Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Sami Moubayed: ”Under the black flag”

Jihadistiska krigare från Islamiska staten i Irak 2014.
Jihadistiska krigare från Islamiska staten i Irak 2014. Foto: AOP

Jihadismen lär förbli ett dödligt hot mot världen under överskådlig tid. Den har rötter ända ner i medeltiden. Lars Linder läser den upplysta boken ”Under the black flag”

”Vi älskar döden som ni älskar livet.” Islamiska statens dödskult sprider fasa och förintelse över världen. Men det finns en intressant motsägelse i det just nu så framgångsrika projektet. För det är en sak att skrämma otrogna och locka gudskämpar med döden, en annan att vinna människor för tillvaron i ett nytt lyckorike, en riktig stat.

För även i ett kalifat måste trots allt livet – familj, vardag, utbildning, handel – förr eller senare bli viktigare än döden.

”Under the black flag” heter den hittills förmodligen mest välinformerade bok som skrivits om de senaste årens snabbväxande jihadism i Syrien och Irak. Författare är den syriske historikern Sami Moubayed, som inte bara har djup sakkunskap om Mellanösterns och islams långa historia – han bor i Damaskus och har sett de militanta rörelsernas utveckling på nära håll. Följt sociala medier, talat med både aktiva och avhoppare.

Bilden han tecknar är detaljrik men tyvärr knappast optimistisk. Jihadismen lär förbli ett dödligt hot mot världen under överskådlig tid. Den har en lång historia med rötter ända ner i medeltiden, återföddes på 1900-talet i spåren av det ottomanska rikets fall och fick ypperlig grogrund efter invasionen i Irak 2003.

Men i årtionden dessförinnan har olika militanta islamistorganisationer, drivna av drömmen om ett renat och enat islam, uppstått och förintats i oroligt flackande mönster över regionen, främst Irak, Syrien och Afghanistan, länder som länge varit djupt plågade av koloniala maktövergrepp, brutala regimer och bottenlös korruption.

Och i dag har jihadismen fått nya källor att hämta näring ur, på den ena sidan Europas tröstlösa förorter, på den andra den djupt konservativa wahhabism som outtröttligt predikas i de många moskéer i världen som finansieras av västerlandets favorit Saudiarabien.

Många av de gudskrigare Moubayed berättar om utgör en kuslig mix av modernt och uråldrigt, de är ofta välutbildade och tekniskt kunniga men också religiöst stockkonservativa. IS ledare Abu Bakr al-Baghdadi har en doktorsexamen från Bagdads universitet och älskar fotboll. Han lärde sig koranen av sin far och värdet av brutalitet av Saddam Hussein.

Hans speciella historiska hattrick består i att han lyckats förena sin egen lilla terroristgrupp med tiotusentals officerare och soldater ur Iraks arbetslösa armé. Det är också de, inte de tillresta (och ofta föraktade) europeiska amatörjihadisterna som utgör den framgångsrika militära kärnan i den islamiska statens fälttåg.

IS är Saddams hämnd.

Samtidigt är det just här man möjligen kan skymta ett paradoxalt hopp. I längden har nämligen de undanträngda, sunnitiska klaner som nu utgör stommen i IS styrkor knappast samma mål som jihadisterna. De sätter nog inte döden främst, utan vill mest ha sitt land, sin makt och sin ställning tillbaka – Moubayed antyder att de när tiden är mogen mycket väl kan tänkas rycka undan mattan för Abu Bakr och hans besinningslösa anhang.

Men hur det än går med just Islamiska staten tror Moubayed att Syriens och Iraks karta är omritad för gott. Och att jihadismen lär leva vidare i olika former, dess grundidé om ett nytt, enande kalifat är svårutrotad och har stort stöd i den splittrade och sargade muslimska världen.

Det är inte alltid lätt att hålla reda på bokens alla historiska och samtida aktörer med sina långa arabiska namn, täcknamn och titlar. Men det är mödan värt, bland annat för att den faktiskt får läsaren att förstå något av lockelsen i jihadismens löften om islamisk återupprättelse.

Fakta:

Sami Moubayed

”Under the black flag. At the frontier of the new jihad”

I B Tauris