Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

Blodiga bilder på svenska grisar

Grisar med avbitna öron som lever i sin egen avföring, kultingar som klättrar över kadaver. Djurrättsalliansen har oinbjuden besökt 15 svenska grisfarmer. ”Det är inte Emil i Lönneberga som ger oss vår julskinka”, säger Johan Beck-Friis, informationschef på Sveriges veterinärförbund.

Djurrättsorganisationen har olovligen tagit sig in på 15 grisfarmer i södra och mellersta Sverige. Medlemmar har utrustade med en filmkamera dokumenterat under vilka förhållanden som grisarna lever.

– Grisarna lider och har inte möjlighet att bete sig naturligt, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen, till DN.

Organisationen har valt att inte berätta vilka grisfarmer bilderna kommer ifrån.

– Vi vill inte hänga ut någon enskild grisuppfödare. Vi vill peka på att det är så här grisproduktionen ser ut i Sverige, att det ett systemfel, säger Malin Gustafsson.

Djurrättsalliansen anser att bilderna bevisar att grisfarmarna dels bryter djurrättslagstiftningen, dels mot grisbranschens egna föreskrifter.

– Djurrättslagen kräver bland annat att djuren ska skyddas mot onödigt lidande, att förvaringsutrymmena är rena och ger djuren tillräckligt utrymme, liksom att djuren ges möjlighet att bete sig naturligt. Gårdarna vi besökt lever inte upp till de här kraven, säger Malin Gustafsson.

Hon hävdar att grisföretagarna inte ens lever upp till grisbranschens egna föreskrifter.

– Grisarna vadar i sin egen avföring och det förekommer att grisar som avlivats ligger helt öppet, vilket är en smittorisk, säger Malin Gustafsson.

Att grisuppfödningen kan se ut som Djurrättsalliansen dokumenterat beror på ekonomiska intressen, enligt Gustafsson.

– Grisuppfödningen har blivit extremt industrialiserad. Det har blivit accepterat att föda upp grisar under extrema förhållanden, säger hon.

Ingemar Olsson, ordföranden för branschorganisationen Sveriges Grisföretagare, är inte bekymrad över grisarnas förhållanden. Till Sveriges Radio säger han att bilderna kan se obehagliga ut för någon som inte har sett grisproduktion.

Att en del bilder visar grisar som äter på avlidna grisar säger han så här:

– Det är så här att djur är nyfikna på varandra, jag såg någon bild där de är och nafsar eller nosar på ett djur som ligger, det är inte direkt något ovanligt i djurens värld.

Johan Beck-Friis, legitimerad veterinär och informationschef på Sveriges veterinärförbund, har sett bilderna ifråga.

– De visar väldigt smutsiga och dyngfulla grisboxar, säger han till DN.

Han är övertygad om att bilderna inte är representativa för de svenska grisfarmerna. Dessutom påpekar han att de är tagna nattetid då det inte finns någon personal på plats.

– Utgödslingssystemet kan ha gått sönder och då kan det ha blivit översvämning. Jag tror inte att det ser ut så här dygnet runt, säger han.

Han har samma teori när det gäller de döda grisar som syns på bilderna.

– Det händer att grisarna dör knall och fall, men då plockar personalen bort dem.

Att grisar fått sina öron avbitna är däremot inte något man kan bortförklara, enligt Beck-Friis.

– Det tyder på en beteendestörning. Att de tuggar på varandras öron är ett tecken på stress och ett tecken på felaktig djurhållning.

Grisskandalen som avslöjades 2009 vållade stor uppmärksamhet i medierna. Situationen bland grisfarmarna har förbättrats sedan dess, enligt Beck-Friis. Han stöder sig på Jordbruksverkets statistik.

Den visar att det 2009 gjordes 273 kontroller av myndigheten. Dessa visade att grisbönderna fick många anmärkningar på 7 av 59 kontrollpunkter.

Förra året genomfördes 364 kontroller. Den granskningen visade att farmarna fick många anmärkningar på endast en kontrollpunkt. Det om att man inte placerat ut tillräckligt med halm på golven.

2009 dokumenterade Djurrättsalliansen djurens situation på 100 grisfarmer och anmälde 92 av dem för brott mot djurskyddslagen. Trots omfattande material och vittnesmål ledde inga fall till fällande dom.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.