Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Jonas Thente: Framtidens kritik låter spännande – men när ska vi sova?

Framtidens litteraturkritiker?
Framtidens litteraturkritiker? Foto: imago stock

Hej! Du har fått en bok att recensera för kultursidan. Eftersom det är första gången vill vi gärna här nedan spika några grundregler:

Tänk på att dina läsare finns i ­spannet mellan kunskapstörstiga 16-åringar utan direkta förkunskaper och luttrade 85-åriga professorer emerita och emeritus som har ägnat större delen av sina liv åt litteraturen.

Anpassa din text efter dessa läsare.

Betänk att din recension är till för såväl litteratur­intresserade konsumenter med ambitionen att välja en bra bok att läsa till helgen, som litteraturforskare som år 2118 utvärderar receptionen av boken, som eventuellt vid den tiden anses ha revolutionerat den svenska litteraturen. Du skall alltså fungera som omedelbar konsumentupplysare och som bärande del i en framtida doktorsavhandling.

Anpassa din text efter dessa läsare.

För ett grundligt analyserande resonemang. Var dock försiktig med att avslöja för mycket om vad recensionsboken egentligen handlar om. Det kan innebära att du tvingas spola dina bästa argument, men ta hänsyn till läsare som är känsliga för spoilers – även om det gäller klassiker. Respektera dem som ännu inte vet att Oidipus mördar sin far och gifter sig med sin moder. 

Anpassa din text efter dessa läsare.

Använd så få svåra ord som möjligt, men ge inte intryck av att vara en amatör. Vårda din auktoritet men tänk på att inte alla läsare har läst litteraturvetenskap eller ens är intresserade av böcker.

Anpassa din text efter dessa läsare.

Sätt in recensionsboken i ett sammanhang. Läs författarens tidigare böcker, relatera till svensk tradition och utländska paralleller, men glöm inte bort att hålla boken i fokus. Driv din egen linje och gör ordentlig reda för dina åsikter om verket utan att för den skull förfalla till exklusivt subjektiva omdömen. Läs gärna ur ett samhällskommenterande perspektiv, men minns att ett konstverk är en helt fristående enhet. 

Glöm inte heller att vara underhållande.

Ungefär så skulle en arbetsbeskrivning kunna se ut. Att ingå i en uråldrig men samtidigt dagsfärsk kritikertradition är ingen enkel sak. Dessutom väcker det kanske särskilt i Sverige ilska att somliga anses och/eller anser sig vara bättre på att bedöma litterär kvalitet än vem som helst. Vi litar ju på expertisen hos läkaren, bilmekanikern och gyminstruktören – men när det gäller litteratur kallar man experten för pretentiös smakdomare, om inte värre saker.

Så har det alltid varit, och kritiken har alltid befunnit sig i kris och överlevt. I den digitala eran sägs katastrofen vara mer omfattande än någonsin, eftersom vem som helst kan publicera vad som helst på nätet, inklusive litteraturkritik.

Läs mer: Kritik in i döden - Jonas Thente om Rónán McDonalds bok ” The Death of the Critic”

Inom ramen för det tvååriga projektet Kritiklabbet kommer nu boken ”Framtidens kritik” (förlaget Ariel). Axel Andersson och Alexander Svedberg skriver var sin essä om hur dagskritiken (tidningsrecensioner) eventuellt kan hitta nya former när de gamla (tidningarna) sviker på grund av dålig lönsamhet.

Det är intressanta texter, med en slagsida åt att diskutera kritikbegreppets traditioner, gärna utifrån Platon och Heidegger. Det kan vara nog så intressant, men mer givande är de teoretiska diskussionerna om hur den traditionella kritiken eventuellt skulle kunna uppgradera sig till en digital miljö. Kritiklabbet självt har ju lyckats utomordentligt bra med till exempel experimentet ”Örnen och kråkan”, där man bedriver ambitiös poesikritik på veckobasis.

Axel Andersson diskuterar främst möjligheterna till en demokratiserad, medborgerlig kritik: nätverk och cirklar och rörelser för att motverka elitism. Det är som om det demokratiska samhällets framtid står och faller med möjligheten för så många som möjligt att recensera Linnea Axelssons debutdiktsamling.

Anderssons luftigt teoretiska resonemang hade tjänat på om han nämnde några svenska exempel på hur man i praktiken har experimenterat med medborgerlig kritik. Kvällspostens läsarrecensioner, Sydsvenskans läsecirkel, G-P:s kritikertävling och andra intressanta skeenden i modern svensk litteraturkritisk praxis.

Även Alexander Svedberg tar gärna sin tillflykt till grekiska och latinska sentenser, hellre än att diskutera praktiska aspekter kring kritiken. Men han intresserar sig också för moderna tekniska stöd för att anpassa kritiken till den digitala världen. Augmented reality, hårdvaror och mjukvaror är nödvändiga för den kritiker som vill ”anpassa sig efter informations- och uppmärksamhetsekonomins krav”.

Så om vi återgår till min inledande uppräkning av minimikriterier för en recension, så bör vi också lägga till nyttjandet av AR-teknologins första generation, inkodande av video- och ljudklipp, samt beredskapen på att under en ospecifierad period interaktivt kommunicera om boken och recensionen med läsarna i en hyperlänkad kritisk dialog. Essäförfattarna går inte särskilt djupt in på hur denna framtidens arme kritiker skall finansieras eller när hon skall hinna äta och sova. 

Själv åkallar jag i det läget Voltaires gamle Candide och konstaterar att allt det där är väl resonerat, men låt oss nu odla vår trädgård. 

Vi säger 2 500 tecken. 

Lämna på måndag.