Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-26 11:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-eus-ekonomiska-politik-har-fatt-en-medelalderskris/

Ekonomi

Carl Johan von Seth: EU:s ekonomiska politik har fått en medelålderskris

Foto: Mikael Andersson

EU står i färd att riva och bygga om stora delar av den ekonomiska politik som har gällt i decennier. Världen har förändrats. Europa åldras, och försöker rycka upp sig. Kommer det att lyckas?

DN:s ekonomiska kommentator Carl Johan von Seth förklarar utvecklingen.

EU har råkat ut för något som liknar en sen ekonomisk-politisk medelålderskris. Här finns flera misstänkta tecken: En påtaglig ångest över industrins förfall. Oro för att en ny generation ekonomier har sprungit om, rädsla för förnedring, irrelevans. En känsla av att år har gått till spillo. Längtan efter ungdomlig kraft.

Krisen tar sitt uttryck i att Bryssel nu står mitt i ett ivrigt reformarbete som rör några av grundpelarna i Europas ekonomi. Unionen ska bland annat få en ny handelspolitik och en industripolitik, värdigt en modern industriell stormakt. Det heter att EU ska bli mer offensivt, mer självständigt. Konkurrenspolitik och regler för statsstöd ses över.

Vad handlar det om? Tre stora trender ligger bakom identitetskrisen.

Den första är ekonomins ålderstecken. EU är visserligen fortfarande en ekonomisk jätte. Ungefär jämnstor med de båda titanerna USA och Kina, när man tittar i de senaste bnp-tabellerna.

Men EU krymper. Britterna har lämnat boet, och med dem försvinner en del av unionens dynamik. I takt med att Asien och resten av världen rycker framåt minskar samtidigt Europas betydelse. Det har gått fort. Och det kommer att fortsätta.

EU både är och ser sig själv som en samling åldrande ekonomier. USA och Kina överglänser Europa i nya spjutspetspatent, visade en studie från tyska Bertelsmann Stiftung förra året.

En inventering av världens ”enhörningar” – nya företag som värderas till minst 1 miljard dollar – sätter också fingret på problemet. De amerikanska enhörningarna är värda tio gånger mer än EU:s.

Samtidigt saknar Europa etablerade techjättar. Det är sådant som har skapat mindervärdeskomplex i EU:s huvudstäder. Och det leder nu till att EU lägger större vikt vid innovation och nya former av industristöd.

Den andra faktorn är att världen har förändrats. En av de tydligaste trenderna i världsekonomin är skiftet mot geopolitiskt spel. Den tyska ekonomen Christian Bluth konstaterar i en ny bok att ”internationell handel används mer och mer som ett verktyg för att projicera makt snarare än för att skapa välstånd”.

Stora ekonomier använder den globala handeln för att skaffa hållhakar på varandra och pressa och belöna andra. Konkurrensen har blivit skarpare, särskilt mellan Kina och USA. Gamla forum för samarbete – som Världshandelsorganisationen – håller på att bli irrelevanta.

I ett gemensamt ”industripolitiskt manifest” slog de tyska och franska regeringarna förra året fast att EU nu behöver ”samla sina krafter och bli mer enat än någonsin”.

Men den typen av stormaktsspel som pågår mellan USA och Kina har aldrig passat EU. Unionen är pragmatisk till sin konstruktion, och har aldrig haft någon riktig utrikespolitik. EU har varit för splittrat för att kunna iscensätta sammanhängande strategier på den globala scenen.

Så är det fortfarande. Att länder har skiftande viljor har blivit tydligt till exempel i frågan om kinesiska Huaweis roll i utbyggnaden av 5G-näten. Alla gör olika. Viljan är ändå stark att bygga ett gemensamt geopolitiskt försvar.

Den tredje faktorn bakom identitetskrisen handlar om att EU vill något annat, något nytt, med sin ekonomi: Uppnå fossilfrihet.

Klimatfrågan ställer nya krav på den ekonomiska politikens alla delar. Industrin behöver pressas att ställa om, samtidigt som EU vill undvika att det ger konkurrenter på världsmarknaden en fördel.

När EU-kommissionen i veckan presenterade en ny handelspolitisk strategi var klimatet ett av huvudmotiven. Bland annat håller EU på att knyta framtidens frihandelsavtal till Parisavtalet och försöker införa en form av klimattullar.

Läs mer: Stormakterna kan dras in i grön kapplöpning

Klimatet och framtidens gröna industri är också vad EU tänker på när det nu strävar efter ”strategisk autonomi” – vår generations stora mål, enligt EU-rådets ordförande Charles Michel.

Här, liksom på flera andra områden, går EU en balansgång mellan protektionism och öppenhet.

Bakgrunden till Europas medelålderskris är verklig. Många av de nya vanor som EU försöker lägga sig till med är eftersträvansvärda. Men risken är också överdrivna förväntningar leder till desperata excesser och att man kopierar fel politik. EU är inte USA. Inte heller Kina. Lika bra att inse det.

Ämnen i artikeln

USA
Kina
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt