Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 07:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-riksbanken-far-storre-frihet-men-inte-mindre-problem/

Ekonomi

Carl Johan von Seth: Riksbanken får större frihet – men inte mindre problem

Nu är partierna i riksdagen klara med sitt förslag till ett nytt ramverk kring Riksbanken.

Stefan Ingves direktionskollegor blir färre. De ska samtidigt få ett nytt mandat som innebär både friare tyglar och tydligare gränser.

Två stora frågor – framtidens pengar och klimat – lämnas dock utan svar.

191015: Artikeln har tillfogats ett förtydligande

Inflationsmålet blir kvar. Men Riksbanken ska fortsättningsvis ta ett lite större grepp om ekonomin när den sätter styrräntan. Det är det mest iögonfallande beskedet från Riksbankskommittén när den nu – efter en lång utredning och flera förseningar – redovisar sina förslag till ett nytt penningpolitiskt ramverk på DN Debatt. Den gamla riksbankslagen anses förlegad och otydlig.

”Realekonomisk hänsyn”, heter det i riksdagspartiernas gemensamma artikel. På ren svenska: Tillväxten och arbetslösheten ska också spela roll i penningpolitiken.

Hur då? Det är inte lika uppenbart.

Läs mer: ”Riksbanken ska få tydligare ansvar för finansiell stabilitet” 

Men med ett bredare mandat fogar man ändå in Riksbankens uppdrag i ett internationellt mönster.

USA:s Federal Reserve har sedan länge ett så kallat dubbelt mandat – att främja både prisstabilitet och full sysselsättning. Socialdemokraterna har visat intresse för modellen, medan Vänsterpartiet drivit linjen hårt i utredningen. Men så långt gick alltså inte kommittén.

I stället får Riksbankens en uppgift av mer europeiskt snitt. Formuleringarna liknar de som redan styr Europeiska centralbanken, ECB. Även Norges Bank fick förra året ett nytt direktiv med skrivningar om balanserad sysselsättning och produktion. Inflationsmålet förblir dock första prio.

Egentligen är det att befästa praxis. Riksbanken brukar säga att den för en ”flexibel inflationsmålspolitik”. Frågar man Stefan Ingves och hans kolleger säger de att de redan tar hänsyn till mer än bara inflationssiffrorna.

Riksbanken ligger i framkant när det gäller framtidens pengar. Men den är en eftersläntrare vad gäller klimatfrågan.

Kritikerna hävdar att Riksbanken har varit för enkelspårigt inriktad på tvåprocentsmålet de senaste åren. Men den envisheten behöver inte bero på en alltför snäv lagstiftning. Att Riksbanken var rädd för att förlora kontroll och trovärdighet efter några struliga år efter 2012 har spelat en minst lika stor roll.

Ett friare mandat kanske inte förändrar så mycket. Och problemen med att nå inflationsmålet består.

Partierna skriver också att Riksbanken får axla ett större ansvar för den finansiella stabiliteten. Men allt som nämns är saker som Riksbanken redan gör. Mest verkar riksdagen vilja uppmana Riksbanken och Finansinspektionen att samarbeta mer. Rollfördelningen mellan dem har tidigare varit en känslig fråga.

Valutareserven – ett slags kriskassa med dollar, euro och andra valutor – har också varit ett kontroversiellt område. Riksdagen föreslår att det införs en begränsning i hur mycket pengar Riksbanken får låna till reserven: max 5 procent av Sveriges bnp. Det motsvarar ungefär dagens nivå, och slår i praktiken fast att nivån är bra.

Att det skulle bli färre ledamöter i direktionen – det organ som röstar om styrräntan – var även det väntat.

Vad partierna inte har fattat beslut om är samtidigt minst lika viktigt. Och det är två stora frågor lämnas utan svar.

Den ena gäller framtidens pengar. Kontanterna försvinner. De digitala överföringarna dominerar snart helt – och i och med det går vi mot en utveckling där staten inte längre har något inflytande över betalningarna i svensk ekonomi. Det är unikt, både historiskt och internationellt.

Riksbanken påminde så sent som förra veckan att det brådskar med politiska beslut och en ny lagstiftning bland annat kring förslaget om en så kallad e-krona. Nu skriver partierna i Riksbankskommittén att ”beslut (...) ska fattas av riksdagen”. Men det är inte mycket till besked.

Den andra stora frågan gäller klimatförändringarna och gröna finanser.

Partierna ger nu Riksbanken i uppdrag att ringa in ”hot mot en hållbar utveckling som påverkar förutsättningarna för Riksbankens att nå sina mål”. I klartext: Ta reda på om klimathotet påverkar den ekonomiska stabiliteten.

Men den uppgiften borde vara alldeles självklar. Riksbanken har dessutom redan skrivit under ett slags kravlista i det internationella centralbanksnätverket NFGS där den första punkten är just att alla deltagare måste få ett ordentligt grepp om klimatriskerna.

Många fler – och mycket svårare – frågor har dock väckts i den debatten. Ska centralbanker mer aktivt införliva hållbarhet och klimatmål i sin portfölj?

Är ”grön QE”, alltså penningpolitiska stimulanser riktade mot gröna investeringar, något att ha? ECB överväger saken.

Riksbanken ligger i framkant när det gäller framtidens pengar. Men den är en eftersläntrare vad gäller klimatfrågan. För det har den fått kritik. ECB och Bank of England har kommit längre i sitt tankearbete. Riksdagen kunde tagit tillfället och manat på, men verkar ha passat på den frågan.

Förtydligande: Artikeln har förtydligats med avseende på Socialdemokraternas och Vänsterpartiets respektive linje i frågan om Riksbankens övergripande mål.