyförälskat par när båda har en rejält krånglig förhistoria som påverkar allt de gör?

Eva Swedenmark

”Paris passion”

Ordberoende

Lena och David missar revolten 1968 i Paris, men 1969 flyttar de dit på vinst och förlust för att arbeta som frilansjournalister. Och det fungerar i alla fall hjälpligt. Det är en ny tid vilket speglar sig i allt: möbler, umgänge, politik – och förstås könsroller och samlevnad, för David vill ha ett fritt förhållande. De reser på reportageresa till Algeriet, där deras moderna idéer krockar med gamla fördomar och Lena får kämpa för att alls räknas. En tidsresa med många bottnar, extra intressant efter metoo-rörelsen.

Kristin Emilsson

”Allt du önskar”

Lind & co

Tredje delen i en serie, men de går att läsa fristående. Amanda och Erik har skilt sig, och Amanda har något brådstörtat flyttat ihop med förläggaren Simon i Sofo i Stockholm medan Erik deppar och raggar kvinnor på fyllan. Dessutom är Erik inte säker på att han är pappa till sonen Nils, för Amanda hade en historia vid sidan om just när Nils blev till. Trots en del lite väl förutsägbara inslag blir det en fin historia om att inte falla för det som verkar bäst för karriären. 

Marie-Louise Marc

”Bettys val”

Printz

Andra boken om Betty, frilansjournalisten som nu har blivit mormor och flyttat ihop med Henrik. Varpå Henrik flyger i väg till andra sidan världen för att arbeta som läkare, och Betty går ensam kvar i Stockholm och bara har sin unge personlige tränare att pigga upp sig med. Det blir lite väl många noggrant beskrivna träningspass (man kan bli hemskt trött på att läsa om armhävningar) , men det är lågmält trivsam feel good med kloka resonemang om jobb, vuxna barn och kärlek.

Petter Lidbeck

”Kvinna utan minne”

Piratförlaget

Rolig tankelek: om du tappade minnet, vad skulle du egentligen tycka om ditt liv? Mia Berggren stirrar på fyra helt okända personer som sitter vid ett bord som hon aldrig har sett förut. Vilka är de? Varför ställer de krav på henne? Gradvis lär hon känna sitt gamla jag, men det är inget skäl att fortsätta leva som hon har gjort. Petter Lidbeck skriver som vanligt lysande, men efter ett tag börjar jag tycka väldigt illa om den där nya personen. Vem är man om man fullständigt saknar empati?

Fler som Sydney Carton

 

Sydney Carton i Charles Dickens ”Historien om två städer” är fortfarande en av mina favoritpersoner i litteraturen. Det går uruselt för honom, och han verkar rätt otrevlig. 

Charles Dickens skrev om många udda och stökiga personer i kanterna av sina stora romantiska berättelser. Och är det något jag saknar i dagens underhållningsromaner, så är det just såna.