Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 12:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/coronakrisen-och-valutaras-slar-mot-krigsdrabbade-lander/

Ekonomi

Coronakrisen och valutaras slår mot krigsdrabbade länder

En demonstrant attackerar en bankbyggnad i Tripoli i Libanon.
En demonstrant attackerar en bankbyggnad i Tripoli i Libanon. Foto: Ibrahim Chalhoub/AFP

En sammansatt kris slår hårt mot de krigsdrabbade länderna, Syrien och Libanon. Ländernas valutor har nyligen förlorat två tredjedelar av sina värden. Sedan blev coronakrisen strået som bröt kamelens rygg.

– Libanon upplever sin allvarligaste ekonomiska kris hittills, säger Walid Abousleiman, libanesisk ekonom och finansexpert, till DN.

Solnedgång är snart i antågande i Homs, i västra Syrien. Då är det dags för företagaren Hussein Alkourdi att bryta fastan av den tionde dagen i ramadan, muslimernas fastemånad. Han väntar, men den riktiga längtan är till att produktionen i hans jeansfabrik återupptas.

Fabriken är stängd sedan det nya coronaviruset bröt ut, för två månader sedan. Den var den enda inkomstkällan för, förutom Alkourdi, 30 medarbetare. 

– Arbetarna och deras familjer ska leva på det som de dagligen tjänar. Om man inte jobbar äter barnen inte, säger Alkourdi till DN via ett telefonsamtal.

Fabrikens medarbetare i Syrien tjänar två till tre kronor per timme. De anses ändå ha tur eftersom de ofta kan få arbeta flera dagar i rad. 

Parallellt med brist på jobbmöjligheter och låga löner har priserna skjutit i höjden varje månad. Och under ramadan går alltid priserna upp ännu mer.

För åtta timmars jobbs lön går det att köpa ett kilo äpple och ett kilo tomater. Även brödpriset som fortfarande är subventionerat av staten har nästan sjufaldigats (cirka 100 SYP per kilo).

Utgångs- och arbetsförbud som har införts i Assad-kontrollerade områden har hindrat medarbetarna att nå arbetsplatser med en rimlig transportkostnad och utan att riskera böter och fängelse. Utöver detta har det förlamat affärsverksamheter och därmed industri. Ingen kunde gå ut och köpa någonting annat än mat och medicin under de senaste två månaderna.

Bild 1 av 2 Hussein Alkourdis fabrik var den enda inkomstkällan för honom och 30 medarbetare. Den är stängd sedan det nya coronaviruset utbröt.
Bild 2 av 2 Hussein Alkourdi var tvungen att själv stoppa produktionen när hans försäljningsvärde inte täckte hälften av råvarors pris.
Foto: Privat

Corona är inte den värsta krisen som Alkourdi och hans medarbetare har kämpat mot. Homs var centralort i det syriska upproret under de första fyra krigsåren, fram till 2015. Även efter detta har produktionen inte alltid gått för högvarv på grund av el- och råvarubrist. 

För fyra månader sedan, även före coronavirusets utbrott, var Alkourdi tvungen att stoppa produktionen. Pengarna för jeans som han hade sålt blev värdelösa över en natt, och hans försäljningsvärde täckte inte hälften av råvarors pris.

– Ingen stöder oss under på varandra följande kriser. Vi ska växla dollar med marknadens pris, betala elavgift, skatt och hyran på kontor och ibland medarbetarnas lön även om produktionen har stannat, säger Alkourdi.

I början av 2011, innan den syriska revolutionen bröt ut, växlades en amerikansk dollar till bara 46 syriska pund. I början av 2019 gick valutakursen upp till 500 syriska pund för 1 dollar. Sedan början av 2020 ligger kursen på 1.200–1.300 syriska pund.

I grannlandet Libanon verkar den ekonomiska situationen inte bättre. 

Libanons statsskuld är redan en av de högsta i världen (cirka 92 miljarder dollar – 180 procent av bruttonationalprodukten). Den 7 mars meddelade regeringen att landet inte skulle kunna fortsätta betala av på sin utlandsskuld. Vilket hårt skakade förtroendet för den libanesiska penningpolitiken och fick den första dominobrickan att falla och ledde till en alarmerande kris.

– Libanon upplever sin allvarligaste ekonomiska kris hittills, säger Walid Abousleiman, en libanesisk ekonom och finansexpert med 25 år erfarenhet, i ett samtal med DN.

Poliser övervakar en bank i Beirut i samband med demonstrationer.
Poliser övervakar en bank i Beirut i samband med demonstrationer. Foto: Patric Baz/AFP

På några veckor har den nationella valutan förlorat två tredjedelar av sitt värde. En en dollar ger nu 4.300 libanesiska pund. Riksbankens officiella kurs är 1.500. Varupriserna har samtidigt gått upp och flera har förlorat sina jobb. 

Walid Abousleiman berättar att bankinsättningar nästan upphört. Enligt honom känner kunderna en djup misstro som har ökat efter att riksbanken beslutade den 21 april att insättningarna skulle betalas tillbaka i libanesiskt pund och inte i dollar. 

Breda protester har brutit ut och arga demonstranter attackerade bankkontor. En man dödades i Tripoli, nordvästra Libanon, under sammandrabbningar med armén.

”Libanon upplever sin allvarligaste ekonomiska kris hittills”, säger Walid Abousleiman, en libanesisk ekonom och finansexpert, till DN.
”Libanon upplever sin allvarligaste ekonomiska kris hittills”, säger Walid Abousleiman, en libanesisk ekonom och finansexpert, till DN. Foto: Privat

Ahmad Zaarour, en 30-årig företagare i Arsal, i östra Libanon, är en av de som har drabbats av den libanesiska penningkrisen.

– Jag skulle hellre lämna mina pengar i banken och glömma dem än att jag får bara 30 eller 20 procent av dem, säger han till DN. 

Han säger att man inte heller kan skriva under checkar vilket hindrade affärs- och industriverksamheten.

Zaarour äger en fabrik med flera sågverk för skärning av marmor och byggsten. Som många andra har hans verksamhet, som 14 anställdas familjer försörjs av, stannat under flera perioder de senaste månaderna på grund av flera åtföljande kriser.

Den tidigare spända situationen nära gränsen till krigets Syrien, där hans fabrik ligger, och den nuvarande penningkrisen har helt stoppat hans produktion.

Libanesiska medarbetare har ofta inga besparingar. Zaarour brukade betala en medarbetare 25.000 libanesiska pund för en arbetsdag, en vanlig lön i sådant arbete. Summan brukade motsvara drygt 160 kronor. Nu, efter den inträffade valutaförsämringen, motsvarar det knappt 55 kronor. 

– Den räcker inte till att köpa ett kilo nötkött, berättar Zaarour och fortsätter:

– Priserna har gått upp fyra gånger så mycket som innan årsskiftet. Jag känner hundratals familjer i Arsal som inte har hemma alla ingredienser till en enda middag.

Ahmad Zaarour, 30-årig företagare i Libanon.
Ahmad Zaarour, 30-årig företagare i Libanon. Foto: Privat

Allt har infallit samtidigt med utbrottet av coronaviruset. Den 8 april 2020 varnade Human Rights Watch för svält i Libanon på grund av coronakrisen. Nu är risken ännu större att landet inte har råd att köpa de tre vitala råvarorna; vete, medicin och bränsle, på grund av bristen på hårdvalutor. 

– Valutareserven verkar minska i en anmärkningsvärd takt. Jag befarar att landet kan klara sig mer än sex månader om inte Internationella valutafonden beviljat ett lån för att säkra det sociala säkerhetsnätet, säger Walid Abousleiman.

Politiker och de olika folkgruppernas ledare i Libanon har alltid varit kopplade till visa aktörer i regionen och världen; bland annat Iran, Saudiarabien, Frankrike och USA. Tidigare blandade de sig alltid i när Libanon mötte en kris. Nu verkar det lilla landet lämnas ensamt medan länderna som kan hjälpa till är upptagna att kämpa mot coronaviruset.

 

Läs mer:

Syriens rikaste man på kollisionskurs med al-Assad

Syrien isolerar en stad sedan en smittad kvinna avlidit