Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Böcker

I Visby sneglar man oroligt efter mördare

Det är något med skönlitteratur som gör att åtminstone jag tappar bort verkligheten.

För en månad sedan placerade jag Lina Bengtsdotters lysande debutdeckare ”Annabelle” i Värmland, trots att den utspelar sig i Västergötland. Det är där det verkliga Gullspång ligger, där boken utspelar sig och där Lina Bengtsdotter vuxit upp.

Minsann. Jag som tänkte att Gullspång, det låter verkligen som en trovärdig svensk småstad, men det måste ju vara påhittat. Efter något hundratal sidor tittade jag på författarpresentationen (jag brukar vänta med det tills jag är ordentligt inne i boken, så att det inte ska prägla läsningen) och insåg att Gullspång finns.

Fast jag vet inte jag. Det blir ju ändå fiktion omedelbart, på något sätt.

En gång har jag blivit riktigt förskräckt inför en plats, och det var när Håkan Östlundh skrev om en osedvanligt obehaglig socken på Gotland i ”Laglöst land” (läs den, den är väldigt bra). Fy för en liten gris, tänkte jag, dit ska jag aldrig åka.

Varpå det stod i efterordet att den där socknen, den hade Håkan Östlundh bara hittat på.

Fast Gotland verkar ju ändå ruskigt. Jag har bara varit i Visby ett par gånger, men då har jag oroligt sneglat efter alla mördare som förmodligen döljer sig i de medeltida vrårna. Vårt eget Midsomer: där mördar Anna Jansson, Mari Jungstedt, Håkan Östlundh och andra författare.

Ja, ni kan oroa er för den hastigt minskande befolkningen i Midsomer om ni vill, men deckarna som utspelar sig på Gotland är ofta betydligt mer trovärdiga. Och där bodde det nog färre från början.

Den här helgen (3–5/8) är det mer mordiskt än vanligt i Visby, för nu äger deckarfestivalen Crime time rum där just Lina Bengtsdotter, Anna Tell, Mikko Porvali och Elly Griffiths deltar.

I verkligheten är Visby, som tur är, väldigt mycket trevligare än i deckarna. Och deckarförfattare är också förvånansvärt fryntliga. Blir de av med alla sina aggressioner i böckerna?

Så många böcker är gratis.

I onsdags berättade DN om hur svårt det är att slänga böcker, och visade bland annat byteshyllan i Årsta (som inte brukar vara så ostädad). Och sådana gratishyllor dyker upp överallt: i gamla telefonkiosker och som välbyggda bokholkar, i trappuppgångar och grovsoprum. Missa dem inte, för det går att göra verkliga fynd där.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.