Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-31 19:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/dan-lucas-swedbankrapporten-ar-skrammande-lasning/

Ekonomi

Dan Lucas: Swedbankrapporten är skrämmande läsning

Den rapport från Swedbanks internutredning som presenterades på måndagen är skrämmande. I Estland raggade medvetet bankens dotterbolag högriskkunder och ansvariga chefer hjälpte till att dölja deras identitet.

Tre tidigare vd:ar får kritik för slapphet i arbetet mot penningtvätt – och en av dem för att hon for med osanning.

Swedbank har fortfarande en lång väg att gå innan förtroendet är återställt.

Så kom den då – den internationella advokatbyrån Clifford Chances rapport om den misstänkta penningtvätten i Swedbanks baltiska verksamhet.

Fram träder bilden av en bank där människor i ledande ställning, trots varningar både internt och externt, inte ingrep. När de väl gjorde det var det tafatt. Arbetet med regelefterlevnad fick inte de resurser som hade krävts, styrelsen fick inte full information och den pressade inte heller ledningen.

Vad värre är: under en period var det en medveten strategi att locka till sig högriskkunder. Dokumentation om dem lades inte alltid in i bankens databaser, utan gömdes i kassaskåp eller låsta skrivbordslådor för att dölja vilka de egentliga ägarna till kontona var.

Clifford Chance kan inte slå fast att det skett penningtvätt. Men med tanke på de uppgifter som kommit i dagen är det troligt att så har skett. 

För Clifford Chance är det tydligt att bankens vd:ar under perioden 2007-19 bär ansvar för den moraliska kollapsen. Det är i tur och ordning Jan Lindén (2004-09), Michael Wolf (2009-16) och Birgitte Bonnesen (2016-19).

Att det har varit något sjukt över bankens interna kultur, dess sätt att förvalta sparbanksrörelsens värderingar, står klart. Tyvärr tycks en del av det osunda leva kvar. I förra veckan berättade Finansinspektionen (FI) att så sent som under hösten i fjol undanhöll banken information och dokument för inspektionen.

Det är framför allt underlåtelsesynder som de tre vd:arna anklagas för. De satte inte in tillräckligt med resurser, de gav inte fullständig information till styrelsen och styrelsen pressade inte ledningen att göra något åt de uppenbara brister som fanns, tillräckligt hårt. Först 2016, i samband med skandalen kring de så kallade Panamadokumenten, skedde en viss tillnyktring, men den var inte tillräcklig.

I oktober 2018, i spåren av penningtvättskandalen kring Danske Banks verksamhet i Baltikum, förklarade Birgitte Bonnesen att Swedbank inte hade den typen av högriskkunder. 

Det påståendet hör till en rad uttalanden som Clifford Chance kallar ”felaktiga eller presenterade utan tillräckligt sammanhang”. Rak översättning: hon ljög.

Att det har varit något sjukt över bankens interna kultur, dess sätt att förvalta sparbanksrörelsens värderingar, står klart. 

Tyvärr tycks en del av det osunda leva kvar. I förra veckan berättade Finansinspektionen (FI) att så sent som under hösten i fjol undanhöll banken information och dokument för inspektionen.

Göran Persson säger sig vara upprörd över det men han har orubbat förtroende för vd Jens Henriksson som är ytterst ansvarig – även om det var bankens jurister som höll i det mesta av kontakterna med FI.

Vad som också är besvärande för Jens Henriksson är att han under flera år satt i  Swedbanks valberedning, som representant för storägaren Folksam där han var vd. Som sådan var han med om att utvärdera ledamöternas arbete och föreslå omval av gamla ledamöter, respektive nyval av nya. 

Henriksson ställde sig bakom Lars Idermark, mångårig styrelseordförande som fick lämna posten i fjol. Och han stöttade även den tidigare ordföranden, Anders Sundström, som fick gå tillsammans med den dåvarande vd:n Michael Wolf våren 2016.

Det var också under den här perioden som många av de mest kritiserade transaktionerna gjordes.

Jens Henriksson har, liksom övriga i bankens ledning och styrelse, fortfarande en dryg uppförsbacke innan de kan säga att förtroendet för Swedbank – hos kunder, politiker och allmänhet – är återställt.