Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 21:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-varldsbanken-kan-bli-nytt-slagfalt-i-usas-och-kinas-kalla-krig/

Ekonomi

Carl Johan von Seth: Världsbanken kan bli nytt slagfält i USA:s och Kinas kalla krig

Världsbankens ordförande Jim Yong Kim avgick oväntat på måndagen.

Nu inleds en hård kamp om vem som ska efterträda honom. USA försöker stoppa Kinas inflytande. Kina strider samtidigt för sin status som ekonomisk stormakt.

Carl Johan von Seth
Rätta artikel

Varje år beviljar Världsbanken lån och bistånd för tusentals miljarder till världens låg- och medelinkomstländer.

Men banken, som bildades strax före krigsslutet 1945, är också något mer än summan av dessa belopp. Inflytandet sträcker sig bortom utbetalningarna. I decennier har banken drivit på reformer inom sjukvård, utbildning, jordbruk och ekonomisk politik. 

Dessutom är banken en viktig symbol för den multilaterala världsordning som president Trump har utmanat.

Hittills har USA haft ett informellt monopol på ordförandeposten i Världsbanken (i upplägget ingår att Europa prenumererar på toppjobbet i systerorganet IMF).

Men kanske inte länge till. Ordningen kan vältas nu när Jim Yong Kim, som nominerades till posten av Barack Obama för sex år sedan, oväntat har sagt upp sig.

För det första har vi utvecklingsländernas gamla missnöje med USA:s ensamrätt på ordförandeposten. När amerikanen Jim Yong Kim fördes fram som kandidat utmanades han av Nigerias finansminister Ngozi Okonjo-Iweala, som misslyckades med att spräcka det nästan 70 år långa amerikanska ordförandeskapet.

Den striden lär väckas till liv igen. Och om Trump till exempel föreslår någon eldfängd klimatförnekare – Världsbanken utlovade nyligen 200 miljarder dollar i klimatfinansiering inom kommande år – blir det förstås lättare för andra att föra fram ett framgångsrikt alternativ.

För det andra bubblar konflikten mellan Washington och Peking även kring Världsbanken och de globala biståndsstrukturerna.

Amerikanerna har flera klagomål. Ett är att Kina fortfarande beviljas lån, trots att landet egentligen inte har några problem med finansiering.

Ett större bryderi gäller Kinas tentakler i resten av världen. ”Kinesisk kolonialism”, hette det när republikanen Andy Barr nyligen beskrev problemen kring landets investeringar i Afrika. Donald Trumps säkerhetsrådgivare John Bolton har talat om ett slags gisslantagande av fattiga länder.

Oron delas av andra: Kinas ”nya sidenväg” binder till sig länder och befäster sin globala närvaro genom stora lån och infrastrukturprojekt. Världsbanken har fått kritik för att uppmuntra Pekings maktprojekt.

Här är det alltså upplagt för en dragkamp. Och det handlar nu, precis som tidigare, om mer än bara pengarna i Världsbankens kassa.