Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 11:13 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/ur-poesihyllan-6-anna-hallberg-om-isabella-nilssons-ur-nonsensprinsessans-dagbok/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Ur poesihyllan 6: Anna Hallberg om Isabella Nilssons ”Ur Nonsensprinsessans dagbok”

Författaren och översättaren Isabella Nilsson.
Författaren och översättaren Isabella Nilsson. Foto: Ellerströms förlag

Ur poesihyllan, del 6. DN:s kritiker Anna Hallberg väljer några favoritcitat ur samtidspoesin.

Ur poesihyllan

”Så dumt att bli slängd över bord

vid språkets yttersta gräns!

Här finns inte ens några ord

som förklarar hur ensamt det känns.”

Ur ”Nonsensprinsessans dagbok av Isabella Nilsson, Ellerströms 2018

”When you’re in the shit up to you’re neck, all you can do is sing.” Isabella Nilsson citerar Beckett, i sitt eget förord till ”Nonsensprinsessans dagbok”. Som i sig är en bok full av citatvänliga oneliners: ”Mitt hem är min sorg.” ”Så skimrande var aldrig Hades.” ”Jag ska tåla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag.”

Trots sin lätthet släpar dessa fyndiga språkpiruetter på ett avgrundsdjupt bottenslam. De är litterära heliumballonger (gärna rosa i My Little Pony-form) fästa vid obligatoriska men för de flesta omärkbara tyngder. Författaren förklarar snällt: ”Jag var väldigt sjuk. Jag hade tvångstankar och paranoida van­föreställningar, jag var fobisk, ­deprimerad, sömnlös och min kropp var borttynande i anorexia.” 

Vad kan hjälpa när inget annat gör det? Ett alter ego som heter Nonsensprinsessan kan. Hon som skriver: ”Om lyckan i att kunna byta svettiga, blå sjukhuslakan mot rent och skärt nonsens.”

Ursäkta den långrandiga inledningen. Isabella Nilsson är knappast den första att bemästra ångest med hjälp av poesi. Men det finns ett felslut bland många poesiläsare, som ser humor, fingerfärdighet och språkkänsla som något ytligt. Som inte inser att den stilistiska stadigheten helt bokstavligt kan utgöra den enda stabiliteten i en kaotisk tillvaro. När Nilsson diktar ”Så dumt att bli slängd över bord/vid språkets yttersta gräns!” på perfekt rytm och meter, så är det i ett och samma ögonblick ett uttryck för både förtvivlan och triumf. Den skärningspunkt som brukar kallas det sublima. Men som nonsens­dikten illvilligt sticker hål på. 

Här finns en uttalad prinsess­romantik som stänker glittrande älvstoft över dikterna och trippar med fjärilshåven över raderna.

”Här finns inte ens några ord/som förklarar hur ensamt det känns.” Säger dikten, med ord, och skjuter sig själv i huvudet.

Det är ett slags slapstickpoesi som ligger nära serieskapare som Sara Granér, Nina Hemmingsson och Marie Tillman. Men hos Nilsson finns också den språklyckliga formuleringsglädjen hos Lennart Hellsing eller Lewis Carroll (som hon för övrigt har översatt). Dessutom finns här en uttalad prinsess­romantik som stänker glittrande älvstoft över dikterna och trippar med ­fjärilshåven över raderna.

Det behövs inga skarpa hjärnor för att dra paralleller mellan tvångssyndrom och rimmad vers, mer ­intressant är att se de förutsättningar och möjligheter som formen faktiskt skapar. När ramen finns kan något fyllas i, och det gör det ibland nästan som av sig självt, om trycket är tillräckligt högt. Sofia Rapp ­Johansson, som fick Katapultpriset för sin rimmande och ramsande ­debutbok ”Silverfisken” – en självbiografisk helvetesskildring av ­incest, missbruk och övergrepp – har vittnat om hur versen förlöste hennes skrivande och gjorde det möjligt. Form behöver inte alltid vara tvång, den kan vara frihet också.

Subjektet i dikten är nergjort från början, ”slängd över bord”, utanför språket. Det är deppigt, för en poet, att ens konstnärliga verktyg utgörs av konsensusöverenskommelser. Det är få som förstår vad man dansar. När den unika erfarenheten infaller – finns vare sig ord att formulera eller ta emot den. Då snurrar Nonsensprinsessan sina turer ändå. Och att hon gör det, på eget bevåg, är en magi som förtrollar bort gränsen.

Läs del 5: Anna Hallberg om Gloria Gervitz ”Migrationer 1976–2018” 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.