Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Fortfarande roligt när Lottaböckerna fyller 60 år

Foto: Leif R Jansson/TT

Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren) skrev 47 böcker om Lotta, som fortfarande är roliga. Men vad många klassiska citat det var!

Merri Viks Lottaböcker var omåttligt populära när jag växte upp, som en rad andra serier i B Wahlströms rödgröna utgivning. Prata med kvinnor i femtio-sextioårsåldern: påfallande många kan fortfarande namn som Lockige Fridolf, tant Bernhardina, farbror Urban, Maran och Tråkpåse 1 och 2.

Merri Vik hette egentligen Ester Ringnér-Lundgren och skrev 47 Lottaböcker under åren 1958-1991. Hon är Sveriges Enid Blyton: älskad och läst, men sällan hyllad.

Det är roligt att läsa om Lottaböckerna, upptäcker jag (jag läste om 28). De är som Claques klassiska Pellaböcker, mycket humor fast spralligare och glatt olitterära. Böckerna beskriver en skolflickas vardagsliv, bedårande gammalmodigt: Lotta och bästisen Giggi går på skogspromenader och åker på sparkutflykter, de lider svårt av läxor, betygsvånda och orättvisa lärare. Ibland går de på bio med en Pojke, men oftast går de på konditori och dricker Merry!

Det jag däremot hade glömt helt var alla referenser till klassiker som Shakespeares ”Hamlet”. ”Stå inte där och se ut som Ofelia när du har massor av choklad!” säger till exempel en harmsen Giggi i ”Platt fall, Lotta!” 1964. I ”Hejda dej, Lotta!” från 1965 citeras Havamal, även om boken i övrigt handlar om popbandet Pantrarna, där Lotta och Giggi till sin förskräckelse hamnar på en konsert där flickorna gråter och skriker som stuckna grisar och Giggi får en smäll på näsan av en pojke som inte kan låta bli att vifta okontrollerat med sina gorillaarmar.

Hon gillade nog inte popmusik så värst, Ester Ringnér-Lundgren.

Själv skrattar jag fortfarande åt Lottas sätt att sammanfatta vikingatiden i ”Lotta är sig lik” (1959), när hon är lite less på historieläxan: ”De gamla vikingarna var som tokiga i att ro.

Knappt hade det sista isflaket försvunnit från floder och älvar förrän de dängde båtarna i sjön och gav sig i väg på långfärder.

Fastän ingen människa hade bett dem komma och de inte var välkomna någonstans, rodde de utmed kuster och uppför floder i alla länder de kom åt.” /…/ ”De hade ett gräsligt humör! (De borde ha skämts!)”

Man kan ju bara hålla med.

 

Lotta Olsson tipsar om nio Lotta-böcker:

"Bra gissat, Lotta!"

B Wahlströms, 1963

Elfte boken i serien är en av de bästa. Det dyker upp en ny elev i klassen: ”En snobb!” konstaterar Lotta och noterar föraktfullt hans välpressade, pepitarutiga kostym och smala svarta italienska skor. ”Förmodligen har han svart kubb och paraply i korridoren”, tänker Lotta surt, och minsann, det har han också. (De är i högstadieåldern!)

Mick Tronning och hans paranta syster Christel (varpå Lottas systers kille blir charmad och Lotta får bida sin tid länge innan hon kan göra något åt det) bildar en teaterklubb och sätter upp en obegriplig pjäs av en svårmodig ung författare som Mick är kompis med. Pjäsen heter ”Dimman” och Lotta förstår ingenting, hon tycker att författaren verkar riktigt dimmig själv. Men hon och Giggi spelar förstås med i pjäsen, och även om hon är misstänksam mot Lenni i början blir han snart en vän vars författarskap hon uppskattar nästan lika mycket som deckarförfattaren farbror Urbans. Merri Vik snabbskissar allt med väl valda detaljer, men med fin, respektfull undertext om såväl samtid som historia: ibland är det svårt att förstå, men bara man ger sig tid innehåller det mesta något. 

Eftersom det här är en tid när unga flickor gick ut på promenad i tid och otid traskar Lotta och Giggi en dag på höstpromenad ut till Ensta, en av de äldsta stadsdelarna i staden. Lotta råkar vifta i väg sin nyckel in i en trädgård på Ugglestigen. En deckarmiljö, tycker både Giggi och Lotta om det fallfärdiga rucklet och den igenvuxna trädgården, och när Lotta ser trappan genom det stora trappfönstret tänker hon genast: ”om någon skulle komma nedför den där trappan, så skulle man bara först se hans skor”. Och så ryser hon.

Farbror Urban, som deckarförfattaren Pierre Vasseur numera familjärt kallas, visar sig leta efter en bra deckarmiljö och flickorna tipsar om Ugglestigen. Men det leder till ödesdigra konsekvenser just när teaterklubbens pjäs har premiär.

”Det är Lotta, förstås!”

B Wahlströms, 1958

Första boken om Lotta presenterar en trettonåring: ”slarvig, hopplös, tanklös” står det redan på första sidan, men Lotta är framför allt snäll och rolig. Med bästa vännen Giggi grumsar hon över klassföreståndaren Lockige Fridolfs välmenande råd, smyger sig in i skolan på kvällstid och står på näsan i kolkällaren. Och räddar pappas chefs ritningar!

”Skärp dig, Lotta!”

B Wahlströms, 1960

Lotta pluggar matte i Rönnvik på sommarlovet, där den tjocke lille notarie Andersson dyker upp i alla buskar. Han visar sig vara deckarförfattaren Pierre Vasseur, försvinner (och komma tillrätta igen). En arg tant tycker att Lotta ser hemsk ut i Knatts gamla skjorta (dagens ungdom!), och Paul lurar Lotta genom att klä ut sig till fransk konstnär.

”Fara på taket, Lotta!”

B Wahlströms, 1960

Riktig deckarintrig. Lotta och Giggi är på friluftsdag och sjunger skillingtrycket ”Hjalmar och Hulda”, och skriver ner verserna på ett gammalt plakat som de hittar. Men konstigt nog blir Lotta jagad av mystiska typer efter friluftsdagen, och de stjäl hennes bag. Det blir allt läskigare, särskilt när någon försöker ta sig in i familjens våning i tron att Lotta är ensam.

”En ros åt Lotta”

B Wahlströms, 1977

Det är självklart att flickorna ska skaffa sig ordentliga yrken, och nu pluggar Giggi på Karolinska i Stockholm så intensivt att hon somnar över läkarböckerna. Lotta arbetar som sjukvårdsbiträde i samma stad, och när hon och en kompis går på modern konstutställning råkar de naturligtvis oavsiktligt demolera ett konstverk, en kapphängare som de inte fattar är konst.

”Lycka till, Lotta!”

B Wahlströms, 1981

Äntligen får Lotta sin Paul som hon älskat sedan hon var tretton år. Men först ska poeten Lenni gifta sig och behöver hjälp. Lotta börjar nu också skriva ner sina minnen, vilket hon uppmanats till gång på gång genom serien. Det blir flickboken ”Tessi och jag”, som hon skriver vid sidan om arbetet på Valentins bokförlag.

”Då kör vi då, Lotta!”

B Wahlströms, 1983

Lotta och Giggi ger sig ut på bilsemester, för Giggi har körkort (Paul är misstänksam, men Giggi påpekar att det är unga män som kör dåligt enligt statistiken). En tjur försöker äta upp Giggis illgröna shorts, och när de är i Köpenhamn får de bråttom och måste springa till båten med en vildsint klämtande nyinköpt skeppsklocka.

”Visst är det konstigt, Lotta!”

B Wahlströms, 1987

Lotta är gift med Paul, han arbetar medan hon läser på universitetet (som hon började på i ”Läsning för Lotta” 1984) där lärarna också får smeknamn (som ”Mummel”). Lotta och hennes kompis blir kallade barbarer av studentkamraten Peter, som är vegetarian och rättrådigt sitter med en grönsakstallrik (redan då!).

”Helt otroligt, Lotta!”

B Wahlströms, 1989

Tiderna har ändrats när man jämför det här omslaget med de äldre som Heidi Lindgren gjorde. Lotta och Paul flyttar till radhus i Lottas barndomsstad, och Lotta börjar på ett nytt bokförlag, Mårtenssons. Och i slutet väntar hon barn. Det blev en bok till: ”Liselott, Lottas dotter” som kom 1991. Men den blev rätt konstig. Då är Lotta förlagschef!

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.