Författaren V S Naipaul är död - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

En pionjär är död. V S Naipauls skrivande gjorde världen större

Nobelpristagaren V S Naipaul har avlidit, 85 år gammal.
Nobelpristagaren V S Naipaul har avlidit, 85 år gammal. Foto: Ulf Andersen/IBL

Nobelpristagaren i litteratur 2001, V S Naipaul, avled i helgen. Arrogant snobb eller uppriktig sanningssägare? Naipaul väckte ofta känslor och debatt. Jan Eklund minns en fiktionens pionjär. 

Man kan säga att V S Naipaul representerar den tidiga fasen i berättelsen om postkolonierna, Salman Rushdie den senare. De erövrade båda engelskan för att berätta om världar som tidigare skildrats med västerländska blickar, ofta exotiserats och idealiserats. 

Det är lärorikt att läsa dem mot varandra. Hos Naipaul står den lågmälda och lantliga världen i centrum; hos Rushdie tar snarare den hetsiga urbaniteten form. Båda hyllar det sekulariserade västerländska frihetsarvet. 

I Patrick Frenchs fascinerande biografi ”The world is what it is” (2008) talade Naipaul förbluffande fritt om psykiska störningar, rädslor och skamkänslor som tidvis gjorde honom oförmögen till normal social kontakt. ”Det är svårt att vara först.” 

Skrivandet var allt, egot och den storslagna arrogansen undgick ingen. 

I Naipauls fall finns en tidig känsla av utanförskap. 50-talets England var en annan planet. Glansfullt på ytan, traditionen stark, ändå ett land på dekis. Naipaul var en hypersensibel stipendiat från Imperiets utkanter (Trinidad) med stora drömmar, men åren vid universitetet i Oxford blev ingen succé. Han höll masken, spelade världsvan, odlade en cynisk humor. 

Rasism talade man egentligen inte om på den tiden och Naipaul har aldrig gnällt i onödan. Ändå är han övertygad om att utanförskapet och hudfärgen bidrog till en slät examen, trots fina vitsord från läraren i engelsk litteratur, en viss J R R Tolkien.

Patrick French hävdar att omständigheterna tvingade den unge Naipaul att skapa en ny persona för att kunna bli det han alltid hade velat bli: en stor författare med självklar hemortsrätt i centrum av världen. Alla rädslor och komplex  — och de var många — måste trängas bort.

Naipaul började ta aktivt avstånd från den periferi som format honom och vägrade delta i etniska eller nationella befrielseprojekt. Han skulle bli den solitäre Författaren och den rollen kom att överskugga Människan. Det som började som en pose förvandlades till en mask som slöts allt hårdare runt ansiktet. Skörheten doldes bakom ett professionellt självförtroende som var absolut.

Det fascinerande med fallet Naipaul är att de skrivna orden så ofta står sig. Att han så tidigt skildrade kolonierna från nya vinklar — ofta med nedtryckta människor med stora drömmar i centrum. Och med en lätt humoristisk ton, alltid med historiskt siktdjup, aldrig med abstrakt sentimentalitet. ”Always go for the concrete.”

Och han var samtidigt den globale resenären som vitaliserade reseskildringen och dokumentären. Allt under den tid då migrationen skjuter fart på allvar, en världskultur tar form, gränserna suddas ut. Vår tids födelse.

Mycket har sagts om Naipauls stenhårda domar över kulturer som stannat i utvecklingen — eller revolutionärer på fel kurs. Mindre om hans enorma tålamod och förmåga att verkligen lyssna på människors livsöden och berättelser. Läs böckerna om islam: ”Bland de rättrogna” och ”Bortom tron”.

Det är lätt att glömma hur mycket som har förändrats under V S Naipauls livstid. Och hur lång vägen till framgång blev. Det kritiska genombrottet kom med romanen ”Ett hus åt Mr Biswas” (1962), ryktet i stigande, upplagorna och inkomsterna ändå länge knappa.

Först på 70-talet började han skriva regelbundet i New York Review of Books och tjäna hyfsat med pengar. Den litterära världsmarknaden expanderade snabbt. Naipaul hamnade på Newsweeks omslag och blev porträtterad i Vogue.

På det glada 80-talet får han astronomiska arvoden och förskott. Plötsligt fick Naipaul den förstklassiga behandling han med nonchalant självklarhet alltid tagit för given. 

Till England kom pojken från Trinidad slutligen hem med den melankoliska hybriden ”Ankomstens gåta” (1987). 

Nobelpriset tilldelades V S Naipaul 2001 för ett författarskap som kombinerar ”lyhört berättande och omutlig iakttagelse”. Jag tycker att det är ett av de bästa valen under 2000-talet. Naipaul var verkligen en berättande pionjär som gjorde världen större. 

Nobelpristagaren V S Naipaul död 

Litteraturpriset till V S Naipaul