Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Ulf Stark och Linda Bondestam: Djur som ingen sett utom vi

I Ulf Starks (text) och Linda Bondestams (bild) ”Djur som inget sett utom vi” finns bland annat evolutionen i koncentrat, med djuret som arbetar sig upp från vattnet, upp i trädet, ständigt letande.
I Ulf Starks (text) och Linda Bondestams (bild) ”Djur som inget sett utom vi” finns bland annat evolutionen i koncentrat, med djuret som arbetar sig upp från vattnet, upp i trädet, ständigt letande.

Rimmad poesi. En bildvärld som bara växer.

Bilderbok

Ulf Stark och Linda Bondestam
”Djur som ingen sett utom vi”
Berghs

Foto: På somlig konst må vi öva. Somligt, ofta det som sedan visar sig betyda mest, är först inte enkelt att hitta in till: Bachs cellosviter, Kafkas romangåtor eller Becketts dramatik till exempel. Knökigt och ovant, men när en väl sluppit in, starkt beroendeframkallande.

Ulf Stark och Linda Bondestam må spela på en annan litterär planhalva, men ”Djur som ingen sett utom vi” sorteras inte heller in som lättillgängligt. Men, precis som Bachs cellosviter, varje genomläsning/lyssning innebär nya upptäckter. ”Djur som ingen sett utom vi” är rimmad poesi och en bildvärld som växer för varje repris.

Den vackra bilderboken har nominerats till årets Augustpris. Det är långt ifrån första gången för Ulf Stark, han har ju också tidigare mottagit priset, men här hittar jag en annan motivkrets, klang och riktning i berättelsen.

Stark betraktar ofta världen med barnets uppåtvända blick. I ”Djur som ingen sett utom vi” är perspektivet aningen omvänt, här sjunker läsaren ner och in i dunkla världar där ljuset skimrar hemligt. Kombinationen av suggestiva bilder och poetiska verser har en kraft som, särskilt genom Bondestams mäktiga illustrationer, får mig att tänka djuphavspatos. Ett ord som, i likhet med varelserna vilka uppenbaras för oss på sidorna, nästan, men bara nästan, inte finns.

Här bubblar det blått, svalt och okänt. Ibland som en djupdykning ner mot lyktfiskens ensliga ljus. Men lika ofta flyger vi i luften, klättrar i träden eller möter den röda Enstöringen i stilla grubbel från en klippa.

Några verser tappar sin rytm, och får mig att själv vilja komplettera för att behålla språkdansen. En marginell invändning inför dikter som på ytan sprätter fram kaxigt prilliga, men samtidigt förmedlar något djupt filosofiskt. Som känslan av ett inre främlingskap:

Det bor EN ANNAN inuti, under
min fjäderdräkt.
Jag har hört dess skri: Släpp mig fri!
Släpp mig fri! Det är otäckt.
Jag tror inte ens att vi är släkt.

Och om existensens dilemma:

Dom står vid havet i en ring:
Väntansdjuren.
Deras ögon ljust, ljust blå.
I evigheter har dom stått just så
väntande på NÅGONTING.

Måhända är väntansdjuren faktiskt släkt med Becketts luffare Vladimir och Estragon. På Bondestams bild syns en rad filurer vars vitlysande litenhet också anar influenser av Tove Janssons hattifnattar. Deras värld står mörk i djupblått och svart, och där – förstås – mitt i bilden ett ensamt avlövat träd trotsigt pekande mot himlen. Just som i scenkonstens ”I väntan på Godot”.

”Djur som ingen sett utom vi” är en märklig bilderbok som uppfordrande kräver läsarens engagemang men, om den får det, ger hundrafalt igen åt liten, liksom åt stor.