Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Böcker

Svenska Akademi-syndromet och andra biblioteksbesvär

Foto: Hasse Holmberg / TT

Den franske författaren Stendhal bröt samman av eufori i Florens. Stendhals syndrom var fött. DN Boklördags bibliotekarie varnar för några besläktade åkommor.

Har jag drabbats av biblioteksfobi?

Kära Jenny. Mitt problem sträcker sig tillbaka till 1990-talet då jag besökte huvudstaden och gjorde en utflykt till Karl Asplunds berömda Stadsbibliotek. Det var sannerligen en vacker byggnad. Men när jag gick upp för den enastående entrétrappan och såg de tusentals bokryggarna saligt höja sig över mig hände något olustigt: jag fick svindel, andnöd, hjärtat rusade och det kändes som om jag skulle dö. Det jag först trodde var hjärtinfarkt visade sig vara någon typ av panikattack, men psykiskt mådde jag förskräckligt en lång tid efteråt. Sedan dess har jag skamligt nog dragit mig för att gå till bibliotek och Asplunds vackra byggnad har jag aldrig mer besökt. Nu undrar jag: var det en biblioteksfobi som utlöstes? Varför, i sådana fall, och vad gör jag åt det? Läkare jag rådfrågat har inte tagit mig på allvar.

Pär

Kära Pär. Det finns många tänkbara orsaker till biblioteksfobi - dominant moder, starka bildningskomplex, att arbeta som socialdemokratiskt kulturborgarråd - men jag är övertygad om att just din upplevelse, som talande nog utlöstes i samma sekund som du överväldigades av Stadsbibliotekets interiör, i själva verket beror på något annat. Jag tror att du drabbades av Stendhals syndrom.

Stendhals syndrom - och följande hade läkarna kunnat berätta för dig om de hade haft förstånd att läsa lite fransk litteraturhistoria istället för att rädda livet på kreti och pleti dagarna i ända - kallas även ”hyperkulturemi” och är ett psykosomatiskt sjukdomstillstånd som drabbar personer som utsätts för en överdos skönhet.

Sjukdomen är besläktad med Jerusalemsyndromet (där besökare i den heliga staden övermannas av religiösa vanföreställningar) samt Parissyndromet (en sorts negativ kulturchock som orsakar nervsammanbrott, främst hos japanska turister som är besvikna på resmålet) och dess symptom är yrsel, hjärtklappning, andnöd, svimningar och ibland även hallucinationer. 

Att just Stendhal, eller Marie-Henri Beyle som författaren egentligen hette, har fått ge namn åt fasan beror på att han drabbades av våldsamma panikattacker då han 1817 beskådade Giottos magnifika takfresker i katedralen i Florens. ”Hjärtat bankade (…), livet rann ur mig, benen bar mig inte” skriver en förtvivlad Stendhal i sin färgstarka reseskildring ”Rome, Naples et Florence”. I dag har hundratals liknande fall dokumenterats. Bland andra Marcel Proust och Dostojevskij har misstänkts lida av syndromet.

Du är alltså inte ensam. Möjligen är du den första i världshistorien som drabbats av skönhetschock på ett svenskt bibliotek. Hos oss är andra syndrom betydligt vanligare, många bibliotekschefer misstänks till exempel lida av Pollyanna-syndromet (överdriven käckhet), Peter Pan-syndromet är en viktig sporre för många medelålders barnbibliotekarier, och jag har dessutom haft äran att möta hedervärda stamkunder med etablerade diagnoser som Huckleberry Finn-syndromet (extrem stökighet) och Pickwick-syndromet (fetmarelaterade andningsbesvär som orsakar kraftiga snarkningar och sömnapné). Samt, förstås, Ebba Busch Thor-syndromet – ett högaktuellt syndrom som ställer till mycket besvär för våra dementa låntagare. 

Som konservativ bibliotekarie med varma känslor för äldre tiders storslagna bildningskatedraler kan jag därför inte låta bli att glädjas över din berättelse. Men självklart ska du få möjlighet att bearbeta traumat och med hjälp av en kompetent psykolog kan du försiktigt börja närma dig ett bibliotek. De har kanske inte så mycket kunskap om Stendhal, men de respekterar en man med udda problem – och dessutom präglas hela terapisfären av en tystnadskultur så kompakt att man frestas jämföra den med det nyligen upptäckta Svenska Akademi-syndromet.

 

Jag vill tjura med Hemingway

Har bibliotekarien någon aning om var man kan hitta bilder på Hemingway när han springer i tjurrusningen i Pamplona? Jag har en tanke om att rama in en förstoring och göra mitt vardagsrum lite grymmare.

Peter

Hej Peter. Tyvärr finns det ingen sådan bild av det enkla skälet att Hemingway aldrig deltog i tjurrusningen i Pamplona. Att festivalen förknippas så starkt med Hemingway beror förstås på att han skildrade dess blodiga kaos i den starkt självbiografiska romanen ”Och solen har sin gång”. 

I verkligheten hade författaren blivit omsprungen av en halt hamster - hans ben var ju närmast söndertuggade av splitterskador från första världskriget. Om du kan tänka dig alternativa tavlor kan jag tipsa om John Hemingway, författarens barnbarn, som faktiskt har genomfört hela rusningen. Annars finns det många andra slags fotografier på Ernest med dödade djur, vapen, svårmod etc att välja på, samtliga starka, samtliga väldigt säkra kort för alla som vill imponera på gäster och få dem att tänka ”oj, där är Ernest Hemingway, vilket grymt vardagsrum”.  

 

Fråga bibliotekarien. DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur

 

Bibliotekarien rekommenderar

Många sörjer att årets Nobelpris i litteratur har tilldelats en författare. Men misströsta icke, du som saknar fjolårets rockbard, Kazuo Ishiguro inledde sin kreativa bana som gitarrist och tillgrep faktiskt skönlitteraturen som nödlösning efter att skivbolagen refuserat de musikaliska alstren. På senare år har han dessutom fått musikalisk revansch som textförfattare åt jazzsångerskan Stacey Kent. Deras skiva ”Breakfast on the morning tram” finns där skivor finns (det vill säga på Spotify) och ger ett nobelt soundtrack åt kommande prisvecka, eller åtminstone till återstoden av dagen.

 

Bibliotekarien hyssjar

Återigen har det firats Bad Sex Awards och återigen skriker jag av ilska över att tävlingen, som utser litteraturens värsta sexskildringar, inte har en svensk motsvarighet. Jag vill dessutom ha vida ramar så att vi kan nominera från hela spektrat av vår kulturella offentlighet. Vilken fantastisk chans detta skulle vara för formuleringar som ”halvfulla farbrorns tafs” (Erik Hörstadius) eller ”maskulint drullputteri” (Staffan Heimerson) eller de 584 sidorna i Tommy Berggrens självbiografi. Priset bör delas ut av ämnesmässigt lämpligast institution, det vill säga Svenska Akademien, och helst på Dramatens stora scen – som passande nog kallas ”den stora svarta vaginan” i Mikael Persbrandts memoarer. 

 

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

“För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet” inleder Valerie Solanas i sitt skoningslösa SCUM-manifest, som skrevs 1967 och firar 50 år som radikalfeministisk vätebomb i år. Man kan tycka vad man vill om SCUM (om man har läst det vill säga, vilket få har) men jubileet känns kusligt vältajmat så här i sviterna av Metoo. Nätaktivism fanns inte på sextiotalet. I dag kan vi konstatera att civiliserade kvinnor kommer rätt långt med internetupprop.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.