Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Nio relationsromaner: Skräcknovell från 1892 i fokus

Tre böcker om relationer: ”Den gula tapeten” av Charlotte Perkins Gilman, ”Historieläraren” av Matt Haig och ”Hur man gör succé på dårhus” av Emmy Abrahamson.
Tre böcker om relationer: ”Den gula tapeten” av Charlotte Perkins Gilman, ”Historieläraren” av Matt Haig och ”Hur man gör succé på dårhus” av Emmy Abrahamson.

Vi känner igen oss i relationsromanerna, precis som i grekiska tragedier eller de stora sagorna. Efteråt har vi, i bästa fall, förstått något lite bättre.

Ibland tänker jag att livet har lite för många outhärdliga inslag. De flesta av oss drabbas någon gång av allvarliga svårigheter, och somliga råkar ut för så många katastrofer att det är obegripligt att de orkar fortsätta.

Relationsromanernas grund är just de stora komplikationerna som uppstår i alldeles vanliga privatliv. Det kan vara begränsat till vårt eviga trasslande med känslor och familj, men det kan också vara tydligt relaterat till aktuella samhällsfrågor eller historisk utveckling. Grunden är att relationsromanen vrider och vänder på specifika problem så att de blir allmängiltiga, resonerar och gestaltar från olika perspektiv. 

Det har just kommit ut två böcker av amerikanska Jodi Picoult på svenska, den nya ”Små stora saker” och den något äldre ”Allt för min syster”. Båda böckerna kretsar runt en central problemställning: ”Små stora saker” diskuterar rasism, antirasism och högerextremism, medan ”Allt för min syster” tar upp något så udda som genetisk design.

I ”Allt för min syster” drabbas ett barn av cancer, varpå föräldrarna bestämmer sig för att skaffa ytterligare ett barn, genetiskt designat för att kunna vara donator åt sin syster. Det är verkligen inte vanligt förekommande, men Jodi Picoult gör handlingen till ett mer allmänt existentiellt familjedrama där de etiska frågorna blir allt mer komplicerade.

Just detta med genetisk design råkar de flesta av oss (som tur är) aldrig ut för, precis som vi sällan råkar ut för exakt det som drabbar andra romanpersoner. Ändå känner vi igen oss, precis som i grekiska tragedier eller de stora sagorna.

Efteråt har vi, i bästa fall, förstått något lite bättre, om oss själva eller om andra.

Författaren Matt Haig, som skrivit ”Historieläraren”, säger i en intervju i brittiska The Guardian att det inte bara handlar om att visa empati för andra människor, utan att empatin också är ett sätt att få andra perspektiv på sitt eget liv. 

I bästa fall kan de också vara en livsnödvändig tröst. ”I think books can save you and I think they sort of saved me” (”Jag tror att böcker kan rädda en, och jag tror att de på något sätt räddade mig”), säger Matt Haig. 

***

EN KLASSISK RELATIONSROMAN...

Charlotte Perkins Gilman skrev en skräcknovell 1892 om en kvinna bakom ett galler.
Charlotte Perkins Gilman skrev en skräcknovell 1892 om en kvinna bakom ett galler.

Charlotte Perkins Gilman: ”Den gula tapeten”

Översättning Ingrid Ingemark
Modernista

Den är bara 39 sidor lång och skrevs redan 1892, och det händer nästan ingenting. Men ”Den gula tapeten” är en av de otäckaste skräcknovellerna.

Det är en riktig, klassisk skräcknovell, och bland det otäckare jag har läst i den vägen. Ändå (eller just därför) händer det nästan ingenting.

Det handlar om en kvinna som har råkat ut för en förlossningsdepression, så hennes man hyr ett hus på landet åt dem för att hon ska återhämta sig. Det finns vackra rum på nedervåningen med vackra möbler och dörrar ut mot den vackra trädgården.

Men kvinnan måste bo i barnkammaren på övervåningen. Och där är det galler för fönstren och en obehaglig, gulmönstrad tapet. ”Det finns ett återkommande ställe där mönstret hänger och dinglar som en bruten nacke och två utstående ögon stirrar på en upp och ner.”

Det går inte bra. Det går allt sämre. Det där mönstret…det rör sig en kvinna bakom mönstret. Eller flera kvinnor?

Det är en storartad skildring av ett sammanbrott och självklart en tidig feministisk berättelse. Kvinnan styrs helt av sin man, John, som vänligt bestämmer och begränsar och förmanar. Inte skriva nu! Inte arbeta, bara ta det lugnt. Lantliv, frisk luft, lagom fysisk aktivitet (fast vi får aldrig följa kvinnan utanför rummet med den gula tapeten, kommer hon ens ut eller är hon inlåst jämt?).

Varpå kvinnan mår allt sämre.

Charlotte Perkins Gilman var med om det själv: hon fick en förlossningsdepression och lär ha modellerat mannen John i ”Den gula tapeten” efter sin första man, som hon skilde sig från 1894 (efter sex års separation). Hon träffade en trevligare man sedan.

”Den gula tapeten” går att läsa på nätet i original, ”The yellow wallpaper”, och den finns med i åtskilliga novellsamlingar (senast i gotiska skräckvolymen ”Förfärande kvinnor” 2016). Men den här lilla volymen behövs också: 39 sidor, berättade i förledande glättig ton.

***

...OCH ÅTTA NYA BÖCKER OM RELATIONER

Jojo Moyes: ”En andra chans”

Översättning Helen Ljungmark
Printz

Snäll klasskildring i romantisk feel good-version om Lou som flyttar till New York som assistent till en rik mans fru. Intressanta iakttagelser, som att familjen aldrig är ensam i den gigantiska våningen, utan alltid omgiven av personal. Och att det finns små nedriga maktmedel på alla nivåer.

Jodi Picoult: ”Små stora saker”

Översättning Tove Janson Borglund
Louise Bäckelin förlag

Klok och spännande rättegångsroman om en barnmorska som anklagas för mord när ett spädbarn dör. De nyblivna föräldrarna är rabiata vit makt-aktivister, barnmorskan är svart och de flesta runt dem vill inte ens tänka på alla komplikationer som kan finnas.

Luke Allnutt: ”Himlen tillhör oss”

Översättning Molle Kanmert Sjölander
Forum

Luke Allnutt berättar befriande sakligt om bråddjup förtvivlan och hur man hanterar det omöjliga med en femåring som får en hjärntumör. Föräldrarna till Jack reagerar helt olika på hans sjukdom: ska man försöka med dyra alternativa behandlingar eller acceptera läkarvetenskapens bedömningar?

Katherine Webb: ”Den engelska flickan”

Översättning Annika Sundberg
Historiska Media

Vilka var de första kvinnliga upptäcktsresandena? En ung arkeolog, Joan Seabrook, reser till Oman 1958 och söker upp sin förebild, Maud Vickery som tog sig igenom öknen, lite på efterkälken efter den man som blev berömd. Nu är hon gammal och Oman skakas av uppror. Lågmäld berättelse om fördomar, hierarkier och osynliggörande.

Matt Haig: ”Historieläraren”

Översättning Karin Andrae
Polaris

Tom Hazard åldras mycket långsamt, och föddes på 1500-talet. Vemodig bok om de senaste femhundra årens historia, om människornas korta liv, de som älskar hett och försvinner fort. Om att förlora dem man älskar, men också mycket om individerna i den stora tidens ström. Lysande historisk närvaro.

Emmy Abrahamson: ”Hur man gör succé på dårhus”

Albert Bonniers förlag

Ståupparen Maja hamnar på mentalsjukhus, vilket låter som en allvarlig och sorglig historia. Men Emmy Abrahamson lyckas berätta så att man skrattar sig igenom historien, och efteråt tänker: jahaja. Psykisk sjukdom är inte så himla konstigt, bara förfärligt jobbigt. Och stundtals omåttligt tacksamt att skoja om.

Liane Moriarty: ”En annan Alice”

Översättning Anna Strandberg
Albert Bonniers förlag

Absurd historia om Alice som efter en olycka har glömt de senaste tio åren. Men det är ingen dum tankelek, för Liane Moriarty resonerar om vad vi drömmer om och vad vi blir när vi väl får det. Mycket om materiellt välstånd, det moderna familjelivets stress och mammors förhållande till sina barn.

John Boyne: ”Hjärtats osynliga raseri”

Översättning Hans-Jacob Nilsson
Wahlström & Widstrand

En irländsk tonårsflicka blir på 1940-talet med barn, och adopterar bort sonen till ett rikt men likgiltigt par. Pojken är homosexuell, i ett Irland där det är förbjudet. Mycket absurd humor, och raseriet över alla liv som ödelagts av vämjeliga gamla fördomar bubblar under ytan från första meningen. 

Läs fler boktips från Lotta Olsson