Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Jerker Virdborg: Choklad och böcker skapar samma beroende

Foto: Shutterstock/IBL

Författaren Jerker Virdborg ska bara handla påskgodis – men befinner sig plötsligt i en förrädisk källare. 

Inför högtider köper jag alltid godis i en butik i hörnet Karlavägen/Jungfrugatan. Affären drivs av en äldre kvinna med klara ögon. När jag häromdagen klev in stod hon som vanligt bakom disken, där skrattande pappharar hängde i trådar från taket.  

Jag hade förberett en liten lista: 

”Har du de här chokladmärkena?” 

Hon läste lappen: Francois Pralus, Amedei, Michel Cluizel, Bonnat. Och Xocol. 

”Eeh”, svarade hon, med blicken i golvet. ”Vänta lite.” 

Hon drog undan ett prickigt draperi, som jag förut aldrig lagt märke till, och försvann ner till en upplyst källare. 

Det hela fick mig att tänka på en episod i ett antikvariat i Göteborg flera decennier tidigare. Jag hade där frågat efter romanen ”Hallonfallet”, som Göran Tunström 1967 skrev under pseudonymen Paul Badura Mörk. Detta gjorde innehavaren imponerad, det var ovanligt, sa han, att någon så ung kände till en så rar titel. Och jag blev inbjuden till finrummet bakom disken, där välfyllda bokskåp täckte väggarna.  

Medan jag mindes allt detta hörde jag hur kvinnan stuvade om bland kartonger och annat nere i källaren. Ute på gatan passerade barn med randiga förkläden och sminkade ansikten. 

”Alldeles strax!” ropade hon, andfådd. 

Jag tänkte vidare på antikvariatsägaren. Han gav mig en kort kamratlig föreläsning och lärde mig ord som inkunabel, klotband och frontespis. Han såg allvarlig ut och visade mig Erik Lindegrens ”Mannen utan väg” i Bröderna Lagerströms utgåva från 1942, tryckt i endast 150 numrerade exemplar. Ordagrant sa han: 

”Den här boken måste du bara äga, fattar du?” 

Mina tankar avbröts av något nerifrån källaren: 

”Aaah!”  

Ett skrik? Sedan blev det tyst. Jag stod kvar och lyssnade, intensivt. 

”Hallå? Är du okej?” ropade jag.

Inget svar. 

Jag steg in bakom disken och kom raskt ner för trappan. 

”Hallå!” 

Fortfarande tyst. Och jag kunde inte se henne. På stengolvet låg stora kartonger som mycket riktigt såg ut att ha vält. Jag började lyfta undan dem. Ligger hon – här under? Ringa ambulans? 

Då hördes ett flåsande. Och jag såg att källaren förgrenade sig. Lite längre in stod hon, välbehållen, och grävde otåligt i en annan kartong. Och jag upptäckte att alla väggar i hela källaren, från golv till tak, var fyllda med kartonger. 

”Vad gör du här nere?” sa hon plötsligt. 

Rösten lät inte skarp. 

”Jag hörde oväsen”, sa jag. ”Jag trodde att…”  

”Michel Cluizel, 63 procent”, avbröt hon och höll fram en kaka med namnet Noir Écorces d´Orange. ”Och de här, de är från plantager som Mokaya, Mangaro, Maralumi.” 

Jag stirrade stumt på alla etiketterna och mindes åter scenen i antikvariatet. Ägaren övergick till att visa mycket äldre titlar som ”Den Swenska Wälöfwade Jordgumman” av Johan von Hoorn, en fantastisk bok från 1697 om att föda barn, samt Samuel Linnés klassiska verk om bin, ”Kort men tillförlitelig Bij-Skjötsel” från 1768. 

Under tiden räckte kvinnan mig ännu fler kakor, nu av märket Amedei. 

”Man måste unna sig riktigt fin choklad”, sa hon. ”Men det är det inte många som förstår.”  

Min blick flackade över hyllorna igen. 

”Så otroligt mycket du har!” 

Hon nickade, påfallande belåtet, och lät mig titta. Det rörde sig utan vidare om hundratals grossistförpackningar. På vissa stod det ”Årgångschoklad”. 

”Det är – som vin alltså?” 

”Precis. Och det här sista märket du skrev – Xocol, det är det nästan aldrig någon som frågar efter. Men deras choklad är ju – ja, jag gör ett undantag.” 

Hon låste upp en gallergrind, sedan en ståldörr. Och hon mumlade: 

”Privata lagret.” 

En annan del av källaren, med välvt tak och murade väggar. Jag kunde inte se änden. Och en underligt söt lukt, med en antydan till mögel, kom emot mig.  

Hon tände en ficklampa och i dess flackande sken skymtade ännu fler hyllor, precis lika fullbelamrade som de tidigare. Och jag såg låda efter låda från Marabou, Valrhona och Cloetta, hundratals, kanske tusentals lådor, och jag läste inte bara namn som Gott & Blandat, Aladdin och Ferrero-Rocher utan också SorBits, Saltlakritsrulle, Rigi och Fortuna – märken som för många år sedan försvunnit.  

Minnena från Göteborg återvände. Till slut hade antikvariatsägaren velat sälja mig en originalvolym med illustrationer av Gustave Doré, i helfranskt band – för trettontusen kronor. Jag förklarade att jag gick på studielån. Han erbjöd sig då att jag kunde få den på avbetalning.  

Syftet var oförblommerat. 

Med darrande hand och täta andetag höll kvinnan fram ännu fler hundragramskakor och hennes blick var nu närmast självlysande. 

”Här”, viskade hon hest. ”Xocol. Den bästa chokladen i hela världen. De kostar bara 280 kronor styck.”    

Det lätt kväljande söta i källarluften slog återigen emot mig. Och i bristen på ljus såg jag för mitt inre hur det från kartong efter kartong rann små droppar, som förenades i större rännilar, en diffus brunsvart sörja som sakta sipprade ner i de rostiga golvbrunnarna. 

Att han antikvariatsägaren bara kunde med. Och nu hon här också! 

Jag kände mig yr, jag backade.  

Precis som jag gjorde den där gången i Göteborg – att medvetet smitta andra med sitt missbruk. 

”Eh, jag måste…” 

”Vänta, vart ska du?” närmast skrek hon. 

I några få kliv tog jag trappan tillbaka upp. Hur skulle jag kunna förklara? Hon fortsatte ropa efter mig, även när jag steg ut på gatan.  

Men jag fortsatte bara att gå, utan att vända mig om. 

Bokmärket

Något att läsa under långhelgen? I en samtid när den yngre generationen är mer samhällsengagerad än på decennier och massiva protestmarscher på nytt fyller USA:s gator känns Sven Delblancs dagboksroman ”Åsnebrygga” från 1969 högaktuell. Inte bara rapporten från gatubråken i Berkeley utan också det förtroliga tilltalet skulle lika gärna kunna återfinnas i en debutantbok våren 2018.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.