Jan Eklund: Östergrens romaner återkommer till hemliga sällskap - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Östergrens romaner återkommer till hemliga sällskap – men Akademiens korruption tålde han inte

Hemliga sällskap och brödraskap som verkar i samhällets fördolda spelar en betydande roll i Klas Östergrens författarskap. 

När Klas Östergren valde att i protest hoppa av som ledamot i Svenska Akademien i våras var det ett tungt slag för den kvarvarande kretsen. 

Östergren är känd för stor konstnärlig integritet men ingen självklar pjäs i mer högtidligt akademiska sammanhang. Hans närvaro stärkte bredden och höjde trovärdigheten i sällskapet.

Hans kritiska och underhållande författarskap har sina motpoler i det anemiskt andefattiga och politisk förutsägbara. Skrivkonsten får inte vara för upphöjt stel, inte heller för duktigt anpassningsbar. 

Hemliga brödraskap och tvivelaktiga sammanslutningar som verkar i samhällets fördolda har alltid spelat en stor roll i Östergrens böcker. Men även mer lättsinniga klubbar och glada gäng med syfte att umgås och leka. 

Inte minst i ”Gentlemen” (1980) och tvillingboken ”Gangsters” (2005), två romaner där skumrasket, den slutna överenskommelsen och mörkläggningen aldrig är långt borta. 

Den hållningen hotar det öppna och samhället — och de slutna sällskapens företrädare drar sig inte för utpressning och våldsaktioner mot enskilda individer som insisterar på genomlysning. Ja, någon jävla ordning och moral även i svåra krislägen. Kanske framför allt då. 

I ”Gentlemen” är det höjdaren Wilhelm Sterner, mannen som driver Griffelkoncernen, som får representera näringslivets solkiga affärsmoral och snöda vinstintresse. ”En djävul gosse”, som den slipprige förläggaren Franzén frankt uttrycker det inför den häpne unge berättaren ute på den där snofsiga golfklubben nordost om Stockholm där Sterner partajar med sina underhuggare. 

I ”Gangsters” kommer bilden delvis att revideras. I den romanen introduceras i stället den högt uppsatte fixaren Envoyén, en byråkrat i staten, expert på att städa undan obehagliga sanningar som påstås hota rikets säkerhet. Inte sällan byggda på en ohelig allians mellan näringslivet och det statsbärande partiet. 

Självklart minns man annars det festliga sällskapet i ”Gentlemen”, BBB (Berest, Beläst, Belevad), där Henry Morgans avlidne farfar Morgonstjärna var en betrodd medlem. 

Av honom ärver Henry kartan om de mytomspunna Bellmansgångarna. Mot löfte om att fortsätta utgrävningarna efter ett förmodad kunglig skatt kan han inhösta ett månatligt apanage – förutom att ärva den rymliga men lugubra lägenhet på Hornsgatan som blivit synonym med boken. 

De svarta hemligheterna och konspirationerna är aldrig långt borta i Klas Östergrens romanvärld. De kan ta sig rent metafysiska uttryck och hotar inte bara individens förstånd utan samhällets själva existens. 

Korruption står inte högt i kurs hos Östergren. Det tycks vara en hederssak. 

Inte konstigt då att han reagerade så starkt mot vanstyret i Svenska Akademien, där ”obskyra hänsyn” satts före uppgiften att företräda ”snille och smak”. 

Och så reste han sig upp, lämnade bordet, och var ”out of the game”. 

Sommarserie: Hemliga sällskap

Hemliga sällskap har fascinerat konstnärer och författare i alla tider. 

Och efter en vår av dramatik i det numera inte lika hemliga sällskapet Svenska Akademien har det blivit dags för DN Kultur att ta sig an kulturens gestaltningar av dolda läror, mytiska ritualer och oklara antagningskrav. 

 

Läs även Greta Thurfjells artikel om Donna Tartts roman ”Den hemliga historien”, Judith Kiros om filmen ”The craft” och Helena Lindblad om "Rosemarys baby”.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.