Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

”Reggaen visade mig att det gick att skriva på jamaicanska”

”En av de mest förgörande sakerna med kolonialismen är att den ställer ett språk över ett annat”, säger den jamaicanska författaren Marlon James.
”En av de mest förgörande sakerna med kolonialismen är att den ställer ett språk över ett annat”, säger den jamaicanska författaren Marlon James. Foto: Murdo Macleod

NEW YORK. Med den 700-sidiga ”En kort krönika om sju mord” ­skapar jamaicanske Marlon James en mäktig berättelse om ­rasism, klass och manligt våld. Boklördags Martin Gelin träffar en författare som fick sitt mod genom musiken.

Marlon James har precis hittat en lägenhet i New York. Hans hyresvärd ringer och avbryter vår intervju för att säga att allt är klart, han kan komma och skriva på kontraktet när han vill.

– Jag är ärligt talat chockad över att allt har gått så lätt, säger James på jamaicansk engelska.

Livet har inte alltid varit så här enkelt för Marlon James. Han växte upp i Jamaicas huvudstad Kingston under en period då staden präglades av ovanligt brutalt gängvåld. Under större delen av sitt vuxna liv försökte han gömma sin ­homosexualitet och han kom ut först för några år ­sedan, 43 år gammal.

Delvis var det hans enorma framgång som författare som gav honom självförtroendet att komma ut. Under större delen av sitt yrkesliv var han en frustrerad pr-strateg, men hans bästa vän lyckades övertyga honom att ta en paus från reklamlivet för att skriva klart en roman han länge arbetat med.

Debutromanen ”The book of night women” var en litterärt banbrytande skildring av Jamaicas slaveri på 1800-talet. Det blev en kritikerhyllad succé som skapat litterära förbindelser bakåt i tiden, till William Faulkner och Toni Morrison, såväl som framåt, till Colson Whiteheads moderna klassiker om amerikanskt ­slaveri, “Den underjordiska järnvägen”.

Hans andra roman ”En kort krönika om sju mord” är än mer komplex och skildrar ett dussintal olika urbana ekosystem: gängkulturen i Kingston, poliskulturen i New York och ­Miami, den auktoritära hederskulturen i Jamaicas kristna övre medelklass och CIA:s arbete med att störta såväl kommunister som demokratiska vänsterregimer under kalla kriget.

Här finns 22 karaktärer vars individuella historier väver en episk berättelse om rasism, klass, manligt våld och globalt politiskt maktspel. ”En kort krönika om sju mord” är en vanvettigt ambitiös roman, som mot alla odds lyckas. Den har unisont hyllats som ett modernt mästerverk och vann ett av de finaste litteraturpriser som finns för engelskspråkig litteratur, Booker-priset, 2014.

– Jag försökte skapa 22 olika, distinkta, trovärdiga röster i boken. Det blev bara möjligt genom att förbereda en väldigt tydlig, rigorös plan för karaktärerna. En så tydlig struktur skapar mer frihet för själva berättelsen, säger James.

Han visar bilder på flödesscheman, med listor på personernas olika egenskaper, biografiska bakgrund och specifika jargong och slangord.

Vi träffas på ett hotell i Brooklyn, ett par kvarter från den nya lägenheten.

Han är en underhållande och briljant samtalspartner, som kastar sig från jamaicansk dancehallmusik till viktoriansk skönlitteratur.

– Min litterära skolning var viktoriansk litteratur. George Elliot, Dickens, Austen. Jag älskar deras böcker. När jag började skriva själv försökte jag först skriva som dem och det gick bara inte.

Den anglofila undervisningen i Jamaicas skolor lärde James att brittisk skönlitteratur var den enda som hade värde.

– En av de mest förgörande sakerna med kolonialismen är att den ställer ett språk över ett annat. Den säger att brittisk engelska är sofistikerad och vacker, men att jamaicansk patois är ”bruten” engelska, som om den vore trasig. Så det tog mig ett bra tag att uppskatta litteraturen från min egen del av världen.

Läs mer: Marlon James får Bookerpriset 

Marlon James lekfulla kast mellan amerikansk spionslang och Kingstons gängjargong har fått många att jämföra hans prosa med moderna romanklassiker ur den karibiska diasporan, från Sam Selvon till Zadie Smith. Men det var snarare reggaemusik som gav honom modet att uttrycka sig med de ord han vuxit upp med. Handlingen i ”En kort krönika om sju mord” kretsar kring ett misslyckat mordförsök på ­reggaeartisten Bob Marley och den djupa kärleken till reggae ligger som ett soundtrack mellan raderna i boken.

– För mig var det till stor del reggae och ­calpyso som visade att det går att berätta komplexa historier med vårt eget språk. Klassiska sångare som Marley och Peter Tosh, men även dancehallmusiken på 1980-talet, som Super Cat och Tiger, säger han.

Marlon James två romaner kan ses som en del i ett större projekt att skönlitterärt bearbeta ­Jamaicas historia, från 1800-talet fram till i dag. I USA pågår en långsam revolution där skön­litteraturen och den akademiska diskursen på universitet sakta men säkert punkterar gamla romantiska myter om landets historia och visar hur blodig den egentligen varit. I Jamaica har det inte skett samma historiska kurskorrigering.

– Men vi har nog inte samma akuta behov av det. USA har ju ägnat århundraden åt att aktivt ljuga om sin egen historia för sitt eget folk. Jag var nyligen i South Carolina för att föreläsa på ett universitet. Det var fullt i salongen men längst fram var det ett par tomma stolar så jag frågade varför och fick höra att ett par vita studenter valt att avstå från föreläsningen, eftersom de ansåg att kritik av slaveriet förolämpade deras förfäder. Väldigt många amerikaner vet helt enkelt inte hur de ska ta itu med det förflutna. De verkar bara ha två sätt att hantera historien. Förneka den eller hylla den.

Som en öppet homosexuell författare från ­Jamaica är han van att hantera frågor om ­landets ökända homofobi. Inte minst reggae- och dance­hallmusiken skapar ofta rubriker för låttexter om våld mot homosexuella. James förstår sådan kritik, men tycker att ilskan riktar sig åt fel håll.

– Det är inte dancehallkulturen som skapat homofobin. Om någon ska pekas ut så är det den kristna kyrkan som reser runt och propagerar för våld mot homosexuella, säger James.

Han plockar fram sin telefon och snokar reda på en färsk artikel om en tv-präst från USA:s kristna höger, som blivit bannlyst från flera europeiska länder för sin hatfulla retorik om ­homosexuella. Nu har prästen åkt till Jamaica för att sprida sitt budskap.

Nyligen var James själv på återbesök i ­Kingston för att föreläsa på en förening för unga homosexuella män.

– Jag hade förberett ett långt anspråksfullt tal om att vi måste slåss för våra rättigheter och allt det där. Men studenterna ställde bara en massa frågor om amerikanska kändisar. ”Har du träffat Beyoncé?” Det gjorde mig faktiskt oerhört lättad, att homofobin i samhället trots allt inte lyckats ta kål på deras rättighet att bara få vara flamsiga.

Marlon James

Född 1970 i Kingston, Jamaica, i en familj där båda föräldrarna arbetade inom polisen.

Han är författare och lärare i litteratur.

Debuterade 2007 med ”John Crow’s devil” som sägs ha ­refuserats 70 gånger.

”En kort krönika om sju mord” är hans tredje roman och belönades 2015 med Man Booker-priset. Det är hans första bok som ges ut på svenska och den ges ut av Albert Bonniers förlag.

Översättaren Niclas Hval om utmaningen att ­försvenska de 22 rösterna: ”När jag hörde att den här Booker-belönade romanen hade alla dessa olika lager av språk kände jag, jäklar, den här måste jag ge mig på. Jag gillar att ta de allra jobbigaste översättningarna – bara för att se om det alls går! Här har jag behållit vissa jamaicanska slagord men hittat svenska motsvarigheter där det behövs. För att få känsla för alla maträtter som nämns tillbringade jag till exempel timmar framför karibiska matlagningsprogram på Youtube!”