Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Marie Kondo: ”Konsten att städa. Förändra ditt liv med ett organiserat hem”

Babblig städbibel. Kasta allt som inte utstrålar lycka är budskapet i illa korrläst bästsäljare.

Fackbok

Marie Kondo
”Konsten att städa. Förändra ditt liv med ett organiserat hem”
Övers. Björn Mattsson
Pagina förlag

Var ligger paradiset? Kanske i trädgården eller i boendemiljön. Men vi rusar inte till parkförvaltningen och ber om en praktikplats för att vi älskar växtlighet, inga köer av sökande ringlar till Boverkets kontor i Karlskrona. Det är i förädlingen av den privata egendomen som lyckan ligger.

Japanska Marie Kondos bok ”Konsten att städa” kommer rätt i tiden. Hon är inte först med en lära om hur harmoni uppnås genom ett ordnat hem, men på väg att bli störst. Sedan boken gavs ut i hemlandet 2010 har den gått på erövringståg över världen, legat på bästsäljarlistor här och topplistor där. Fansidor har skapats på Facebook. Hennes kunder (hon är städkonsult) står på en tre månader lång väntelista.

Städning i Marie Kondos mening är alltså inte dammsugning, utan hur skapas det perfekta hemmet, en oas för ro och inspiration, ordning på torpet. Hur du blir en städad människa, en lycklig människa. Denna lycka ges (eller, ja, säljs) nu även till svensktalande.

KonMari-metoden, som den kallas, går ut på att plocka fram och fysiskt känna på varje föremål i hemmet – allt. Man ska fråga: Ger den här mig någon glädje, får jag höjd puls? Allt som inte direkt ”utstrålar lycka” kastas bort, utan pardon. Fyll sopsäck på sopsäck tills endast ett minimum återstår. Inget får sparas för framtiden.

Grundbudskapet är förstås sunt, livet borde handla om annat än att samla på sig ägodelar. Men att inte spara något förutsätter medel, att kunna köpa nytt när behovet uppstår. Och så kasta igen. Så böcker är i princip värdelösa efter läsning. Släng bort. Foton? Bort. Tröjan du sällan använder – ner i en sopsäck och iväg bara. Men presenterna? Nej, de uppfyllde sitt syfte i samma ögonblick som du tog emot dem. Snipp, snapp, snut.

”Konsten att städa” präglas av samma absolutism som kostidealen – njutning är synd, nyttighet är dygd. Resultatet är renhet, först då uppnås sann njutning. ”Jag har tid att njuta av min lugna omgivning, där luften känns ren och frisk, tid att njuta en kopp örtte medan jag reflekterar över tillvaron”, skriver hon. Bara i en strängt strippad miljö (ett hotellrum är idealtillvaron) kan man må riktigt bra. Barn, eller andra, nämns inte med ett ord, kanske är de skräp. Däremot att hon vill ”städa upp överallt på hela planeten”.

I ett strikt ordnat hem blir varje bevarad pryl magisk. Kondo tackar skorna efter en dag på jobbet, hon pratar med blusen, stryker handen över den och visar sin kärlek. Ja, tankarna må låta typiskt österländska, men Marie Kondos feng shui är av den västerländska varianten, att det handlar om hemmet. Och eftersom massage fungerar på människor så fungerar det även på prylar och plagg. Att noga vika kläderna överför energi till dem; tröjan blir lyckligare och noppar sig mindre. Och hängs den på galge sker det enligt en strikt kategorisering, den behöver befinna sig bredvid sina kamrater.

Ibland blir jag lite ledsen för Marie Kondos och hennes miljoner lärjungars skull. Är denna stenhårda kontroll, denna kategorisering och utrensning ens sund? Och då tonen är så käck och hurtig undrar jag ibland om inte den här boken egentligen är ett skämt, eller ett konstprojekt.

Lustigt nog har ingen stränghet visats de egna orden, det babblas sida upp och sida ner. Att boken dessutom är uselt korrläst – mitt favoritfel är ”skrivbordsklåda”– kunde tyda på en tyst motståndshandling av en förlagsmedarbetare.

Nu har jag läst den. Jag stryker handen över omslaget: ”Ger du mig glädje?”, frågar jag. Det är dödstyst. Bort!