Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Lotta Olsson tipsar om nio nya deckare: En familjs hemligheter

Lotta Olsson: Gränsen för deckaren är svår att dra.

Deckargenren expanderar, det syns allt mer på böckernas omslag. Allt oftare står det ”spänningsroman”, ett lagom vagt begrepp som kan inrymma det mesta. För det är långt ifrån alltid en regelrätt deckargåta det handlar om.

En kollega i Svenska Deckarakademin föredrar att använda begreppet kriminalromaner, eftersom det är mer omfattande. Vi pratade om saken då vi stötte ihop på Eskilstuna deckarvecka i november, när Deckarakademin utsåg Årets deckare. Den svenska pristagaren blev, som tidigare meddelats, Camilla Grebes ”Husdjuret”, och den översatta danska Ane Riels ”Kåda”.

Jag hade invändningar ifråga om ”Kåda”, för den tycker jag knappast är en deckare. En väldigt bra roman där det begås mord, för all del, den är absolut värd att uppmärksammas. Men själv skulle jag nog inte, av rena konsumentupplysningsskäl, ha haft med den på min lista över årets bästa deckare om det inte vore för att Deckarakademin hade inordnat den i genren. Man vill ju inte vilseleda läsarna.

Begreppen var svårhanterliga även 2016, när Malin Persson Giolitos ”Störst av allt” kom ut. Det är en fullständigt lysande roman, och den innehåller verkligen en brottsutredning, en gåta och en ovisshet in i det sista. En deckare? Absolut. Eller åtminstone en kriminalroman. Ändå tvekade jag och satte Ann Rosmans ”Vågspel” före ”Störst av allt” på min lista det året, eftersom jag ändå tyckte att den var bättre just som deckare. Deckarakademin belönade i stället ”Störst av allt”.

Det är intressant att fundera över skillnaden, även om den kan verka rätt onödigt teoretisk och själv kan jag aldrig riktigt komma ihåg de formella kraven på vad en deckare måste innehålla. Ändå tvekar jag inför vissa spänningsromaner: kategoriseringen är till för läsarna och ska vara en tydlig fingervisning om vad det är för sorts bok.

Som Eve Chases ”Sanningen om Audrey Wilde”, en spännande bok som innehåller en kriminalgåta. Men är det en deckare, egentligen? Äsch, jag vet ju inte. Men bra var den.

 

Här följer Lotta Olsson tips på nio nya deckare:

En åttaåring försvinner från en fest utan att någon märker hur. ”Hemmets trygga vrå” berättar andlöst spännande om vår tids familjeliv.

Cara Hunter

”Hemmets trygga vrå”

Övers. Jan Risheden

Louise Bäckelins förlag

Det läskigaste som finns är när barn försvinner. Åttaåriga Daisy är utklädd till blomma när föräldrarna ordnar grillfest i villaträdgården vid floden i Oxford. Det är bara bekanta med på festen, men när den är slut är Daisy försvunnen. Ingen har sett något, men det blir ju lätt rörigt på fester. Pappa Barry stod vid grillen och mamma Sharon var upptagen med annat. Alla barn sprang ju omkring?

Som läsare blir man ju illamående omedelbart när en liten flicka är bortrövad, men det här är inte alls någon blodig deckare. 

Polisen har förstås sina misstankar, och i sociala medier är det värre. Föräldrarna är förstås skyldiga, om inte annat så till att inte ha brytt sig tillräckligt om sin åttaåring. Brodern Leo verkar veta mer än han berättar för polisen, i alla fall.

Polisen Adam Fawley utreder fallet där varje ledtråd leder till nya misstankar och alla, inklusive Adam Fawley själv, beter sig underligt. Vem var Daisy egentligen? Hur såg familjelivet ut hemma hos Masons? Vilka fanns i närheten utöver familjen? Vem hade hon följt med utan att skrika?

Det är så fiffigt hopfogat att jag först efteråt inser vad jag har läst, för ”Hemmets trygga vrå” är inte bara en spännande deckare, det är en svårslagbar berättelse om familjer i vår tid. Det handlar om klasstillhörighet och drömmar, om vad som kännetecknar en familj och vad som inte får synas utåt.

Hemligheterna handlar inte bara om vad som hänt, utan om vad man känner för varandra. Föräldrar räcker inte till, somliga barn känner sig utanför redan från början och dessutom missar alla det mesta som händer med medlemmarna i den egna familjen. 

Det är första delen i en serie om polisen Adam Fawley, som själv har förlorat ett barn. I Sverige kommer den ut först om ett par dagar, men den är värd att vänta på.

Louise Boije af Gennäs

”Blodlokan”

Bookmark

Ruskigt spännande historia om Sara, en ung kvinna som flyttar till Stockholm när hennes pappa dör. Hon bor i ett lyhört uthyrningsrum och börjar jobba på ett sunkigt fik, men blir som tur är snart upplockad till ett arbete på pr-byrå: ett glamouröst liv och en ny bästis. Men konstiga saker händer, någon är ute efter Sara och efter ett tag tvivlar man på precis alla som dyker upp. Första delen i en ny trilogi, och om intrigen håller hela vägen blir det riktigt, riktigt bra.

Eve Chase

”Sanningen om Audrey Wilde”

Övers. Helen Ljungmark

Printz

Underbar, stämningsfylld roman om fyra systrar som får bo hos sin faster och farbror i brittiska Cotswolds när deras mamma flyttar utomlands i slutet av femtiotalet. Kusin Audrey försvann mystiskt flera år tidigare, och naturligtvis kommer flickorna gåtan på spåren. Parallellhistoria i nutiden, när en familj flyttar in i samma hus, nu ganska förfallet. Familjerelationer, vackra miljöer och tillkortakommanden. 

Håkan Nesser

”Intrigo”

Albert Bonniers förlag

En samling med Nessertexter där de flesta utspelar sig i hans fiktiva, nordeuropeiska land. ”Rein”, ”Kära Agnes”, ”Ormblomman från Samaria” och ”All information i fallet” har publicerats tidigare (och är värda att läsa om), men den första, kortromanen ”Tom”, är alldeles ny och svindlande obehaglig. En kvinna blir uppringd av sin adoptivson, men han försvann ju för tjugotvå år sedan? Hur ska hon veta att han är den han påstår sig vara? Händelseutvecklingen är elegant, obönhörligt logisk.

Jørn Lier Horst

”Bottenskrap”

Övers. Cajsa Mitchell

Lind & co

Det dyker upp fötter i en liten norsk stad, där polisen William Wisting arbetar. Först flyter en i land, sen en till. William Wisting arbetar eftertänksamt och omsorgsfullt, letar bland försvunna och försöker räkna ut vad som kan ha hänt och var resten av kropparna är. Hans dotter Line, som är journalist, har kommit hem till Larvik för att intervjua mördare som avtjänat sina straff, vilket leder till intressanta diskussioner om vad vi egentligen har straff till. Hjälper de ens? 

Kristina Appelqvist

”Den fjärde pakten”

Piratförlaget

En student hänger upp en banderoll på Skövde universitets klocktorn, men faller ner och dör. Var det en olycka eller ett självmord? Den nya rektorn motarbetas av nästan alla i dekankollegiet, samtidigt som en påstridig donator vill få i gång ett forskningscentrum som ska leta efter Alexander den stores grav. Ruskig skildring av maktstrider och intriger i en universitetsledning, men stundtals obehagligt trovärdigt. Lite långsam i början, men sen blev det spännande.

Sara Larsson

”Aldrig mer”

Norstedts

En fattig, sextonårig rumänska tror sig vara på väg mot ett restaurangjobb i Spanien, men tvingas in i prostitution. Så småningom förflyttar hallickarna henne till Sverige, där terapeuten Patrik arbetar med de män som köper sex. Patrik börjar se ett märkligt samband mellan flera av männen. Sara Larsson skriver återigen väldigt spännande och otäckt om sexbrott (läs debuten ”Den första lögnen” från 2015), men upplösningen blir lite för konstruerad.

Claire Douglas

”Systrarna”

Övers. Ing-Britt Björklund

Louise Bäckelins förlag

Intrikat historia med tvillingtema och rätt absurd intrig, men det centrala är vänskapen mellan två unga kvinnor. Abi flyttar in till Bea, och allt är förtrollande och charmigt tills det övergår i beroende, lynnighet och anklagelser. Det är Claire Douglas första spänningsroman, och den är inte lika bra som ”Ung kvinna saknad” som kom förra året, just för att intrigen blir halsbrytande osannolik. Men spännande är det ju.

Adrian McKinty

”Jag hör sirenerna på gatan”

Övers. Nils Larsson

Modernista

Andra boken om den irländska polisen Sean Duffy, katolik i en protestantisk poliskår under åttiotalets terror. Polisen är ständigt utsatt för överfall, samtidigt som de ska upprätthålla sitt vanliga arbete. I Sean Duffys bostadsområde flyttar en mörkhyad kvinna in, och rasismen eskalerar samtidigt som Sean Duffy utreder ett styckmord. Trist (och för all del tidstypisk) kvinnosyn som faktiskt gör det lite svårläst.