Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/dan-lucas-small-efter-small-for-varldsekonomin/

Ekonomi

Dan Lucas: Smäll efter smäll för världsekonomin

Foto: Magnus Hallgren

Ett nytt virus som hämmar både produktion och handel, på det fallande aktiekurser och så ett oljepriskrig.

Den globala ekonomin får smäll efter smäll just nu och en del analytiker befarar en lågkonjunktur liknande den som utlöstes av finanskrisen för drygt tio år sedan.

Det finns skäl för den oron – om inte världens stora ekonomier kan komma överens om gemensamma motåtgärder.

Redan i höstas syntes tecken på en avmattning i världsekonomin. Handelskriget mellan Kina och USA hade satt sina spår. 

Prognosmakare och centralbankschefer talade just om en avmattning och om ”mer normala nivåer” inte en lågkonjunktur. 

Men de kan få anledning att ändra sina val av ord nu framåt vårkanten.

Utlösande är i så fall coronavirusets spridning. Världens industriproduktion går på sparlåga, liksom handeln, när människor hålls borta från sina arbetsplatser eller stoppas från att resa. Hela regioner sätts i karantän. Flygbranschen står inför enorma förluster, liksom besöksnäringen.

Det är när ekonomin står och väger som de negativa nyheterna slår som hårdast mot aktiekurser – men också mot vad som kallas den reala ekonomin, produktionen av varor och tjänster.

Och det är det vi ser nu. Att oljepriset rasar är en indirekt följd av det nya coronaviruset. Det har lett till en minskad efterfrågan på olja. Det var därför som Opec-länderna, med Saudiarabien i spetsen, försökte förmå framför allt Ryssland att gå med på produktionsbegränsningar för att hålla uppe priset. 

Förhandlingarna misslyckades och Saudiarabien, som sitter på en femtedel av världens oljereserver, öppnade i stället för ökad produktion och inledde ett priskrig

Det kan låta trevligt för bilister med billigare drivmedel, men i själva verket är det en krissignal som tillsammans med andra signaler pekar mot en begynnande lågkonjunktur som i sin tur kan leda till regelrätt recession, krympande ekonomi, i flera länder.

Handelskrig, det nya coronaviruset och nu oljepriskriget bidrar till vad man kan kalla en perfekt storm – flera enskilda händelser som förstärker en negativ utveckling. 

Därför rasar också aktiekurserna på börser runt om i världen. Sedan mitten av februari har Stockholmsbörsens ledande index, OMXSPI fallit med nästan 20 procent. Räknat på tolv månader så har ett års aktieuppgång utplånats – vilket kommer att märkas hos pensionsspararna.

 

Samtidigt som aktiekurser och oljepris rasar, rusar i stället guldet – den urgamla ekonomiska skyddshamnen i orostider. På måndagsförmiddagen nådde guldpriser 1.702 dollar per uns – den enhet som guld mäts i. Det är det högsta priset på sju år.

Det finns motåtgärder som staterna kan sätta in för att hejda utvecklingen. Den amerikanska centralbanken, Fed, sänkte i förra veckan sin styrränta i ett försök att stimulera den amerikanska ekonomin. Det är troligt att andra centralbanker följer efter. 

I Sverige räknar allt fler bedömare med att Riksbanken, som så sent som i december höjde räntan, kommer att tvingas att sänka den. Det kan ske redan i april.

De närmaste veckorna lär bli avgörande. Om det nya virusets utbredning kan stoppas inom en snar framtid lär inte effekterna bli så stora för världsekonomin och därmed inte heller för den svenska.

Men om krisen bli långvarig räcker inte räntesänkningar. Då behövs helt andra ekonomiska stimulanser samtidigt som sjukvården kommer att behöva mer resurser i varje fall i de hårdast drabbade länderna.

När finanskrisen gick över i ett akut läge hösten 2008 tog de stora ekonomierna, G7, kommandot och lanserade gemensamma planer på hur världsekonomin skulle räddas från en härdsmälta.

Sådana tongångar har hörts även nu, från den amerikanska centralbanken och från den internationella valutafonden – men än så länge är ropen svaga jämfört med finanskrisen.

Det finns två stora skäl till det. För 10–12 år sedan var inte världens länder så skuldsatta som många av dem är i dag. Det finns därför ett mer begränsat utrymme för att via statlig upplåning slussa ut pengar i ekonomin.

En annan skillnad är politisk. Den populism som svept över stora delar av framför allt västvärlden sedan finanskrisen, har lett till mer nationalistisk politik där internationellt samarbete inte står högt i kurs. 

USA:s president Donald Trump till exempel visar snarast förakt för internationella organ och har blockerat nya domare till världshandelsorganisationen WTO:s tvistlösning.

När var och en står sig själv närmast blir det svårt att se tecken på internationell samordning för att stötta ekonomin. Det har ju till och med varit svårt för Italien – det av coronasmitta hårdast drabbade landet i EU – att be sina ”europeiska vänner” om munskydd till landets sjukvårdspersonal.