Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Böcker

Peter Englund: Jag älskar hennes böcker

Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, förklarar valet.
Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, förklarar valet. Foto: Anders Wiklund/TT

Valet av Alice Munro möttes av jubel i Börssalen. Svenska Akademien har lyft fram en författare med en sällsynt skarp, men ändå ömsint, blick på människan, säger Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund.

Festligt, fullsatt, nästan folkligt. I år också.

För den som lider av tvivel på finlitteraturens framtid är själva Nobelprisutdelandet ett motgift:

Klockan tre minuter i ett står en väldig massa av uppspelta litteraturgourmeter, kanske trehundra, packade tätt, tätt ihop och med blickarna fästa vid dörrhandtaget i börssalens kortända. Sorlet av namn – Pynchon, Murakami, Aleksijevitj, Roth, ett fnissigt Dylan – avtar och det blir tyst. Bara en kvällstidningsreporter i direktsändning hörs ännu prata, han påannonserar Svenska Akademiens ständige sekreterare i sin mikrofon. Peter Englund stiger ut i blixtskenet med en hårdkokt motivering i näven. En enda mening. Han tar den på engelska också, Munro är en ”master of the contemporary short story”.

– Hon är en minimalist. Och jag tycker själv om korta motiveringar, förklarar han efteråt framför en svärm av mikrofoner. Det vore underligt om man hade någon som är ellipsens mästare som Munro och inte kunna behärska driften till ordrikhet.

Englund har läst Alice Munro sedan det tidiga 1990-talet. Han gillar särskilt ”Jupiters månar”, ”The view from Castle Rock” och ”Brinnande livet”, men har uppenbara problem med att tygla sin bubblande entusiasm inför hela hennes bibliografi.

– Jag älskar Alice böcker. Hon har en observationsförmåga som går utöver det vanliga. Hon kan genomskåda och göra nyanseringar som nästan kan vara plågsamma och skulle vara det om det inte fanns ett slags ömhet i henne. Hon skriver om vanliga människor med alla våra fel och lyten – och ingen har skrivit bättre om åldrande – men ömsintheten gör ändå att man klarar av allt sanningssägande, säger han och understryker att hur ”hedrad” han är för att få hålla talet till Munro vid prisutdelningsceremonin i Konserthuset den 10 december.

Alice Munro är en de tysta människornas uttolkare, menar Englund. De som drar sig undan, inte talar och ”väljer att inte välja”. Hon påminner rent av om en väldigt bra terapeut: Någon som hela tiden iakttar och ser det man själv missar. Att läsa henne har tvingat honom att ifrågasätta och möta sig själv i hennes noveller. Rätt skakande.

– Hon skriver egentligen på ett väldigt komplicerat sätt. När man börjar läsa henne vet man inte vart det ska bära, knappt vem som är huvudpersonen och definitivt inte hur det ska sluta. Och hon öppnar gärna nya berättelser i berättelsen och i olika tidsplan som rör sig. Den yttre dramatiken spelar väldigt liten roll.

Han ger för ett ögonblick upp sitt försök att fånga hennes litterära begåvning i några meningar, ”läs henne!” hojtar han i mikrofonerna innan han fortsätter:

– En del av hennes stora konst är att hon har en komplicerad berättarstil som fungerar. En samtalston, men med en enorm ekonomi i uttrycket. Hon skildrar en vardagsvärld som är trygg, men där det finns portaler till de här människorna inuti människorna och där nästan motsatsen gäller – längtan, väntan, hemligheter och lögner. Den stora smärtan stannar där och blir aldrig uttryckt.

Peter Englund medger att Svenska Akademien ytterligt sällan prisat utpräglade novellister – senast var det ryske Ivan Bunin 1933 – men ser det som ett uttryck för att novellen ”fått sitta emellan” som konstform.

– En del av logiken är kommersiell: ”Skriv en roman i stället!”. Munro gjorde ett försök att skriva en sådan, men sade efteråt att hon insåg att det inte passade henne.

Vid tillkännagivandet i Stockholm på torsdagen var Alice Munro ännu ovetande om att hon tilldelats ett Nobelpris. Englund fick inte kontakt med den omvittnat medieskygga pristtagaren i Kanada under förmiddagen, men lämnade meddelande på hennes telefonsvarare.

– Vi följer standardproceduren - ett bud skickas med kurir och dessutom skickar vi vanlig post och kopior till hennes båda agenter.

De utländska tidningsjournalisterna, på torsdagen näst sist i den långa turordningslistan för Englund-intervjuer i börssalen, frågar honom om Akademiens val av Munro är en åtgärd för att balansera den genanta mansdominansen bland Nobelpristagarna.

Han svarar en gång till vad han envist upprepat under eftermiddagen: Litterär kvalitet är det enda som ledamöterna beaktar, intet annat.

– Alice Munro har fått det här priset för det hon uträttat. Vi kvoterar inte. Om vi ville hade vi kunnat ge det här priset fyra år i rad till amerikanska barnboksförfattare. Vi kan göra vad vi vill.