Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Författarens knep: Så skriver du en roman på din semester

Foto: Shutterstock/IBL

Du har länge tänkt att du borde skriva en bok. Kanske en deckare. Eller ett drama. Du har sett saker i ditt liv som borde berättas. Augustin Erba som är redaktör på DN och dessutom författare ger dig sina åtta bästa råd för att du ska kunna se tillbaka på 2018 som sommaren då du äntligen skrev din roman. 

Avsätt tid. 

1

Förmågan att skriva romaner är direkt proportionerlig till styrkan i ditt sittfläsk. Att skriva böcker är tidsödande, så du behöver avsätta tid för ditt skrivande. Förlagen gillar romaner på 230 sidor och även om mästerverk som ”Djurens gård” eller ”Mörkrets hjärta" är runt 100 sidor och Harry Potter betydligt fler, så är 230 sidor en bra utgångspunkt. 

Du behöver också göra research (se punkt 3), designa dina huvudrollsinnehavare (se punkt 4), göra en storyline (se punkt 5) och så behöver du redigera (se punkt 7). Om du ägnar dina fem veckors semester åt din roman går den första veckan åt punkterna 1–5 och sista veckan åt 7. 

Det betyder att du har tre veckors skrivande i mitten av sommaren, då du skriver tio sidor om dagen. Det är det tempo som Jan Guillou påstår sig ha när han skriver, så det är ingen omöjlighet (han skriver dessutom på skrivmaskin, och då tar det längre tid att rätta, och du skriver väl på dator, så redan där ligger du på plus).

Du får räkna med att det tar åtminstone två timmar att skriva tio sidor. Boka in dessa två timmar varje dag. Helst samma tid på dagen för att se till att övriga familjemedlemmar tidigt vänjer sig vid din nya vana. Du kan naturligtvis också ta den där veckan med research och sprida ut den under några helger före semestern, för att kunna ägna mer tid åt skrivandet under sommaren.

Avsätt plats. 

2

Du är kanske övertygad om att dina romaner skulle skriva sig själva om du likt Hemingway satt på Café de Flore i Paris och om du har möjlighet att pröva den hypotesen tycker jag att du ska göra det. 

Om du däremot inser att en traditionellt gråregnig svensk sommar är den bästa arbetsledaren bör du bestämma var du ska skriva och hålla den ytan ren från störningsmoment. Det kan handla om att inte låta räkningar och att-göra-listor dra uppmärksamhet från skrivandet eller att se till att internet är avstängt på datorn. Kanske behöver du låsa dörren om dig och ditt skrivande. 

Välj en plats dit du regelbundet återvänder, det kan förstås räcka med en viss fåtölj eller ett hörn av trädgården. Tid och plats är utmärkta sätt att sätta en vana.

Gör noggrann research. 

3

Det finns inget mer irriterande än böcker (eller filmer) där researchen brister. Skriver du om kärlek på ett sjukhus behöver du känna till hur akutmottagningens organisationsschema ser ut, och vilken sorts skift som förekommer. Hur ska du annars kunna beskriva hur den långe, stilige städaren med ett bekymrat förflutet varje dag kan ställa en ros på den nyskilde överläkarens skrivbord, utan att den svartsjuke ambulansföraren lyckas lista ut vem det är. 

Ska dina scener utspela sig i en främmande stad bör du ta reda på hur det ser ut. Inga framgångsrika böcker börjar med ”Den tegelklädda fasaden på Stockholms slott skimrade rosa i eftermiddagssolen och när Eva-Lena vandrade igenom Kungens Trädgård på väg dit, undrade hon om prins Carl-Fredrik skulle vara lika kärleksfull som när de hade setts på Ritz helgen innan.”

Det finns förstås genvägar: skriv om något du redan känner till. Du kommer ihåg ditt romantiska äventyr på Lesbos som om det var i går, så du behöver bara sluta ögonen för att minnas den kritvita stranden under fotsulorna, ljudet av det ljusblå havet och hur den salta doften av solsvettig hud gjorde dig vimmelkantig av åtrå. 

Välj dina hjältar med omsorg. 

4

För att läsarna ska engagera sig i dina huvudpersoner behöver de kännas verkliga. De har ett förflutet, de har utseenden, de har känslor, de har drömmar och de har även sådana saker som postnummer och fotsvamp. Varje person som ska vara med i historien behöver detta och mer därtill. 

Ha en plan för berättelsen. 

5

Somliga författare börjar med slutet. Andra kan inte skriva förrän de hittat den perfekta meningen. Du behöver ha historien klart för dig, innan du börjar skriva. 

Du behöver ha historien klart för dig, innan du börjar skriva.

Bara för att du har en plan behöver det förstås inte innebära att du måste följa den. Ibland tränger sig nya händelser in i berättelsen, eller nya personer. Välkomna dem. Men utan plan kommer du antagligen tappa farten även om de första dagarnas skrivande går av sig själv. Den enklaste planen är följande:

a/ Anslag: En utlösande händelse som sätter igång en kedjereaktion.

b/ Upptrappning: Kedjereaktionen tvingar huvudpersonerna in i svåra beslut. 

c/ Klimax: Huvudpersonernas liv eller drömmar eller sommarsemester ser ut att gå i kras. 

d/ Avrundning: Ett slut som kanske är lyckligt eller olyckligt. Eller öppet. 

Det går förstås att skriva böcker på lika många sätt som det finns människor, men om du har föresatt dig att skriva hela romanen på några få veckor kan det kanske vara värt att använda en beprövad modell. 

Skriv ett uselt utkast. 

6

Det är ytterst få författare som tycker att de skriver perfekt från början. Det är vanligt att författarna får ångest för att det de skriver inte är tillräckligt bra. 

Många använder sig därför av knepet att skruva ner förväntningarna. Det gör inget om det första utkastet stinker, huvudsaken är att det blir skrivet. 

Det kommer dåliga dagar då du skriver skräp, men påminn dig om att en bok är de ord som författaren har behållit efter att ha slängt alla de dåliga. Sänk kraven. Du ska ju ändå redigera alltihop sedan. 

Redigera. 

7

Få saker är svårare än att redigera sin egen text. Du sitter där och minns hur solen sken där ute och vännerna och släktingarna gick hårt åt bag-in-boxarna medan du offrade allt för konsten, för du satt inne framför datorn och skrev det där som du nu inser att du måste stryka. Försök att inte tänka på allt roligt du kunde haft om du inte skrivit det som du nu ändå måste stryka. 

De bästa författarna är de som vågar ta bort scener, huvudpersoner, de tråkiga första hundra sidorna eller de övertydliga sista femtio. Somliga författare (inklusive undertecknad) ägnar betydligt mer tid åt redigerandet än åt själva skrivandet. Be inte din bästa kompis läsa utkastet och när hen säger att det var toppen så tror du att du är klar. Du kan låta din kompis läsa, men be inte om ett omdöme, utan ställ kontrollfrågor i stället. Vad handlar berättelsen om, varför gjorde huvudpersonen som hen gjorde, varför gick hon inte till polisen när hon förstod att hennes älskare var seriemördare? Utifrån svaren så kommer du att förstå om det du ville åstadkomma har gått fram. Och sen skriver du om. Stryker. Förtydligar. Stryker halva förtydligandet. Och sen skriver du kanske en ny första mening. 

Ta reda på varför du skriver. 

8

En vanlig besvikelse för den som har skrivit är att ett förlag inte vill ha boken. En annan är att man inte blir rik på sitt skrivande. Kanske är skrivandet terapeutiskt, något har hänt som du behöver bearbeta. Då behöver du varken researcha, redigera eller ens skicka till ett förlag. Då var det bra så. Vill du bli rik är det större sannolikhet att bli det genom att spela på lotto eller gå på Handelshögskolan. Vill du förändra världen kanske det är enklare att börja jobba frivilligt för Greenpeace eller Rädda barnen. Skrivandet är ensamt, lågavlönat och tidsödande. 

Grattis – du har nu skrivit din roman. Fira! 

Låt den vila i skrivbordslådan eller mappen märkt ”Mina romaner” på datorn. Inget är så nyttigt för texter som att låta dem jäsa. När du nu läser om den och knappt minns vad du själv skrev kommer du kanske tänka att detta inte bara var ett terapeutiskt hantverk, utan att denna text borde läsas av fler. Då skriver du ett trevligt och mycket kort brev (1/2 A4) till ett förlag som ger ut den sortens böcker som du tycker dig ha skrivit, du berättar vem du är och vad boken handlar om från början till slut. (Det är bara amatörer som tror att de förstör spänningen genom att berätta alltihop i detta följebrev. Det blir ju ändå ingen spänning om du inte blir utgiven.) Du bifogar ditt manus som vid det laget är både rättstavat och formaterat med typsnittet Times Roman i storleken tolv punkter och dubbelt radavstånd. 

Och om du blir refuserad, vilket du antagligen blir eftersom det skickas in tusentals manus om året ska du inte bli ledsen för det. Det har nästan alla författare blivit även om de flesta sällan pratar om det. Numera är det lätt att ge ut boken själv, så det kan du förstås också pröva.  

Nästa sommar kan du, vis av erfarenheten, kanske skriva en ännu bättre roman. Det är ett hårt arbete att skriva, minst lika tålamodskrävande som att hålla ogräset borta, så gör det bara om du inte kan låta bli. Då kommer det att vara värt all ansträngning.