Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-20 01:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/dan-lucas-postnord-borde-aldrig-ha-bildats/

Ekonomi

Dan Lucas: Postnord borde aldrig ha bildats

Foto: Magnus Hallgren

Postnord är bolaget som aldrig borde ha skapats. 

Att dela upp bolaget i en dansk och en svensk del kommer inte att lösa krisen, men det är svårt att se att hur en lösning kan bli av utan att dela bolaget.

I Danmark utreder folketingets trafikutskott en delning av Postnord i en dansk och en svensk del, vilket DN har berättat.

Och i Sverige har förre finansministern Allan Larsson kommit med ett radikalt förslag: låt Postnord gå i konkurs och låt den svenska staten köpa tillbaka den svenska delen från konkursboet.

Hur kunde det gå så här, bara ett drygt decennium efter sammanslagningen av svenska Posten AB med danska Post Danmark?

Det första att konstatera är att det är sällan en bra idé att slå samman två bolag med likartade lönsamhetsproblem. Och det hade de båda statliga postbolagen, svenska Posten AB och danska Post Danmark.

Båda bolagens ordföranden, Post Danmarks Fritz Schur och Postens Marianne Nivert, kunde 2009 se hur den tidigare lönsamma brevbäringen inte längre var lika lönsam. Brevmängden minskade när allt mer av kommunikation mellan människor, företag och myndigheter skedde digitalt. 

Värst var det i Danmark där mängden brev rasade samtidigt som över 3.000 anställda hade rätt till tre årslöner vid uppsägning - utan arbetsplikt. De här faktorerna skulle bli ett sänke för det sammanslagna bolaget.

Redan för tre år sedan kunde DN visa att själva sammanslagningen utvecklades till en landskamp mellan Danmark och Sverige, en kamp som danskarna vann. Trots att Post Danmark var hälften så stort som Posten, fick danskarna halva makten. Det betydde att styrelsen måste vara enig i alla stora beslut.

Idén att slå samman bolagen kom från Frits Schur. Han blev också det nya bolagets ordförande och visade snart att han skyddade danska intressen snarare än det gemensamma bolaget. 

Sedan 2012 har den danska delen, Postnord Danmark, dragits med förluster. Dessa kunde dock balanseras av att Postnord Sverige gick med vinst, om än relativt blygsam med tanke på hur stor omsättningen var.

Men 2016 kom dråpslaget. Postnord Sverige gjorde en rörelsevinst på 824 miljoner kronor. Postnord Danmark gjorde en rörelseförlust på 1,9 miljarder kronor!

Och därmed började returmatchen i landskampen. Postnord behövde ett rejält kapitaltillskott - minst tre miljarder kronor, hävdade ledningen.

Dåvarande näringsminister Mikael Damberg menade att krisen var ett ”danskt problem”. Det var danska politiker som drev igenom att alla danska hushåll ska ha en digital brevlåda så att all kommunikation mellan den offentliga sektorn och medborgarna sker digitalt. Med andra ord, danska politiska beslut underminerade lönsamheten för bolaget.

Till det kom också att det var ett danskt beslut att ge de ”särliga villkoren” till de 3.000 brevbärare som hade blivit överflödiga. Att säga upp dessa skulle kosta miljardbelopp.

Den här landskampen ”vann” Sverige, när ägarna till sist gick med på att betala Postnord 2,2 miljarder i tillskott. Av dessa kom 400 miljoner från de svenska skattebetalarna och 1,8 miljarder från de danska.

Nu är det åter kris i Postnord och en konkurs går inte att utesluta. Därför är det nog klokt om ägarna bestämmer sig för att dela på Postnord.

En skilsmässa kommer inte att bli lätt. Det kommer att bli bråk om fördelningen av tillgångarna och hur dessa ska värderas. Dessutom kvarstår det grundläggande problemet, den dåliga lönsamheten och den haltande kvaliteten när det gäller paketdistributionen.

Men det finns också fördelar med att gå skilda vägar. Ytterst är det nationella politiska beslut som krävs för att ge svar på en rad svåra frågor och då krävs en tydlig ägare.

Hur mycket ska skattebetalarna gå in med för att säkra postutdelning i hela landet?

Ska ett statligt postbolag konkurrera med privata om att vara ett avgörande mellanled i e-handeln?

Om en stat, som den danska, genomdriver att all kommunikation mellan det offentliga och medborgarna ska ske digitalt - vem ska då ta ansvar för de fysiska breven?

Det här är frågor som Postnords ägare ska besvara, men om de har olika svar kan inte bolaget förväntas leva upp till dem. 

Därför är en delning av Postnord förmodligen det minst dåliga alternativet. Då får de enskilda nationella bolagen en chans att kunna följa vad deras respektive ägare, staterna, på politisk väg bestämmer.