Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Malin Lindroth: Jag ville tvätta skammen ur ordet 'nucka'

Malin Lindroth är aktuell med ”Nuckan”.
Malin Lindroth är aktuell med ”Nuckan”. Foto: Paul Hansen

Få medelålders kvinnor står ut med tala om sig själva som ofrivilligt ensamma. Det vill Malin Lindroth ändra på med nya boken ”Nuckan”. ”Jag vill att det ska finnas ett existensberättigande för själva erfarenheten” säger hon till Boklördag.

Det är varmt och jag går runt i de stenlagda gränderna på Riddarholmen med en person som presenterar sig själv som "nucka". De äldre, ogifta kvinnor jag känner skulle aldrig i livet vilja bära det epitetet. Men Malin Lindroth gör det med viss stolthet och med en liten ilsket neongrön bok, som heter "Nuckan" och ingenting annat.  

Bara titeln, hur vågar du?

— Jag hade länge velat skriva om ensamlivet eftersom jag har levt ensam större delen av mitt vuxna liv. Jag har famlat men inte hittat något bra sätt. Men för några år sedan började jag tänka på ordet "ungmö", spinster på engelska, och det slog mig att nästan alla andra skamord är reclaimade: flata, tant, bitch, bög, men nucka var fortfarande obeskrivet. Det blev en nyckel.  

Kommer boken kunna göra nucka till ett positivt ord?

— Absolut! Poängen med reclaiming är att man tvättar skammen ur ett ord. 

Hon har rätt i att ord kan laddas om. Ibland som en medveten strategi, ibland inte. Jag glömmer aldrig Jane Wikström, framgångsrik med velourkläder i Malmö på 70-talet. Hennes affärsverksamhet dök över en natt när ordet "velourman" lanserades. 

Hur vill du att man ska se på nuckan? 

— Jag vill att det ska finnas ett existensberättigande för själva erfarenheten. Det är ett problem att den ofrivilliga ensamhet som jag skriver om nästan är förbjuden att tala om. Så jag vill reclaima livsutrymmet för den genomlevda erfarenheten. 

Malin Lindroth är en författare och kulturskribent, som efterhand upptäckt att det liv som innebär en partner, familj och barn, gick henne förbi. Det var inget hon önskade. Men när det nu blev så insåg hon att just detta som hon var med om, var skräcken för många kvinnor. Att bli över, sitta på glasberget. Människor formar hela sina liv för att slippa den erfarenheten och upplever det som oerhört ångestladdat att bara ens tänka på det. 

Läs mer: Recension av Malin Lindroths romandebut från 1999 

Själv kände hon sorg, men det fanns också fördelar. Och nu talar Malin Lindroth om nuckskap och nuckliv så det låter riktigt uppåt. Hennes definition av en nucka är en person som har levt ofrivilligt partnerlös tillräckligt länge för att ha tappat – eller aldrig haft – referenser till ett tvåsamt liv. Hon säger: 

— Och det är inte den undergång, som man föreställer sig. Det finns saker att hämta där. Till exempel blir man medveten om att man är ägare av sitt eget liv, det är en bra sak. Det finns också en normkritisk position i att vara nucka. Hon kan vara en civilisationskritiker som kan ställa andra typer av frågor om relationer, om makt och kärlek.

Du har varit beredd på att gå in i relationer? Att bli förälskad? 

— Ja. Men i mitt liv är det väldigt enkelt, för jag är väldigt avvisad. 

Du talar i boken om den tredje kvinnan, vem är hon?

— Kompisen, assistenten, mecenaten, hjälpkvinnan. Och man ser i backspegeln så har jag tagit den rollen. För att den premieras. Det är ett sätt att bli omtyckt. 

— Jag har blivit avvisad som fru och som flickvän. Av något skäl har jag alltid diskvalificerat mig i den rollen och det kan jag tycka är lite intressant. 

Många reagerade och tyckte det var destruktivt när Malin Lindroth beskrev sig själv som nucka, men det tyckte inte hon. 

— Inte alls. I mitt fall var det fråga om att äga min egen erfarenhet.

Och nu, hur trivs du med att vara nucka?

—Jag är nöjd och lever ett utmärkt bra liv tycker jag. På alla sätt. Vi är rädda för att inse är att livet också handlar om förluster. Och jag vill säga att man kan leva ett lyckligt liv hand i hand med sina förluster. Men det handlar om att man måste erkänna dem.

— Jag en sorts nuckidol i Agatha Christies Miss Marple. Jag tycker hon är ett utmärkt exempel på en som har odlat sitt nuckskap till perfektion. Å ena sidan är hon en klassisk nucka som lever i utkanten av byns gemenskap, å den andra är hon den som kan genomskåda familjens hemligheter. 

Att inte bli vald är en extremt stark rädsla hos så många, framför allt yngre kvinnor tycker det är fasansfullt. Ett förött kvinnoliv.

— Det är ett patriarkalt förtryckt som vi bär med oss. 

— Och så finns det sådana som vill att jag ska se mig som för oattraktiv för att vara intressant för någon, som lägger de orden munnen på mig. Men det går jag inte riktigt med på. 

Det finns ju också ofrivilligt ensamma män – vi talar ju om gampojkar och ungkarlar. Om du jämför dem med nuckan, hur är laddningen där? 

— Nucka är ett hånord på ett annat sätt än ungkarl. Upplevelsen av att vara ensam kan nog vara ganska lik, men för kvinnor finns det ett annat historiskt stigma. 

— Den ensamme mannen har också mycket mer potenta roller att gå in i. Man kan vara en stor konstnär, en leberman, eller en cowboy, som rider från staden i soluppgången. 

Däremot ses män mycket oftare som ett sexuellt hot, menar hon. 

— De är potentiella våldtäktsmän eller fula gubbar. Det finns en föreställning om att män inte kan leva utan sex och därför blir den ensamme mannen ett sexuellt hot, medan den ensamma kvinnan blir frigid.

Hur kändes det när du första gången tänkte, jag är en nucka?

— Jag tyckte det var lite roligt. Rätt så bra. 

Vad hoppas du ska hända genom boken?

— Min enda förhoppning är att den ska leda till meningsfulla samtal. Jag valde att sätta mig själv på spel. Jag kunde ju ha skrivit om en död nucka, Fredrika Bremer till exempel. Men det var viktigt att det skulle vara en modern erfarenhet. 

Var det värt det?

— Ja, det tycker jag faktiskt. Nu när boken finns känns det bra. 

Malin Lindroth

Är född i Surte och bor i dag i Mölndal. Hon är 52 år.

Verksam som författare, dramatiker och kulturskribent.

Debuterade 1985 med diktsamlingen ”Lära gå” och har sedan gett ut både poesi och prosa. Tilldelades Aftonbladets litteraturpris för romanen "Vaka natt” 1999. 

Aktuell med ”Nuckan” (Norstedts förlag).

Arbetar med: ny roman och hoppas bli klar i sommar.