Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-13 23:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/bistandshandlaggare-kanner-sig-tidspressade/

Jobb & karriär

Biståndshandläggare känner sig tidspressade

Shahanaz Khan, biståndshandläggare på enheten för äldre- och funktionsnedsatta i Älvsjö stadsdelsförvaltning. Foto: Ali Lorestani

Att utreda en människas behov av hjälp är ett känsligt jobb. I landets kommuner riktas strålkastarna mot biståndshandläggarna. Yrkeskåren utreder vem som behöver personlig assistans, hemtjänst eller särskilt boende. Samtidigt präglas deras arbetsförmåga av stress och en hög arbetsbelastning. 

– Det känns som att arbetsbelastningen bara har ökat med åren, säger Shahanaz Khan, biståndshandläggare på enheten för äldre- och funktionsnedsatta i Älvsjö stadsdelsförvaltning.

Fingrarna vilar på det svarta tangentbordet. Under arbetsdagen, på kontoret i södra Stockholm, spenderar Shahanaz Khan många timmar framför datorn. Själv uppskattar hon det som närmare 70 procent av tiden.

Framför allt registrerar hon nya uppgifter i journalföringen. Vissa fall handlar om personer som har ansökt om hemtjänst. Andra vill ha en plats på särskilt boende. När ett ärende avslutas behöver biståndshandläggaren följa upp att personen klarar sig - eller om den behöver mer insatser. Utöver det kommer nya orosanmälningar och rapporter in som behöver hanteras.

Gemensamt för de som söker om hjälp är att biståndshandläggarna har allt mindre tid för att möta dem, varnar Shahanaz Khan.

– Yrket handlar mindre om socialt arbete och mer om administrativa uppgifter. Konsekvensen är att vi måste prioritera bort vissa möten eller uppföljningar, säger hon.

2015 angav sex av tio biståndshandläggare att de har funderat på att byta jobb, enligt en undersökning gjord av Novus, på uppdrag av fackförbundet Akademikerförbundet (SSR). Siffran säger inget om hur många som flyr branschen, men sedan tidigare är det känt att personalomsättningen är hög bland biståndshandläggare.

Samma sak gäller andra socionomyrken, bland annat socialsekreterare. Vid Malmö universitet har forskare undersökt vad som får socialsekreterare att stanna kvar. Svaret är att god kvalitet ökade viljan. Med det menas att arbetet känns viktigt eller tillfredställande. 

Andra studier visar att socionomer tycker att tiden är viktig. Dels för att kunna samråda med kollegor, men även för att fatta välgrundade beslut.

Shahanaz Khan har arbetat i över 20 år som biståndshandläggare. Hon är även fackombud på sin arbetsplats. Precis som många andra kollegor har hon bytt arbetsplats flera gånger. Trots det har en och samma fråga, från personer som söker hjälp, varit lika klassisk på nästan alla platser:

”Vem är min biståndshandläggare”?

På fem arbetsdagar har Shahanaz Khan cirka fem möten inbokade. Totalt har hon 65 ärenden som alla motsvarar en person. Normalt sett sträcker sig mötena sällan längre än upp till en timme. Hon är oroad över att någon ska drabbas. 

– När vi möter brukarna upptäcker vi om något är fel, till exempel psykisk ohälsa. Det är svårare att upptäcka problemen om vi hörs över telefonen eller mejlen. Visst behöver vi de administrativa uppgifterna, men politikerna behöver bidra med resurser i takt med att arbetsbelastningen ökar, säger hon. 

● ● ●

3.410 beslut om vård- och omsorgsboende beslutades i Stockholms stad under förra året. Totalt fick 568 ärenden avslag på sina ansökningar. I många fall bedömer handläggaren att personen saknar rätten till hjälpinsatser. Men så är inte alltid fallet. 

Forskaren Sara Erlandsson, vid Stockholms universitet, har intervjuat 25 anonyma biståndshandläggare i tio kommuner. 

– Vissa är bekymrade och tycker att arbetet går ut på att försöka övertala att personen behöver hjälp. Deras handlingsutrymme är begränsat och det gör vissa frustrerade, säger hon.

Stora delar av äldreomsorgen finansieras av kommunala skatter. Det innebär att biståndshandläggarna behöver hålla sig inom budgeten när de beviljar insatser för äldre. Dessutom sker det slutgiltiga beslutet i samråd med chefen på enheten. 

Under åren har Shahanaz Khan skrivit under avslag som hon själv tycker är fel. 

– Då tänker jag att det inte är jag som privatperson som har fattat beslutet. I stället ser jag på mig själv som en förlängning av organisationen, säger hon.

För att få särskilda insatser från kommunen behöver den sökande uppfylla vissa krav. Normalt sett har handläggaren fattat rätt beslut enligt regelverket. Däremot kan känslorna uttrycka något annat. 

– Flera anhöriga hör av sig och är upprörda. Som privatperson kan jag förstå dem, men samtidigt måste jag följa regelverket, säger Shahanaz Khan.  

Det bästa med jobbet är att kunna hjälpa människor, tycker Shahanaz Khan. Foto: Ali Lorestani

Forskaren Sara Erlandsson känner igen beskrivningen.

– Många har en acceptans för att regelverket ser ut som det gör. I stället ser de sig själva som en representant för organisationen, säger hon.

Å andra sidan kan biståndshandläggare inte dela ut hur mycket insatser som helst, tillägger Sara Erlandsson. 

– Det är en svår fråga eftersom de äldre måste få en likvärdig behandling. Handlingsutrymmet har minskat eftersom riktlinjerna ska styra vem som får hjälp, säger hon. 

● ● ●

Genom åren har olika röster ifrågasatt hur yrket ska utformas i framtiden. Bland annat har stiftelsen Äldrecentrum ställt sig frågan om biståndshandläggare är ett omöjligt uppdrag. 

I Stockholms stad pågår ett utvecklingsarbete för biståndshandläggare och socialsekreterare sedan 2015. Sedan dess har personalomsättningen i staden minskat. Framöver uppmanas stadsdelsförvaltningarna att arbeta med att skapa en rimlig arbetsbelastning. I slutet av 2020 ska arbetet följas upp. 

Samtidigt testas nya modeller för att effektivisera arbetet. 

I Trelleborg har kommunen infört en mjukvarurobot som handlägger ansökningarna. Roboten plockar fram uppgifter från olika datakällor och räknar fram ett belopp för ekonomiskt bistånd. Kritiker menar att det blir alldeles för fyrkantigt vid ärenden som handlar om missbruk eller ohälsa. Samtidigt har modellen bidragit till kortare väntetid. 

– Många kommuner är intresserade att ändra fokuset på försörjningsstöd, säger Agneta Ranerup, professor i informatik vid Göteborgs universitet. 

Hon följer effekterna av robothandläggaren och intervjuar handläggare, tjänstemän och politiker i Trelleborg. En möjlig fördel med modellen är att jobbet blir mer effektivt.

– Det kommunala arbetet kan komma att få en större tyngd i att hjälpa människor. Om roboten ansvarar för den ekonomiska beräkningen får handläggarna mer tid för att stötta människor. Det hela beror på hur arbetsplatsen använder tiden, säger hon, men tillägger att roboten aldrig kommer kunna hantera komplicerade ärenden, såsom hyresskulder. 

Akademikerförbundet tycker att politikerna ska lägga mer resurser på yrkeskåren.

– Om biståndshandläggare ska klara av sitt arbete måste politikerna börja lyssna på dem. I dag styr politikerna hur mycket i kommunbudgeten som får läggas på de äldre, trots att det är biståndshandläggaren som träffar de som behöver hjälp, säger Heike Erkers,  som är förbundsordförande. 

Shahanaz Khan har fått hälsningar från brukare som vill tacka för hjälpen. Foto: Ali Lorestani

Shahanaz Khan låter blicken vila på väggen inne på sitt kontor. Handskrivna brev och vykort med blommor är fastnålade på en anslagstavla. 

– Det är mina brukare som har skickat hälsningar till mig. En del vill tacka för hjälpen, säger hon.