Handelskrig är bra och lätta att vinna. Detta – ett av många bevingade ord som USA:s president Donald Trump sluppit ur sig på Twitter – kan i veckan sättas på prov.

Vita huset har hållit uppe skenet under våren. USA:s finansminister Steve Mnuchin har uttalat sig muntert om framstegen i förhandlingarna med motparten i Peking. Så sent som för en vecka sedan talade han om ”de sista varven” i överläggningarna. Snart i mål.

Inför veckans planerade förhandlingsrunda i Washington har ryktet gått om ett avtalsutkast. Det skulle vara klart redan på fredag. Sådant har hållit världens börser på gott humör i flera månader.

Men efter Donald Trumps utfall på söndagen verkar saken inte längre vara biff. Presidenten hotade att mer än fördubbla de särskilda tullar mot Kina som han införde förra året. Därtill vill han ”inom kort” utöka offensiven ytterligare, om inte Peking slutar förhala förhandlingarna.

https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1125069836088950784?s=20

Utspelet utlöste ras på marknaderna i både Asien och Europa. Pessimismen fördjupades av uppgifter om att kinesiska ministrar nu överväger att ställa in sin resa till Washington i veckan.

Det går att föreställa sig olika motiv bakom Trumps angrepp. En tolkning är att presidenten helt enkelt höjer insatserna och pressar Peking inför slutspurten. I handelsförhandlingar är det inte alls ovanligt att man sparar de svåraste stridsfrågorna till sist.

Problemet med denna utpressningstaktik är att Kina inte lider någon akut brist på tid och tålamod. Landets tillväxt har repat sig under årets första kvartal. Det råder inget nödläge, vare sig ekonomiskt eller politiskt. Donald Trump, däremot, har inte långt kvar till sin återvalskampanj. Kanske sitter han inte länge till. Till skillnad från hans motpart, Xi Jinping, som i praktiken är president på livstid.

En annan möjlig förklaring till söndagens utspel är att oenigheten mellan världens två största ekonomier är så djup att förhandlingarna snarast är på väg att falla ihop. Läckor från överläggningarna vittnar om att förhandlarna nyligen stött på flera problem. Visserligen sägs kommunistpartiet vara redo att gå USA till mötes vad gäller vissa krav. Det handlar om sådant som exportsubventioner och den plundring av utländska företags teknik som satts i system. Vad Kina däremot inte lär vara villigt att göra är att genomdriva reformer i Nationella folkkongressen – i teorin statsapparatens högsta beslutande organ.

Men om förhandlingarna står inför en kollaps måste också Trump fullfölja sitt hot och trappa upp handelskriget. Konflikten skulle nå full styrka. Kina skulle införa drastiska motåtgärder och sikta rakt mot presidentens kärnväljare. Börserna lär då rasa. Vill han det?

En tredje tolkning är att förhandlingarna löper på precis som ministrarna har förväntat sig, men att Donald Trump själv trots allt tilltalas av tanken på fortsatt eller rentav stegrad konflikt. Det är ingen hemlighet att han gillar handelskriget. Trump skriver på Twitter att tullarna som han införde förra året har bidragit till USA:s ”storslagna ekonomiska resultat”.

Den slutsatsen motsägs av precis alla analyser som gjorts. En studie tyder på att USA förlorar 1,4 miljarder dollar i inkomster varje månad på handelskriget. Men om presidenten verkligen har övertygat sig själv om att tullarna gör gott – varför skulle han då ta bort dem utan vidare?

Den ekonomiska stormaktsstriden mellan USA och Kina handlar inte bara om Donald Trump. Han ärvde verkliga problem, som bubblat i många år. Demokraterna i USA är kluvna inför konflikten. Bryssel och Tokyo har också en oplockad gås med Peking.

Men att framkalla en kris i världshandeln var presidentens val. Den globala ekonomins försvagning under det senaste året beror mycket på hans destruktiva taktik. En upptrappning skulle bli katastrofalt dyr och kosta många människor jobbet, även i Europa och inte minst i exportberoende Sverige. Ger denna strategi några resultat? Frågan är kanske snarare om Trump vill att konflikten ska lösas.

Läs mer: Världens börser backar efter Trumps tullhot