Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Pär Hansson: Kajak

Pär Hansson (född 1970) debuterade 1998 med diktsamlingen ”Ruckel”.
Pär Hansson (född 1970) debuterade 1998 med diktsamlingen ”Ruckel”. Foto: Magnus Liam Karlsson

Lekfulla dikter glider på vattnet. I Pär Hanssons nya diktsamling finns en mild men tydlig civilisationskritik. Åsa Beckman gläds åt stark poesi.

POESI

Pär Hansson
”Kajak”
Norstedts

Foto: Pär Hanssons nya diktsamling inleds med att diktjaget drar av presenningen från en kajak, borstar bort frömjöl och spindelväv – och ger sig i väg, ut över vattnet.

Solen gjuter
mitt på dagen, öser ljuset
dag på sjön
Om någon ser mig
från stranden eller gårdarna
uppe på åsen
kan de tänka
att det är paddlaren
som paddlar
enkel som ett tecken

Ja, han är som ett enkelt tecken. Den som läst Pär Hansson tidigare blir inte helt förvånad. Ända sedan debuten har han i sina dikter rört sig genom natur och glesbygd. Hans första bok ”Ruckel” kom 1998 och utspelade sig i hans uppväxttrakter i Västerbotten. Den bars av en poetisk precision och mycket fin saklighet i bildspråket.

Det gäller också Pär Hanssons sjätte samling. Här befinner man sig oftast i kajaken och det som gör den här boken extra lyckad är att formen så ovanligt effektivt förstärker innehållet. Här finns inga tunga och knökiga formuleringar, utan läsaren glider genom raderna – precis som kajaken glider genom vattnet, tyst och nästan viktlöst.

Men Pär Hanssons kajak är inte bara en farkost, utan lika mycket en bild för ett annat sätt att förhålla sig till naturen än vad den moderna människan vanligen har. Den här personen i kajaken kuvar inte naturen, han utnyttjar inte eller exploaterar. Han rör sig så taktilt genom den att han knappt märks. När han ser en bäver tittar bävern lugnt tillbaka, nästan jämbördigt. Alla varelser får vara i fred.

Kasta ett öga
efter knipan, doppingen
ett öga
efter hägern
Vassbältet darrar
på den andra stranden
Du är den första människan
du färdas
mot ditt slut

På sitt milda sätt är Hansson en sturig civilisationskritiker. I dikterna skymtar ett mer vardagligt liv där jaget arbetar i ett privat företag inom vårdsektorn, där han behandlar fotsvamp och ”levererar till aktieägarna”. I de mer urbana miljöerna råder asymmetriska relationer. I en av diktsviterna rör sig poeten med sin familj över ett kalhygge med sönderkörda stigar och rester av träd förvandlade till biomassa. ”Samhället, våra ögon/godkänner/ockupationen”, heter det illusionslöst.

Jag gillar att Pär Hansson öser på i sitt försvar för kajaklivet. Att boken har sidor där vissa dikter är handskrivna och skapar formen av en kajak, rent typografiskt. Eller att han oftast skriver Kajak, med stort K så att det låter som ett egennamn: farkosten ska inte vara underordnad. För det här är en samling som på olika nivåer handlar om balans, om de ögonblick där allt för en stund befinner sig i jämvikt och ömsesidighet. Precis som titelns palindrom, där kajak kan läsas både framlänges och baklänges och ha samma betydelse.

Det kan låta överfiffigt. Det är det inte alls. Tvärtom finns en avspänd lekfullhet och lätthet rakt genom boken. Även en stackars kritiker som aldrig suttit i en kajak förstår plötsligt grejen. Jag kommer alltid att i en bemärkelse längta tillbaka till den harmoniska framåtrörelsen i den här samlingen. Stark poesi, helt enkelt.