Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-blaskig-grogg-pa-eurons-20-arskalas/

Ekonomi

Carl Johan von Seth: Blaskig grogg på eurons 20-årskalas

01:34. Euron fyller 20 år i år – men blir det 20 år till?

Eurons stora jubileum artar sig till en dyster tillställning. Tillväxten i Tyskland sjunker snabbt. Italiens ekonomi krymper.

Europas politiker behöver göra sig redo för stimulanser.

Rätta artikel

Den europeiska centralbanken ECB firar i år två decennier med den gemensamma valutan. Men feststämningen har hittills inte kommit till Frankfurt.

I stället deppar finansmarknaderna, särskilt efter torsdagens besked. Ordförande Mario Draghi meddelade då att den första höjningen av räntan sedan 2011 – tänkt att genomföras i december – nu skjuts upp med hänsyn till den senaste tidens veka ekonomiska utveckling.

Dessutom ska ECB skicka ett nytt stimulanspaket till bankerna. Det borde kanske ha höjt humöret. Men en känsla av tomhet och besvikelse verkar i stället ha övermannat marknaderna.

Bakgrunden är en europeisk tillväxt som ser ut att avta snabbare än många bedömare har trott. När samarbetsorganisationen OECD tidigare i veckan presenterade sin globala prognosuppdatering trimmades euroområdets siffror ned till en kort stubb.

Tyskland beräknas halvera sin bnp-tillväxt till 0,7 procent. Italiens ekonomi krymper. Eurozonen som helhet väntas växa med ynkliga 1 procent. Att jämföra med USA:s tillväxt, som i år spås bli 2,6 procent.

Europa sticker ut. En förklaring är att ekonomin har blivit alltmer beroende av världshandeln. Det tydligaste exemplet är Tyskland, som drabbas hårt när Kina inte längre har en lika glupande aptit på fordon och industrimaskiner. Men problemet gäller egentligen hela kontinenten. Den inhemska efterfrågan är medioker. Ekonomin hackar så fort omvärldens exportbeställningar blir färre.

Att skjuta upp årets räntehöjning var nödvändigt. Åtstramningen hade varit usel tajmning. Men om ECB tror att inflationen hamnar långt under 2 procent och att tillväxten dyker – vilket är vad banken tror – varför gör den inte mer?

Trots att även ECB skruvade ner sina egna prognoser på torsdagen finns det vissa inom centralbanken som tror att förväntningarna på jubileumsåret är alltför optimistiska.

Alternativen är dessvärre få. Styrräntan är redan superlåg. Juridiska hinder ligger samtidigt i vägen för ytterligare köpoffensiver på obligationsmarknaden, det som brukar kallas kvantitativa lättnader.

Kanske har Europa lite tur. Brexit måste inte bli domedagen. Theresa Mays mardröm kanske får ett lyckligt slut. De ekonomiska spänningar som kretsar kring Italien har hittills hållits i schack, och så kan det nog fortsätta. Det är också mycket möjligt att Donald Trumps muller om ett upptrappat handelskrig klingar ut.

I så fall kan europeisk ekonomi mycket väl repa sig senare i år.

Men med lite mindre tur kan nedgången i stället fördjupas. OECD manar i veckans rapport de europeiska länder som kan att göra sig redo för finanspolitiska stimulanser, alltså att spendera mer och sänka skatterna.

I klartext betyder det att framför allt Tyskland behöver lossa livremmen. Vilket är lättare sagt än gjort i ett land där sparsamhet är en paragraf i grundlagen. Ändå finns vissa tecken på att tyskarna inte längre tror benhårt på sina överskott.

Ett sådant attitydskifte skulle bli avgörande om konjunkturen försämras.

Fedchefen William McChesney Martin, aktiv decennierna efter andra världskriget, gjorde en berömd liknelse av centralbankens uppgift: Jobbet går ut på att gömma undan fruktbålen precis när festen kommit igång.

Men ett av Europas problem sedan finanskrisen har varit att politiker och centralbankschefer blandat en alltför vattnig grogg. Sedan har man hotat med sista beställningen långt innan gästerna börjat släppa loss. ECB har i många år pratat om räntehöjningar, som inte blivit av.

Att 20-årskalaset riskerar att bli hemskt tråkigt beror delvis på det.