Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Dåliga strukturer bromsar Afrikas kamp mot fattigdom

Svält har drabbat bland annat Somalia och Sydsudan.
Svält har drabbat bland annat Somalia och Sydsudan. Foto: Farah Abdi Warsameh AP

Fattigdomen borde minska snabbare än den gör i Afrika med tanke på ekonomiskt uppsving och förbättringar i hälsa och utbildning. Kontinenten tyngs av ojämlikhet och andra allvarliga strukturfel, menar FN och Afrikanska unionen i en färsk rapport.

Efter två decennier av domedagsberättelser om Afrika svängde pendeln för ett tiotal år sedan, och i stället spreds bilden av ett Afrika på väg att lyfta.

Som alltid är verkligheten mer komplicerad än så.

Afrika har utvecklats, och fattigdomen har minskat, men förbättringarna borde kunna gå snabbare än de gör. Det är slutsatsen i en ny lägesrapport som tagits fram av bland andra FN:s utvecklingsprogram och Afrikanska unionen knappt två år efter det att de nya så kallade globala målen trädde i kraft.

Den extrema fattigdomen, som globalt har fallit dramatiskt, har bara minskat med 25 procent i Afrika söder om Sahara sedan 1990, trots en hälsosam ekonomisk tillväxt det senaste decenniet.

Det är en palett av problem som måste lösas eller åtminstone minimeras för att hundratals miljoner afrikaner ska kunna lyftas ur fattigdom.

Många länder har låsts i monokulturer där de blivit beroende av ett enda mineral, som olja, eller en enda gröda, som kaffe eller kakao. Dessa länder är extremt sårbara för fallande världsmarknadspriser.

Industrin är i regel underutvecklad och förädlar inte sina varor tillräckligt högt. Bara en halv procent av BNP satsas på forskning och utveckling – hälften så mycket som genomsnittet i utvecklingsländerna.

Vägar, järnvägar, hamnar och kraftnät har börjat uppgraderas men håller ännu inte måttet, vilket innebär grus i det ekonomiska maskineriet. Dessutom råder skriande brist på sparkapital för investeringar.

Afrikas städer sväller förvisso i snabb takt – Lagos har i dag över 20 miljoner invånare, Kinshasa tolv, Luanda sju och Dar-es-Salaam, Accra och Abidjan runt fem – men det är en urbanisering utan jobbtillväxt.

Landsbygden avfolkas utan att städerna kan erbjuda tillräckligt med industriarbeten.

I stället har en stor informell sektor vuxit fram med mycket småskalig handel. Enligt lägesrapporten kan 60 procent av jobben betecknas som sårbara. Att bara 19 procent av befolkningen i Afrika söder om Sahara är täckt av någon form av socialt skyddsnät och blott en procent har arbetslöshetsförsäkring gör inte sårbarheten mindre.

Att ha ett jobb är fortfarande ingen garanti för att ta sig ur fattigdom för många afrikaner.

Flykten från landsbygden beror i sin tur på att jordbruket behandlats styvmoderligt. Trots några av världens bästa åkermarker har Afrika underlåtit att investera i den gröna näringen. Bara fem procent av den odlade arealen är exempelvis bevattnad, mot 21 procent i snitt i världen och 41 procent i Asien. Modernare metoder, mer konstgödning och landreformer skulle kunna öka skördarna dramatiskt.

Kontinentens matproduktion har inte klarat att hålla jämna steg med befolkningsökningen. Andelen afrikaner som lever med osäker matförsörjning har faktiskt ökat något de senaste två åren, från 25 till 26 procent.

Till detta kommer en kvävande ekonomisk ojämlikhet. Sydafrika har de största ekonomiska klyftorna i världen. Namibia, Botswana och Centralafrikanska republiken kommer inte långt efter.

Inte minst finns ett stort resursgap mellan könen. Bland de fattigaste afrikanerna är de flesta unga eller kvinnor.

Ofta är det kvinnorna som sliter på de små åkertäpporna, men i många länder är det knappt möjligt för kvinnor att äga den mark de brukar.

Det betyder inte att inget har gjorts för att förbättra kvinnors och flickors situation. I utbildningsvärlden är det på lägre nivåer nu lika många pojkar som flickor som får gå i skola, och på högre nivåer börjar flickor och unga kvinnor komma i kapp. På gymnasienivå är könsglappet nere på tio procent.

På hälsoområdet fortsätter barnadödligheten att sjunka, och allt färre mödrar dör i barnsäng, även om den senare förbättringen går långsammare än förväntat. I de politiska församlingarna ökar andelen kvinnliga representanter, om än från mycket låga nivåer.

Men på arbetsmarknaden finns ett glastak för kvinnorna som tycks svårare att krossa i Afrika söder om Sahara än det har varit i exempelvis Asien.

Förklaringen är framför allt trögförändrade konservativa könsnormer. De viker bara långsamt. Andelen kvinnor mellan 20 och 24 år som gift sig före 18 års ålder är fortfarande så hög som 37 procent. Sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor är av en omfattning som hämmar inte bara kvinnornas möjligheter utan hela samhällets utveckling.

Den klaraste ljuspunkten finns på teknikens område, enligt rapporten. Den explosiva spridningen av tillgången till mobiltelefonnäten har inte bara ökat kunskapen om omvärlden utan jämnat ut spelplanen för alla aktörer i ekonomin.

Den har öppnat kanaler för entreprenörer och skulle kunna bli en katalysator för fler innovationer och ge en tillväxt som inkluderar också unga och kvinnor.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.