Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

Bostadsmarknaden består av särintressen

Foto: Henrik Isaksson/IBL

När DN publicerade en intervju jag gjorde med Lennart Weiss, kommersiell direktör på byggbolaget Veidekke, fick jag en del reaktioner av typen: han är ju ett särintresse!

Det är klart att han och Veidekke är ett särintresse. Men de är inte ensamma om det när det gäller bostadsmarknad - eller bostadspolitik.

Det enskilt största problemet på bostadsmarknaden är att där finns enbart särintressen. Oerhört starka intressen dessutom. Som blockerar för varandra och för allmänintresset.

Byggbolagen har byggt mycket de senaste åren - antalet färdigbyggda bostäder låg i fjol på en nivå som inte funnits i Sverige på minst ett kvarts sekel.

Men för vem har dessa bostäder byggts? Jo för människor med hyggligt höga löner och/eller som redan har en bostad och därmed ett kapital. För de nya bostäderna är dyra. Det gäller även hyresrätter - eller vad sägs om en hyra på 16.000 i månaden för en trerummare?

Sedan har vi kommunerna, som sitter på planmonopolet - det vill säga de kan uppmuntra eller stoppa byggande. De sitter också i många fall på attraktiv mark för byggande. Kommunernas intressen styrs av vad deras invånare, väljarna, tycker. Och om de inte vill att det byggs stora områden med flerfamiljshus i natursköna områden så blir det nog inte så mycket byggt heller.

Läs mer: Tuffa krav på låntagare stoppar bygge

Så har vi lobbyorganisationerna för de som redan bor: Hyresgästföreningen för hyresgästerna och Villaägarna för de som bor i villa.

Hyresgästföreningen går inte med på att tillåta mer av marknadshyror, trots att det sannolikt skulle öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Villaägarna är emot en statlig fastighetsskatt - de lobbade ju stenhårt för dess avskaffande, vilket skedde också. Men en fastighetsskatt skulle kunna bidra till ökad rörlighet.

Den svenska bostadsmarknaden har länge präglats av ett insider-outsider-problem. De som sitter i sina bostäder, insiders, månar om sina intressen, vare sig det handlar om låga hyror eller generösa skatteregler. 

De som inte har ordnat ett boende, outsiders, hänvisas till andra- och tredjehandsboende. Eller bo kvar hemma hos mamma och pappa som varannan ung vuxen (21-24 år) i Stockholm tvingas göra.

Läs mer: Liberalerna vill skrota skärpta amorteringskravet

Allmänintresset försvinner bland alla dessa grupper som bevakar sina privilegier. Och vad är då allmänintresset? Det är att människor ska kunna få tag på en rimlig bostad till en rimlig kostnad och på rimlig tid. Det är det som gör att de snabbt kan flytta dit de får erbjudanden om jobb.

Men det kräver både ett snabbare och enklare byggande och ändrade skatter och andra regler så att rörligheten på bostadsmarknaden ökar.

Det går inte att begära av privatägda företag och intresseorganisationer att ta ansvar för allmänintresset. Det är i stället en uppgift för politikerna i regering, riksdag och kommunfullmäktige. 

Men politikerna gör inte det. För två år sedan slutade bostadssamtalen i fiasko när allianspartierna hoppade av. De politiska blocken är ju förkämpar för de olika intressena. Villaägarna fick med sig Kristdemokraterna i sin kampanj mot fastighetsskatten i valrörelsen 2006. Det blev den viktigaste valfrågan för partiet det året.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet går inte med på en friare hyressättning och Moderaterna har svårt att tänka sig slopade ränteavdrag och återinförd fastighetsskatt.

Och så håller de på. De olika intressena blockerar för varandra – och för allmänintresset.

Läs mer: Rekordnivå i fjol – men nu minskar bostadsbyggandet 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.