På några få timmar under måndagen tappade börsen i Buenos Aires nästan halva sitt dollarjusterade värde. Det blev det näst värsta enskilda raset på 70 år, enligt en sammanställning av Bloomberg. I hela världen är det bara Sri Lanka som har varit med om något mer dramatiskt.

Bakgrunden är speciell. Argentina lever med arvet efter krisåren 1998–2002. Ekonomin och valutan har länge varit skör. Statsskulden är ett infekterat problem. Inflationen har åkt bergochdalbana.

Helgens utlösande faktor var politisk. President Mauricio Macri gjorde en oväntad brakförlust i söndagens primärval, ett slags kvalrunda inför det riktiga presidentvalet som hålls i oktober.

Macri tillträdde 2015, efter en skakig period i argentinsk ekonomi, och har sedan dess kommit på god fot med landets utländska kreditgivare. Internationella valutafonden har hittills lånat ut uppemot 50 miljarder dollar. Macri personifierar – om inte för väljarna så för stora delar av omvärlden och de internationella finansmarknaderna – normalitet och en förhoppning om ekonomisk stadga i Argentina.

Utmanaren Alberto Fernández, visserligen politisk veteran, symboliserar i sin tur det okända. Hans ekonomiska program är vagt. Retoriken ses som populistisk och protektionistisk. Finansmarknaderna fick frossa av tanken på Fernández som nästa president.

Det argentinska dramat är långtifrån avgörande på global nivå. Däremot är det en spegling av de neuroser och konflikter som präglar hela världsekonomin just nu.

I ena stunden dominerar känslan att allt kan fortsätta ungefär som vanligt. Tidigare i somras hoppades många att president Trump och hans kinesiska motpart var på väg att sluta fred. Att det snart skulle ske en avspänning i tullkriget mellan världens två största ekonomier.

Nu, efter nya utspel från USA:s president, känns freden avlägsen. Det ligger närmare till hands att föreställa sig att konflikten utmynnar i en ny, splittrad världsordning inom den internationella handeln. Allt fler länderna i såväl Asien som Europa känner turbulensen.

Världsekonomin lär fortsätta att kastats mellan hopp och förtvivlan av fler sådana politiska faktorer. Med Boris Johnson som brittisk premiärminister fortsätter nedräkningen till en extremt osäker Brexit. Italiens regering hotar samtidigt att göra ekonomiskt myteri. Inte konstigt att börserna är på känsligt humör.