Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Jonas Thente: 2017 föredrog vi att läsa om poeter, snarare än att läsa poesi

Other: Lebrecht / IBL Bildbyrå

Jonas Thente kommenterar DN:s kritikerlista för 2017.

Så här års brukar litteraturkritiken fördjupa sig i förlagens utgivningskataloger, stönande och suckande. Jag har nog aldrig varit med om någon större entusiasm inför de utlovade titlarna.

Jodå, en och annan återkomst för svenska författare som inte hört av sig på ett tag (i år till exempel Christine Falkenland och Mirja Unge som prosaist). Och en och annan klassiker i nyöversättning (i år till exempel James Joyces ”Dub­linbor”). Och någon hyllad och prisbelönt titel i svensk tolkning.

Men överlag tycker svenska litteraturkritiker varje januari att det artar sig till ett småtråkigt mellanår.

I december är man eld och lågor. Då har alla de där notiserna och omslagen i förlagskatalogerna förvandlats till litteratur; till romaner och diktsamlingar, novellsamlingar och praktverk, essäer och reportage. Debutanten som i januari framstod som så platt och självupptagen i presentationen, visar sig ha skrivit en helt fantastisk diktsvit.

Litteraturåret måste ges tid – ett års tid ganska exakt.

Veckans upplaga av DN:s Kritikerlista är en årssammanfattning. Detta är de tio titlar som har dominerat 2017 års listor. Intressant nog hamnar två digra biografier högst upp. Det tar tid att skriva en författar­biografi, och möjligen måste man ha en smula tur i utgivningen. Mer aktuell än Carl-Johan Malmbergs objekt var det svårt att bli 2017: året då det tycktes som om alla sanningar rasade och allt som var fast förflyktigades.

Eller som den av Malmberg ­porträtterade poeten och Nobelpristagaren William Butler Yeats skriver i den snart hundraåriga dikten ”The second coming”:

Things fall apart; the centre cannot hold;

Mere anarchy is loosed upon the world,

The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere

The ceremony of innocence is drowned;

The best lack all conviction, while the worst

Are full of passionate intensity.

Den andra biografin är Johan Svedjedals, om Karin Boye; hon som frivilligt försvann alltför tidigt men vars liv och verk ständigt finner nya hjärtan i ständigt nya ­generationer. På 650 sidor inklusive fotnoter målar professor ­Svedjedal fram flickan som var årsbarn med förra seklet och följer henne fram till den död 1941 som alltjämt är ett mysterium.

Prosan är välrepresenterad på DN:s årslista. Johannes Anyurus ­roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” – som senare skulle belönas med Augustpriset – smög sig upp i topp steg för steg, medan Zadie Smiths ”Swing time” genast dundrade in på tätpositionen.

Här finns också en samling dramatik (P O Enquist), en vitter studie av 500-årsjubilerande Martin Luther (Per Svensson) och en experimentell essäbok (Maggie Nelson). Men ingen lyrik. De poeter som kom närmast årslistan var Jonas Modig, Gunnar D Hansson och amerikanska Claudia Rankine.

Så: de två mest beundrade titlarna var biografier över poeter, men ingen diktbok kvalificerade sig för listan. Kanske kommer 2018 att kunna bjuda på ett bättre utfall för poesin.