Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 00:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-darfor-kan-gretaeffekten-pressa-klimatutslappen/

Ekonomi

Carl Johan von Seth: Därför kan Gretaeffekten pressa klimatutsläppen

Greta Thunberg vid klimatdemonstration vid Mynttorget i Stockholm Foto: Roger Turesson

Skolstrejk – är det plakatpolitik eller effektiv klimattaktik?

Forskningen tyder på att proteströrelser ibland får drastiska effekter på makronivå. 

Rätta artikel

Miljoner ungdomar har anslutit sig till Greta Thunbergs klimatstrejk. I Berlin samlades över 20.000 förra veckan. Spelar det någon roll?

På ett ytligt plan är framgången redan ett faktum. Det mediala genomslaget har varit enormt. Greta Thunberg lär de senaste månaderna ha pratat med fler globala makthavare än Stefan Löfven.

Men det är inte samma sak som att protesterna ger avtryck i klimatpolitiken. Eller att de påverkar beslut bland individer och företag. Och ytterst: att skolstrejkarnas agenda märks på utsläppen.

Vi tar två studier till hjälp, och börjar med en rapport som presenterade av en grupp sociologer på Stanforduniversitetet förra året.

Upplägget var enkelt. Forskarna sammanställde ett tusental miljödemonstrationer i USA åren 1990–2007. De förde in alla protester i en databas och räknade sedan ut effekten på delstaternas koldioxidutsläpp i ett fyraårigt perspektiv.

De fann ett litet men signifikant utslag. Ökad miljöaktivism tycks minska en delstats klimatavtryck. Och det verkar främst handla om förändrade beteenden bland individer och företag, enligt studiens författare. Ett slags klimatångestfaktor. Kanske.

Stanfordstudien har ännu inte publicerats i någon vetenskaplig tidskrift. En reservation är också att rapporten inte helt kommit runt det gamla problemet med hönan och ägget. Kanske är det inte protesterna som gör avtryck i utsläppen utan någon annan, dold dynamik som påverkar båda dessa faktorer.

Man att politiska proteströrelser ibland får drastiska effekter bekräftas av annan forskning. En uppmärksammad studie från 2013, som bland andra nationalekonomen Andreas Madestam ligger bakom, mätte chockvågorna efter den konservativa Teapartyrörelsen i USA.

Här tittade forskarna noga på ett särskilt datum, den 15 april 2009. Det var Teapartyrörelsens stora dag med demonstrationer på över 500 platser i landet.

Andreas Madestam och hans kollegor tog sedan vädret till hjälp som ett slags ställföreträdande laboratorieassistent. Demonstranter gillar nämligen inte regn. Nederbörd minskade antalet deltagare med 60 procent. Och eftersom vissa orter hade regn medan andra hade uppehåll den 15 april uppstod den slumpfaktor som behövdes för att dra slutsatser om orsak och verkan.

Deras resultat: För varje demonstrant som anslöt sig till Teapartytåget den 15 april fick republikanerna mellan 7 och 14 fler röster i det efterföljande kongressvalet. Högervågen fick alltså en rejäl multiplikatoreffekt, och demonstrationerna bidrog till Demokraternas valförlust 2010.

Dessutom pekar studien mot att kongressledamöternas agenda påverkades av protesterna. De blev mer konservativa.

Om exemplet är överförbart till Gretas klimatrörelse går inte att veta. Skolstrejkerna är inte lika politiska som Teapartyrörelsen. Deltagarna är inte röstberättigade (än). Men det är långtifrån otänkbart att Gretaeffekten får en multiplikator som påverkar många tiotals miljoner människor.

Studierna ger åtminstone skäl att ifrågasätta rubriker som den i Kristianstadsbladet den 15 mars: ”Sura tonåringar med plakat räddar inte vårt klimat”. Var inte så säker på det.