Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Jerker Virdborg: ”Jag borde inte prata såhär om bokbranschen på lokal, sa hon”

Genrebild.
Genrebild. Foto: Eldar Nurkovic/Alamy

Efter en litterär uppläsning häromkvällen hamnade jag på restaurang. Medan jag i min ensamhet åt middag hörde jag ett par som samtalade bakom en panelvägg.

”Då var bokhösten i gång”, sa en kvinna. ”Lika ostoppbart märklig som alltid.”

”Va?” svarade en man.

”Du är inte i branschen. Så du fattar inte.”

Det framgick att han jobbade med aktier och att båda varit på samma uppläsning som jag.

”Bokhösten inleds i april när förlagen ger vissa titlar utrymme i sina höstkataloger. Redaktörerna på kultursidorna ber då väl valda kritiker att läsa dessa titlar. Och sedan är det under de få veckorna mellan skolstart och bokmässa som den väller fram – flodvågen av böcker.”

Mannen hummade men lät oförstående.

”Vågen rör sig så snabbt”, fortsatte kvinnan. ”Och absolut ingen har på förhand hunnit läsa samtliga dessa titlar. När en bok har recensionsdag får den all uppmärksamhet men redan nästa dag kommer en ny titel, och nästa dag ännu en. Och hastigheten skapar intressanta effekter.”

”Vilka då?”

Kvinnan lät alltmer engagerad. Och nu hade jag slutat tugga.

”Till exempel den indirekta sållning som sker när en bok får förstadagsrecensioner i de sex stora dagstidningarna jämfört med en som bara får det i några få.”

”Kan väl bara vara de insatta som bryr sig?”

”Säkert. Men man måste avläsa hur strömmarna rör sig.”

”Varför då?”

Kvinnan tycktes inte lyssna. Men själv gjorde jag det mer och mer uppmärksamt.

”En djup strömvirvel uppstår när en betydande kritiker med emfas avfärdar en bok i tidningen x medan en annan betydande kritiker med lika stor emfas hyllar samma titel i tidningen y. En debatt mellan kritikerna tycks nödvändig. Men – den uppstår aldrig.”

”Att kritiker tycker olika är väl ofrånkomligt?”

”Ja, men när omdömena avviker så fullständigt står mer på spel, både för författaren och för skribenterna. Och strömvirveln mattas sällan av. För de nära inblandade kan den fortsätta att röra sig i många år.”

”Låter kämpigt.”

Jag smålog åt detta ordval.

”Branschens avdrift åt olika håll är allmänt gåtfull. Mätbara värden saknas ju. Ofta tycks sympatierna handla mer om grupp­dynamik än om litterära kvaliteter.”

”Hur menar du?”

Från där jag satt kunde jag omöjligen se dem. Jag kunde inte heller begripa varifrån jag skulle kunna se dem eftersom lokalen byggts i avdelningar helt åtskilda från varandra.

Men höra dem kunde jag.

”Samma sak varje år”, sa hon. ”Bland alla titlar som bedöms i så rasande fart uppstår det redan i mitten av september ett spinn runt vissa, inte sällan just de man i april kunnat gissa på. Dessa böcker hamnar strax på topplistor och det spekuleras i vilka priser de kan nomineras till. Nya böcker fortsätter att recenseras fram till bokmässan, men för varje dag blir det allt svårare att knuffa undan de redan omtalade och ta plats i mittfåran, oavsett kvalitet.”

”Alla har börjat tröttna på flödet?”

”Just. Men samtidigt uppstår den verkliga malströmmen. För vid det här laget har man själv hunnit läsa några av böckerna. Och då skönjer man varje år samma underliga rörelser. För vissa av de uppskrivna böckerna är medelmåttiga. Andra till och med undermåliga. Och det är det många som tycker. Men att då, i efterhand, skriva det offentligt, och simma helt mot strömmen, är det ytterst få som törs. Ängsligheten är norm och en del av vågrörelsen, att bara flyta med känns så bekvämt. Som van läsare drabbas man däremot oundvikligen av misstanken att det är helt andra kriterier än litterär halt som bidrar till spinnet runt vissa titlar.”

”Vilka kriterier?”

”Till exempel principer om vilken grupp författaren representerar. Eller vilka ämnen texten tar upp. Påminner mycket om psykologin kring aktiekurser faktiskt.”

”Hm?”

”Och vågen är så stark. Rädslan för att hamna utanför är större än modet att vara uppriktig. Det hedrar inte vårt lands intellektuella, av alla grupper, att så många varje höst friktionsfritt bara glider med i draget. Och att man då samtidigt tummar på kravet på litterär gestaltning. Samma sorts rädsla torde förresten ha spelat stor roll för uppkomsten av de problem som just nu omgärdar Svenska Akademien.”

Det blev tyst.

”Jag borde inte prata så här på lokal. Sanningssägare göre sig icke besvär”, nästan viskade hon.

”Men – då är du ju lika ängslig som de du kritiserar?”

”Jag vill inte förlora min försörjning. Eller min position … Kan vi få notan?”

Jag reste mig och gick fram till en servitör.

”Hur kommer jag till bordet bakom den där väggen?”

Han visade mig en smal gång mellan avdelningarna. Jag gick fel, jag gick fort, jag kände mig själv nästan som en våg.

Men till slut nådde jag fram.

Bordet stod övergivet. Och hela den andra avdelningen låg tom.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.