Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Otäck realism. Under ytan bubblar våldet och minnena

Sara Larsson låter aldrig känslorna ta överhanden i "Den första lögnen".
Sara Larsson låter aldrig känslorna ta överhanden i "Den första lögnen". Foto: Anna Ledin Wiren
Deckare

Sara Larsson
”Den första lögnen”
Norstedts

Det är till och med så att jag undrar om det är en deckare. Deckare är ofta otrolig underhållning, abstrakta moraliska resonemang om sådant som aldrig händer. Morden reduceras gärna till en intellektuell lek, trots att dagens deckare i övrigt inte liknar gamla tiders pusseldeckare. Mördarna är utstuderade seriemördare som sällan har någon motsvarighet i verkligheten.

Det här är något annat, och otäckt verkligt. Navet i berättelsen är en brutal gruppvåldtäkt på en ung flicka, där de tre förövarna frias i rättegången. Tretton år senare är männen äldre och etablerade, och utsätts plötsligt för någon form av angrepp. Är det den våldtagna flickan själv som har inlett sin hämnd, eller någon annan?

Sara Larssons debutroman är så skickligt berättad att den faktiskt är underhållande, trots att den är så obehagligt realistisk. Hon beskriver noggrant, utan att spara på detaljerna, men låter aldrig känslorna ta överhanden. Tvärtom låter hon alla de tre förövarna få sin egen berättelse, sitt eget försvar.

Oskar är gammal landslagsspelare i fotboll, med en ny karriär och en välartad familj med fru och två barn. Under ytan bubblar våldet, och under en semester i Thailand går saker, tja, lite överstyr. Skulle nog Oskar säga. Men han kunde ju inte veta vad som skulle hända. Väl?

Jonas har blivit en schyst kille som lämnar sonen på dagis och lyssnar mycket på sin sambos resonemang kring genusvetenskap, inte ska han behöva få sitt liv förstört? Medan ­Rikard har gått ner sig på droger som han började med redan som ung, och utan att tänka på det råkat förstöra sitt liv rätt ordentligt.

Det där som hände i Visby sommaren 1997 har de lämnat långt bakom sig. Det är över. De blev ju friade i rätten.

Men det finns så mycket annat man kan förlora, och kanske är det just där som Sara Larsson blir som mest fascinerande. Hon låter sina romanfigurer resonera kring rättssystemet och våldtäktsbevisning, och jo: fallet är solklart feldömt. Vad gör man då? Ger upp? Nej, det går alltid att göra något.

Det är där det blir underhållande. Sara Larsson blandar elegant bort korten om vem som är hämnaren, så att man in i det sista tvekar. Det är ju så många som skulle ha anledning.

Och när man inser det, då sätter man i halsen.

Fyra nya deckare.

Karin Fossum

”Helveteselden”
Övers. Margareta Järnebrand. Forum

Man vet ganska snabbt hur det ska gå i Karin Fossums böcker numera, men det gör inget. Man kan ändå inte sluta läsa om Bonnie som jobbar på hemtjänst och inte får pengarna att räcka till sig och sonen Simon, och om tjugoettårige Eddie som bor hemma hos sin allt tröttare mamma. Mammor och söner, kärlek och frustration. Och ett trots allt överraskande slut som den sorgsne kommissarie Sejer till sist kommer fram till.

Lene Kaaberböl & Agnete Friis

”Näktergalens död”
Övers. Margareta Järnebrand. Albert Bonniers förlag

Sjuksköterskan Nina Borg fortsätter att försöka rädda världen trots att hon aldrig lyckas rädda sig själv. Hon har skilt sig och försöker leva varannanveckasliv med barnen, men allt havererar när en åttaårig flicka på en flyktingförläggning utsätts för kidnappningsförsök. Vem, förutom mamman, letar efter flickan? En gammal historia från Ukraina berättas i vartannat kapitel, om tröstlös svält och Stalins terror.

Mari Jungstedt & Ruben Eliassen

”En mörkare himmel”
Albert Bonniers förlag

Nja, jag vet inte jag. Det är för all del intressant att läsa om den norska kvinnan som varit på yogakurs på Gran Canaria och hittas mördad. En svensk journalist på ön under­söker tillsammans med en kille från norska ambassaden, och hittar allt fler spår som går till den karismatiske yogaläraren. En bra historia om människors drömmar och den krassa verkligheten, men ovanligt slarvigt skrivet för att vara Jungstedt.

Sabine Durrant

”Allt att förlora”
Övers. Moa-Lisa Björk. Lind & co

Ofantligt spännande ända fram till slutet, som tyvärr var en besvikelse. Programledaren Gaby har allt hon kan önska sig, på ytan, men oroar sig för att både förhållandet och jobbet knakar i fogarna. Till råga på allt hittar hon ett lik när hon är ute och joggar. Gradvis förlorar hon sitt gamla liv, och rädslan får fler dimensioner: vad är värst, en mördare eller en paparazzo som kan förstöra ens yrkesliv?

James Oswald

”Flickoffret”
Övers. Gunilla Roos. Modernista

Oj! Hur kunde jag låta den här ligga oläst i höstas? Lysande inledning på serien om den skotske kommissarien Tony McLean i Edinburgh, som sätts på att utreda ett märkligt gammalt ritualmord, ett cold case där mördaren borde dö av ålderdomssvaghet när som helst. Men flera nya fall vecklas in i det McLean håller på med, och samtidigt dör hans farmor, vilket får mysterierna att tätna i hans egen släkt.

Dror Mishani

”Okänt hot”
Övers. Nils Larsson. Brombergs

Andra boken om den israeliske polisen Avraham Avraham (den första, ”Utsuddade spår”, fick pris som bästa översatta kriminal­roman 2013), som utreder varför någon placerat en bombattrapp utanför en förskola. Han har lärt sig mycket sedan sist, till exempel att se när vissa personer ljuger. I stället begår han andra misstag och ser inte det som både författaren och läsaren ser. Lågmäld, långsam och udda deckare.

Ian Rankin

”Knutar och kors”
Övers. David Nessle. Modernista

Första boken i Ian Rankins kända serie om Edinburghpolisen John Rebus har en riktigt osannolik intrig, och en oöversättlig ordlek i titeln. Man fattar ju varför den inte blivit översatt tidigare (den kom ut 1987). Men den bräcker det mesta i dagens utgivning och har en miljö för upplösningen som är det mest bedårande jag har läst på länge. Jag föll pladask (och då har jag ändå aldrig gillat John Rebus tidigare).

Lars Bill Lundholm

”Citymorden”
Lind & co

En parallellberättelse där läsaren dels får följa utredningen, dels mördarna som inleder sin verksamhet med att råna och mörda i Stockholms tunnelbana, på ett tåg mellan Medborgarplatsen och Skanstull. Polisen Axel Hake och hans team börjar utreda, men någon läcker uppenbarligen information från utredningen. Mördarna i sin tur kämpar för att hålla honom på avstånd. Katt-och-råtta-lek i Stockholm med omnejd.