Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Bortglömd Dracula utan bett – men vilken tidsspegel!

Udo Keir och Dominique Darel i ”Blood for Dracula” från 1974.
Udo Keir och Dominique Darel i ”Blood for Dracula” från 1974. Other: IBL

Bram Stokers ”Dracula” (1897) blev en dundersuccé först efter författarens död. Nu har det visat sig finnas en längre version av boken med delvis ett annat innehåll. Lotta Olsson läser den bortglömda versionen av Dracula.

Greve Dracula var egentligen inte först, men han är ju originalet: Bram Stokers roman från 1897 ligger som en stadig grund för alla efterkommande vampyrer. ”Dracula” är en skickligt komponerad skräckroman, ett pussel av diverse för 1800-talet moderna skrivsätt där Jonathan Harker stenograferar sin dagbok, hans fästmö Mina Murray knattrar skrivmaskin och läkaren John Seward läser in sin dagbok på fonograf. Teknik och modernitet möter vidskepelse och övernaturlighet, det moderna västeuropeiska samhället kämpar mot det östeuropeiska mörkret. Kristendomen, förstås, möter djävulen.

Ja, detta är originalet. Eller, åtminstone, det officiella originalet. Men år 1900 översattes ”Dracula” till isländska av Valdimar Ásmundsson, gick som följetong i den isländska tidskriften Fjallkonan och gavs året efter ut på Island som bok under titeln ”Makt myrkranna” (”Mörkrets makt”). I Sverige gick ”Mörkrets makter” som följetong i tidningen Dagen och Aftonbladets Halfvecko-Upplaga 1899, året före den isländska utgåvan.

Max Schreck i ”Nosferatu” från 1922.
Max Schreck i ”Nosferatu” från 1922. Foto: IBL

Det skulle dröja innan någon på allvar läste de olika översättningarna. Litteraturforskaren Hans de Roos upptäckte 2014 att ”Makt myrkranna” inte alls var samma text som ”Dracula”. Inte ens berättelsen var densamma. Där ”Dracula” har några inledningskapitel om den unge advokaten Jonathan Harkers upplevelser i Transsylvanien, visade sig ”Makt myrkranna” ägna halva boken åt honom. Resten, där Dracula kommer till England, var tämligen skissartat genomfört.

Vad hade hänt? Var det översättaren som hade tagit sig friheter, trots att Bram Stoker i högsta grad hade varit inblandad vid översättningen och till och med själv skrivit ett förord?

Den svenska förläggaren Rickard Berghorn på förlaget Aleph blev nyfiken och erinrade sig den tidiga Dracula-versionen som publicerats som följetong i Sverige, ”Mörkrets makter”. Kunde det vara samma text som den isländska?

Läs även: ”Dracula är en rysligt snygg föreställning”

Men när han hittade ”Mörkrets makter” visade den sig finnas i två versioner. Aftonbladets version liknade ”Makt myrkranna”, men Dagens följetong var dubbelt så lång! Det är den som hösten 2017 har givits ut under namnet ”Mörkrets makter – den glömda svenska versionen av Dracula”.

Vem var den svenska översättaren? Tidningen Dagen anger att romanen är ”i svensk bearbetning” av signaturen ”A-e”. Är det helt igenom Bram Stokers egen text eller har översättaren broderat ut historien på eget bevåg?

Rickard Berghorn lägger fram en del välgrundade hypoteser i sitt förord: Skräckförfattaren H P Lovecraft har i ett brev berättat om det digra manuskript som Bram Stoker kånkade runt på under åren före ”Draculas” utgivning, en tämligen rörig berättelse (”a fearful mess”) som en välrenommerad amerikansk textredaktör, Edith Miniter, erbjöd sig att hjälpa honom med. Men Bram Stoker hade inte råd med hennes arvode den gången, berättar Lovecraft.

Christopher Lee som Dracula 1958.
Christopher Lee som Dracula 1958. Foto: IBL

Kan det vara den omfångsrika första versionen av ”Dracula” som sedermera översattes till svenska? Hur kom den hit? Sålde Bram Stoker, omvittnat penningbehövande, den längre versionen i förhoppningen att tjäna mer, i en tid när författarna fick betalt per rad?

Här krävs onekligen mer forskning.

Att läsa ”Mörkrets makter” är naturligtvis mumma för en gammal ”Dracula”-fantast, även om det kräver sin läsare. Låt oss säga att det var tur för Bram Stoker att ”Dracula” blev den kända versionen, för ”Mörkrets makter” är vindlande långrandig, extremt pratsam (men kan Van Helsing hålla TYST nån gång!) och med många stundtals märkliga utvikningar. Inte ens namnen är desamma. Greve Dracula får heta Draculitz, Jonathan Harker är döpt till Thomas och Mina Murray har blivit Vilma.

Unge Harker åker, precis som i ”Dracula”, till Transsylvanien: en vetenskapligt lagd man som stenograferar ner allt han ser och påminner sig om att han ska be om alla rödpeppriga recept och ta med hem till fästmön.

Varpå han kommer till Draculitz borg och möter en yppig blondin. Det gör han verkligen inte i ”Dracula”! Här är blondinen dessutom inte alls så ruskig som de tre kvinnliga vampyrerna som lägger vantarna på honom i ”Dracula”, tvärtom är blondinen bara lockande bortom allt förnuft. ”Munnen var till formen fulländad, med svällande, starkt röda, mjuka läppar – halvöppna, som trånande efter något –!”

”Obotligt sinnesrubbad”, fräser Draculitz ogillande, och förklarar att damen i fråga är en ung släkting till honom. Själv ägnar greven sig, upptäcker Harker, åt att skriva en rad brev till högt uppsatta personer i Europa, där han säger saker som ”Världen tillhör De Starka!” Hans favoritfras, noterar Harker förbryllat. Förbereder greven en politisk konspiration?

När berättelsen äntligen förflyttar sig till England och staden Whitby på östkusten seglar skeppet ”Demeter” in under en storm, styrd av en död skeppare som surrat sig vid rodret med ett radband och ett krucifix. En stor hund ses lämna skeppet, men annars finns inga överlevande. Kaptenens loggbok berättar om en mardrömsfärd från Östeuropa, där besättningsman efter besättningsman försvunnit och en mystisk fripassagerare synts om nätterna.

Läs även: Forskare: Vi har hittat Draculas grav

I England oroar sig lärarinnan Vilma Murray för sin fästman Tom Harker, som tycks ha försvunnit från Draculitz slott och inte hört av sig på länge. Vilma besöker sin väninna Lucy, som har tre friare och väljer lord Arthur Holmwood. Men en mystisk baron Szekely dyker upp i staden och inleder bekantskap med den lättledda Lucy, som sedan hastigt tacklar av och börjar ge sig ut på nattliga promenader, alldeles för lättklädd.

En hel del i ”Mörkrets makter” ligger nära berättelsen i ”Dracula”, men gradvis går utvecklingen åt ett annat håll. Vilma Murray beger sig själv i ett intressant avsnitt till Transsylvanien för att, med detektivers hjälp, leta rätt på sin fästman. I London blir läkaren John Seward, föreståndare för ett mentalsjukhus, bjuden till den mystiska egendomen Carfax, där en yppig, mörk dam som påminner om Kleopatra leder honom i fördärvet. Han är helt hjälplös inför hennes förförelsekonster, och blir allt svagare efter besöken i hennes rubinröda siden-och-sammet-gemak.

”Mörkrets makter” lägger tyngdpunkten på de erotiska utlevelsernas fördärv

”Mörkrets makter” lägger tyngdpunkten på de erotiska utlevelsernas fördärv – inte helt obegripligt eftersom Bram Stoker levde under syfilisens värsta tid (och möjligen själv dog av sjukdomen). Han inskärper gång på gång i ”Mörkrets makter” hur viktigt det är att, som Vilma Murray, ha en stabil, inte alltför fantasifull personlighet och en tydlig moralisk ryggrad om man ska klara sig. Män och kvinnor med svagare karaktär dukar under för vampyrernas lockelser, och flera av dem som överlever i ”Dracula” går under i ”Mörkrets makter”.

Men intressantast med ”Mörkrets makter” är ändå de politiska inslagen. Det är slutet av 1800-talet, en tid när anarkistiska bombdåd var vanliga i Europa. ”Mörkrets makter” låter Draculitz vara vagt affilierad med den tidens anarkister, men utifrån en övermänniskoideologi där ”De Starka” ska bestämma över alla ynkliga bleknosar. Ingen fånig demokrati och onödig moral ska begränsa utvecklingen, tvärtom ska de individer som har förutsättningar och begåvning få blomstra i full frihet.

Det är en orolig tid, med ”plundrade butiker, ihjälslagna människor – allmän osäkerhet till liv och egendom – och de vidunderligaste amsagor om ’ritualmord’, bortrövade barn och andra onämnbara förbrytelser, vilka alla på fullt allvar skrivs på de stackars judarnas räkning, under det att inflytelserika tidningar hetsar till ett allmänt utrotningskrig mot ’israeliterna’. Man skulle tro sig vara mitt i mörkaste medeltiden!”

Bram Stoker låter vampyrerna utnyttja situationen; deras blodtörst syns inte i det allmänna kaoset, och det finns alltid någon annan grupp att skylla på. Antisemitiska föreställningar passar väl in i Draculitz och hans fränders planer.

”Dracula” blev en bättre roman, men ”Mörkrets makter” säger betydligt mer om sin tid. Var den nu egentligen kommer ifrån, och hur pass ansvarig Bram Stoker nu var för texten.

Roman

Bram Stoker

”Mörkrets makter – den glömda svenska versionen av Dracula”

Övers. ”A-e”, Aleph, 416 sidor

 

”Dracula” blev succé först tio år efter Bram Stokers död

Abraham ”Bram” Stoker (1847-1912) föddes i irländska Clontarf, norr om Dublin.

Han läste vid Trinity College i Dublin 1864–1870, arbetade sedan som tjänsteman och började skriva teaterrecensioner i Dublin Evening Mail.

Bram Stoker och hans fru Florence Balcombe flyttade till London, där Stoker blev teaterdirektör på John Irvings Lyceum Theatre.

Han debuterade som författare 1875 med ”The Primrose Path” och skrev en rad ”sensationsromaner”, som han själv kallade dem.

”Dracula” kom ut 1897 och var resultatet av åtskilliga års research i folklore. Det var inte den första vampyrberättelsen, Goethes dikt ”Die Braut von Korinth” (”Bruden i Korinth”) hade kommit redan 1797 och John Polidons berättelse ”The Vampyre” 1819 (Polidon hade umgåtts med Mary Shelley, som skrev ”Frankensteins monster”). James Malcolm Ryman tillskrivs ”Varney the Vampire”, en ’penny dreadful’ (massproducerad skräckberättelse under 1800-talet i England) som gavs ut 1847.

Men Bram Stokers ”Dracula” skulle inte bli en succéroman förrän F W Murnau gjorde den första filmen, ”Nosferatu” (med Max Schreck som Dracula) 1922. Då var Bram Stoker redan död sedan tio år, men efter det har boken konstant funnits i tryck.

Originalmanuskriptet till ”Dracula” bestod av 541 maskinskrivna sidor.

I Sverige kom versionen ”Mörkrets makter” ut 1899-1900, som följetong i Dagen och Aftonbladets Halfveckoupplaga, i översättning av signaturen ”A-e”. Den gavs också ut som bok 1900, och finns nu i nyutgåva.

”Dracula” finns i tre svenska översättningar: Berit Skogsbergs kom 1967, Sam J Lundwalls 1980 och Maila Hämäläinens 2008. Den svenska texten har också omarbetats och kortats i många utgåvor.